Nej jag kallar ingen som väljer att bryta upp och lämna en relation för fegis.
Kärlek kan ta slut. Att jag är medveten om det är fullständigt självklart.
Ibland kan jag titta på mina barn och tänka att oj, vad de har mycket att ta sig igenom. Olika stadier, pumpar som ska gås på, hål som ska fallas ner i, misstag som ska begås. Situationer som vi näsan alla tvingas att möta och som vi får dra våra egna slutsatser av. Och som förhoppningsvis ger oss erfarenhet och en viss visdom.
Alltså vore det, tycker jag, skrämmande om jag själv, efter två separationer där det är barn inblandade, inte reflekterat en del över andra sätt att ta sig igenom de svåra och eländiga passager som tvåsamhet naturligtvis också riskerar att innehålla. Andra sätt än det enda Cecilia Gyllenhammar föreslår.
Tycker att det vore konstigt och faktiskt lite tragiskt om jag inte fiskat upp någon tanke på alternativ längs vägen.
Jag kan se att jag har varit feg i en del lägen och att jag tidigare gjort val jag kanske, säger kanske, inte skulle göra idag.
Jag reagerade på Cecilia Gyllenhammars artikel för att hon gjorde sin relation och sitt liv till något allmängiltigt.
Något jag inte håller med om att det är.
Alla är vi olika.
Alla tar vi våra egna beslut och gör våra alldeles egna val.
Och alla gills precis lika mycket.
Inlägg
4 kommentarer:
Att reflektera och att se att handlingsalternativen inte alltid är givna, det är väl en del av livet det med. Att dessutom kunna behålla respekt för den man lämnar/lämnat, för någon gång har den personen var viktig och älskad.
Jag tycker inte att det är fegt att separera. Tvärtom krävs det mod. Det är som att hoppa utan fallskärm eller klättra utan lina. Men dumt kan det vara. Ibland.
Många tror att gräset är grönare på andra sidan, men det är det ju inte. Det är grönast där man vattnar och gödslar.
De självgoda är aldrig roliga.
De som dömer ut andras lösning och hävdar sin egen som den enda rätta.
Givetvis måste var och en anpassa livet efter sina förutsättningar och INGEN har ett likadant val som någon annan.
Men som sagt så styr man ju inte allt själv och då får man köpa läget och smärtan.
Skicka en kommentar