Kris-Tallen - ett trädkramarpris i tiden

Har ett halvt öga (det nästan blinda vänstra) på TV:n där det pågår Kristallen-gala. Blev väldigt glad när "Gynekologen i Askim" vann pris för bästa dramaproduktion. Den var nämligen skitbra.

Annars ägnar jag tiden åt att leta efter min bilnyckel. Nån ska ju göra det också. Den var här förut. Jag är helt säker. Nästan. Såg också mitt i letningen att det kanske fattas en eller två flaskor vitt. Helt säker. Är jag inte. Men om det fattas så är det ett par Chablisflarror som hamnat i ett yngre sällskap än det var tänkt. Svår balansgång det där. Konfrontera när man inte är riktigt hundra. Så jag låter nog bli.

Nu är det utlottning, eller vad man ska säga, av "Årets Livsstilsprogram". Undrar vilka som kan vara aktuella? Helgmålsringning? Singing Bee? Eller kanske Fotbollsmåndag?

På bilden ovanför ser ni Thomas. Han är chef på TV8 där jag var och hälsade på Belinda tidigare ikväll (kolla nästa måndag). Thomas berättade att han tagit det mogna beslutet att skippa Kristaller och supa-skallen-i-bitar-å-gå-ner-i-svart-efterfester och istället ägna sig åt kultur samt det som blev över efter Studio Belinda-inspelningen.

Ostkrokar som är så gott!

Var faan är bilnyckeln?

En simtur i Ankdammen

Tillbaka i regnet förbereder jag mig på att ikväll ta backen ner till Munchenbryggeriet och gästa programmet Studio Belinda. Det ska pratas skvallerjournalistik och hon har visst försökt få alla möjliga Tuor att ställa upp och snacka men de vill tydligen inte alls vara med och berätta hur de ser och hör saker och ting. Fegproppar är de.

En som däremot ställer upp är Daniel Nyhlén - ni vet han som var på väg att bli Kung av Skitsnack en gång i tiden. Nu har han visst tröttnat och äcklas av svallerbranchen. Möjligen beror också hans medverkan på att han skrivit en bok som han förstås vill få oss att köpa. Som kommer ut på Bert Karlssons förlag HEJA SVERIGE.

Han lär dessutom vara rädd för mig. Inte Bert, utan Daniel alltså. Väldigt skojigt!

En väska att packa upp.

En tvättmaskin att fylla.

Och en kyl.

En crossmaskin att kämpa på nån timme.

En kopp kaffe först bara.

Åttondeinionde

Sjundeinionde

Sjätteinionde

Färdigpackad

Tar en liten tur.

Ha en fin helg.

Femteinionde

Fråga Hund

Vad är det för skillnad på en hockeymorsa och en pitbull, undrade Sarah Palin på republikanernas konvent.

Om församlingen där inte vet det så är det väldigt tveksamt om de är lämpade att skicka en president till Vita Huset.

Och på tal om Bull så verkar höjdhopparna gått på den där om att "Red Bull ger dig vingar". Under GP-tävlinge i Lausanne klunkade de i sig så det stod härliga till. Ryssen Ivan Uchov hällde dessutom vodka i sin. För att bli hög kan man tänka...

Gutta cavat laipdem

Senare i höst ska jag göra ett litet pratframträdande inför en mindre grupp gubbar och till det tänkte jag visa lite bilder. Igår var just en sån där regnig dag som är som gjord för att bara plocka fram lådorna med gamla kort och sätta sig i soffan och börja leta. Exakt vad jag letade efter visste jag inte men jag hittade en del obetalbart. En och annan kanske jag prånglar ut här på bloggen när jag väl scannat in dem.

Bilder är fascinerande. Jag ser mig själv i olika tidigare liv och undrar varför jag så sällan minns hur jag kände och tänkte just i det där frusna ögonblicket när bilden togs. Var det för att jag inte var riktigt närvarande? På väg nån annanstans? Mot sen. Ibland är det förstås precis tvärtom - att jag minns varenda detalj. Dofter, smaker, ljud och känslor. Där och då konserverat men ändå kvar i varje cell.

Gamla skolfoton hittade jag tyvärr bara två stycken. Från gymnasiet. Såna där svartvita med små porträtt.

Norra Latin. Humanistisk linje och vi var två killar och resten tjejer i klassen.

Har aldrig varit på en enda sån där skolreunion. Inte för att jag inte velat utan för att det aldrig varit någon. Jag är grymt nyfiken på hur häret och nuet ser ut för dem. Även om de nästan är lika avlägsna i minnet som latinet jag trodde jag slog in i skallen. Var blev det av? Och var blev klassen av?

En strålande dag i Stockholm idag och snart handling, matlagning och sen föräldramöte. Ja, just det...och ni vet hur de kan dra ut på tiden. Just när man tror att det är klart och man slår händerna på knäna och säger "Ja...näe!" så är det nån som tar upp något om matsäckar eller ifrågasätter hela skolans pedagogok och sen blir man sittande i nitti minuter till.

Tjoho!

Fjärdeinionde

TV

Vet inte varför, men jag är redan trött på Idol. Och ändå har jag ens sett programmet.

Och jag längtar inte efter att se medlemmar i The Poodles lära sig åka konståkning.

Eller höra folk sjunga i "Så ska det låta".

Faan vad jag gnäller!

Borde bara hålla käften och bänka mig framför "På Spåret".

Kan vi inte sova först?

Nu låtsas vi att det är exakt tjugoett år sedan. Förmiddag den tredje september nittonhundraåttiosju.

Igår kväll spelade vi på Riche. The Husbands. Lindbom, Nisse, Bark och jag. Öl och Fernet och Twist and Shout. Alla var där. Den andra sommaren i Halmstad var just avslutad och det blev förstås sent igen och nu är är jag trött.

E och jag var väl hemma runt två och just som vi baxat oss själva och E:s stora jättemage (som bara fått Ramlösa) i säng kom de första värkarna.

Nu är vi på Danderyd och det blev ingen sömn alls. Det snurrar i huvet och när jag ska hjälpa E att andas sådär som jag lärt mig på kursen ber hon mig - eller snarare skriker - att jag ska andas åt ett annat håll. Nyss snodde jag lite lustgas. Inte så illa faktiskt.

Snart ska den väl ändå komma ut...

Han kom ut.

Det var en Adam.

Idag är han hundranittiotre centimeter lång.

Och fyller tjugoett.

HURRA HURRA HURRA HURRA!

I gen och i gen och i gen

Men anknytning till gårdagens genombrott när det gäller den lille rackaren 334.

DN säger idag att en 84-årig nigerian har satt nytt världsrekord i skilsmässor genom att skilja sig från 82 av sina 86 fruar.

Två frågor på det.

När kommer Vasopressin som nässpray?

Varför inte alla 86?

tredjeinionde

Två sidor av samma mynt

Englands finansminister heter Darling.

Vår heter Borg.

Det ena låter jag-tar-dig-i-famnen.

Det andra här-kommer-ingen-över-bron.

Äntligen har jag kommit på varför han har den där hästsvansen och ringen i örat.

Gengångare

Mjölbaggar! Otäcka små kryp som gillar lådan med idealmjöl, havregryn och annat skönt torrfoder. Försökte först bara mörda de jag såg men insåg snabbt att det krävdes mer list än så. Nu har jag plockat isär en massa lådor, dammsugit dem minutiöst, monterat ihop skiten och slängt alla varor. Kan det månne vara ett ordentligt nacksving på hela kolonin? Återstår att se. Om det är någon som har tips om ett starkt och svårt förbjudet stridsmedel så är jag tacksam. De kan ju ha ropat in förstärkning.

Och äntligen fick vi det svart på vitt. Det är genetiskt! 

I DN idag kan man läsa att forskare kommit fram till att män som bär på gentypen 334 inte är de som bör se fram emot guldbröllop. Sen finns det de stackare som har dubbel uppsättning och alltså fått 334:an i bägge kromosomerna. Oj oj oj! De blir aldrig ens gifta och blir de det så väntar med all säkerhet den första äktenskapskrisen strax bakom vigseln.

Det har gjorts försök på sorkar (är det kanske därför pojkar kallas så på Gotland?) och hormonet Vasopresin ska tydligen fixa biffen. Klarar man att ta upp det i hyfsade doser blir man mer benägen att bilda par och hålla ihop och inte kolla efter exempelvis grönare gräs. De promiskuösa ängssorkarna verkar sky det där hormonet som pesten och hänger därför kvar och raggar femitre medan präriesorkarna, fulltankade av Vasopresin, är hemma och diskar och har pappaledigt.

Hur det här hormonet påverkar kvinnor vet vi inte riktigt än.

Och på tal om kvinnor läste jag en fantastiskt rolig krönika...

Hur som helst - kul och skönt att veta att det är en gen och inte något annat som ställt till det för oss som inte alltid lyckats så bra i relationer.

Kom ihåg det när ni känner er smått misslyckade i kärnfamiljshimlen på nästa föräldramöte.

Sen är det Kristoffer Gahlin, AIK-supporter, som anmält AIK till Konsumentombudsmannen.

- Sånt här skitlir är inte vad de lovade på försäsongen!

Kanske KO ska ta ut laget mot Blåvitt i nästa omgång?

Andrainionde

Mellanstadiet

Adolf Fredriks Musikskola låg - och ligger fortfarande - på Dalagatan. Efter diverse gehörsprov och sjungning av "Fjäril vingad..." och nån annan sång, har glömt vilken, tyckte sånglärarna på skolan att jag skulle få en plats.

En av ändstationerna på gröna linjen var Hagsätra och där bodde jag. Där gick alla kompisar i plugget och där fanns praktiskt taget hela det liv som var viktigt och riktigt. Åtminstone tyckte jag det.

Gosskör och noter. Kostym och vit skjorta var ju ganska coolt för det hade ju Beatles också. Men de slapp en massa konstiga tyska bitar som skulle framföras i kyrkor kors och tvärs över länet.

Har skrivit förut om hur jag fick kicken från skolan och det var egentligen inte därför jag började tänka på AF den här gången.

Det var det här med avstånd. Det var ju inte så att det gick att gå eller cykla till skolan. Tunnelbana, gå av vid T-centralen och springa till 47:ans buss som tog mig resten av biten.

Stor sak för en tioåring? Näe. Inte då i alla fall.

Nu håller vi på och övar jag och M. Jag har bestämt att det får vara slut på bilåkandet mellan Söder och Nacka.

Många - speciellt mormödrar och mammor och såna - blir alldeles oroliga i blicken när jag berättar det.

- Men oj...hur ska hon...kunna...ja, med buss och allt? Hon är ju så liten!

- Om du bara visste, svarar jag. Var inte orolig!

Liten sak som gör en tioåring stor.

Men pappan ringer och kollar förstås.

Hela tiden. Hela, hela tiden.

Förstainionde

Oss nördar emellan

Boss stereo chorus, Boss digital delay, Boss tremolo

Ibanez overdrive, MXR compressor.

En gammal Vox AC 30 och en Fender Blues deVille.

Sen är det bara att börja spela.