Vellinge kommun...vad är det som gör att de är så rädda där? Så rädda att de inte ens orkar tänka tanken att ens undersöka möjligheten att ens ta emot två flyktingbarn. Eventuellt tre. Flykting. Barn. Utan föräldrar.
Såg den där kd-politikern i debatt. Han som blivit hotat bara för att han hade fräckheten att ställa frågan till de andra kommungubbarna i Vellinge. Det moderata kommunalrådet var också där i studion. Som en tragisk påminnelse om hur inskränkta, trångsynta och oempatiska människor kan vara. Också.
Fredrik Reinfeldt satt nog - om han såg programmet - hemma och skämdes över att ett kommunalråd som lånat hans parti satt och bräckte även en sån mörkerman som Jimmy Åkesson i konsten att vilja bevara Sverige svenskt.
Vad är det med Skåne egentligen? Som är så vackert. Som är det landskap som borde kunna odla fram de mest mänskliga människor. Jag känner hur många underbara och ljuvliga skåningar som helst men ändå är det just där som de mest skrämmande yttringarna också breder ut sig. Under stenar och bakom träd. Innanför stänga fönster och låsta fördomar.
Minns ni Sjöbo?
För sådär femton år sen skulle TV-laget möta Sjöbo IF i en jippomatch. Jag brukade alltid vara med och spela men just den här gången bestämde vi gemensamt i laget att vi på något sätt skulle protestera mot Sven-Olle Olsson som var kommunalråd där. Han hade, efter att han blivit utesluten ur Centerpartiet, bildat Sjöbopartiet som var starkt främlingsfientligt. Bengt Bedrup föreslog att jag skulle stanna hemma och säga att jag vägrade spela i Sjöbo. Istället skulle jag som ersättare skicka Tv-Thabo Motsieloa.
Vi gjorde så. Det blev bra artiklar i tidningarna och budskapet gick fram både till Sven-Olle och många av de andra som sympatiserade med hans omoderna och omänskliga åsikter.
Thabo fick en och annan spottloska efter sig men klarade sig på det hela taget helskinnad därifrån. Bedrup som var speaker talade mellan fotbollstermerna om mänskliga rättigheter och de andra i laget gjorde också vad de kunde för att sprida lite ljus.
Vi var alla mycket nöjda med operationen.
Dessutom fick jag en massa brev. Från Sjöbo. Vuxna människor som suttit hemma och klippt och klistrat bilder av mig och ritat blod med röda pennor på mitt huvud. Sen hade de skrivit att jag skulle utrotas och att jag aldrig mer var välkommen till Sjöbo. Logiken i det där sista har jag fortfarande inte riktigt förstått.
Fjorton brev. Från fjorton olika personer.
Det var sådär femton år sen alltså. Förra hösten var jag i Sjöbo flera gånger. Ingen människa var ovänlig. Tvärtom.
På Gästis har de dessutom en helt fantastisk Äggakaga.
Kanske har vinden vänt där nu.
Må den blåsa mot Vellinge!
Inlägg
