torsdag 10 december 2009

Södra Teatern, Stockholm 3 februari













Boka dina biljetter på: http://södrateatern.com/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/Niklas-Stromstedt/

tisdag 24 november 2009

Nypressat!

9 december släpps samlingsplattan "30 år i Kärlekens tjänst". Det är en dubbel där den ena cd:n innehåller originalversioner av låtarna Du hånglat till och den andra nyinspelade varianter.
Den som vill förhandsboka sitt exemplar gör det här.

onsdag 18 november 2009

Tipp tapp

Två gig till innan det är dags att stöpa ljus, luta fisk och annat.
Kungsbacka imorgon och Karlstad på torsdag.

Sen går vi igång och tjänstgör i Kärlekens tjänst i februari igen.
3:e och 4:e på Södra Teatern i Stockholm.
Fler datum och platser inom kort.

tisdag 22 september 2009

UPPDATERAD TURNÉPLAN

Var lite snabb på knappen.
Så här ser den ut och så här kommer den att bli, turnésvängen.
Stockholm, Göteborg och Malmö tillkommer och jag återkommer om datum och lokaler.
Köp dina biljetter här!

Vi ses!

14/10 Jönköping, Rydbergsalen

15/10 Norrköping, SkandiaTeatern

16/10 Borås, Folkets Hus

17/10 Linköping, Garden

21/10 Växjö, Teatern

22/10 Kalmar, Teatern

23/10 Ystad, Teatern

30/10 Allingsås, Mix Rockbar

29/10 Halmstad, Teatern

5/11 Enköping, Joar Blå

6/11 Katrineholm, Tallåsskolan

11/11 Luleå, Kulturens Hus

12/11 Piteå, Nolia City Konferens

13/11 Skellefteå, Anderstorpskolan

14/11 Östersund, Gamlateatern

18/11 Bollnäs, Torsbergsgymnasiet

19/11 Sandviken, Teatern

25/11 Kungsbacka, Teatern

26/11 Karlstad, Scalateatern




måndag 21 september 2009

Till er tjänst!

Naturligtvis ska vi tjänstgöra i Göteborg också.
Datum kommer!

tisdag 15 september 2009

Självklart...

...kommer det att bli en spelning i Stockholm också!
Återkommer med datum och lokal.

30 är i Kärlekens tjänst!

Poptönten åker på turné


Turnéplan

  • 14/10 Jönköping, Rydbergsalen
  • 15/10 Norrköping, SkandiaTeatern
  • 16/10 Borås, Folkets Hus
  • 17/10 Linköping, Garden
  • 21/10 Växjö, Teatern
  • 22/10 Kalmar, Teatern
  • 23/10 Ystad, Teatern
  • 24/10 Karlshamn, Teatern
  • 28/10 Uddevalla Östraboteatern
  • 29/10 Trollhättan
  • 30/10 Allingsås, Mix Rockbar
  • 31/10 Halmstad Teatern
  • 4/11 Kumla, Folkets Hus
  • 5/11 Enköping, Joar Blå
  • 6/11 Katrineholm, Tallåsskolan
  • 7/11 Degerfors, Folkets Hus
  • 11/11 Luleå, Kulturens Hus
  • 12/11 Piteå, Nolia City Konferens
  • 13/11 Skellefteå, Anderstorpskolan
  • 14/11 Östersund, Gamlateatern
  • 18/11 Bollnäs, Torsbergsgymnasiet
  • 19/11 Sandviken, Teatern
  • 20/11 Mora, Moraparken Stora salen
  • 21/11 Avesta, Teatern
  • 25/11 Kungsbacka, Teatern
  • 26/11 Karlstad, Scalateatern
  • 27/11 Åmål, Karlbergsteatern
  • 28/11 Sunne, Biblioteket

Biljetter köpes på www.ticnet.se
eller på lokala förköpsställen

tisdag 21 april 2009

Kviddevitt!

Jaja...man kan väl ändra sig. En stund.
http://twitter.com/poptonten

söndag 5 april 2009

Råsunda Fotbollstadion kl. 15.00

Äntligen!
"Och bönderna de gapar utav fasa..."
Vi säger varmt välkomna till Halmstad BK

söndag 29 mars 2009

Som en katt i mars

Måste bara säga välkommen till sommartiden.
Jag ser ljuset.
Alltså finns jag.

lördag 14 februari 2009

Vart ska du? Ut! När kommer du? Sen!















Alla Hjärtan.
Bom-bodi-bom-bodi-bom-bodi-bom-bodi-bom-bom-bom.
Oj vad de slår!
Röda och fulla av liv.
Av lust.
Av kommentarer.
Tack!

Ett år och en dag sedan jag sjösatte den här bloggen.
Ett första inlägg som handlade om hur härligt det var att som femtonåring slippa vara på landet och istället sitta i stan och dricka mellanöl och lyssna på David Bowie.

Upp och ner. Så har det varit. Både när det gäller kvalitén och inspirationen.
Men den viktigaste upptäckten är att skräcken för oskrivna blad inte alls är lika stor längre. Att jag har kommit över den där värsta och trista prestationsångestkrampen som lätt blir en spärrvakt som aldrig låter en enda formulering slinka ombord på tåget.
Typiskt bra grej.

Att slippa rimma har också varit härligt.
Och att plötsligt komma på sig själv med att reflektera på ett alldeles annat och klart mer stimulerande sätt än tidigare.
Att låta tankarna få sitta ner en stund.
Att inte bara mumla för sig själv liksom.
Naturligtvis på gott och ont,
Om Gud förlåter Nisse så kanske Hon förlåter mig med.
Somliga rader.

Några har undrat hur många som läser min blogg och jag har faktiskt ingen aning.
Spelar det någon roll?
Knappast.
Vissa inlägg når fler än andra. Såklart.
Och bloggande är ju inte nåt jobb.
I alla fall inte för mig.

Men nu tänkte jag att jag ska jobba istället.
En stund.
Spela förstås.
Ni kommer att få reda på var och när.

Men skriva också.
Vad jag ska skriva har jag knappt ens vågat yppa för mig själv.
Men något är det.
Och det ska bli roligt.

Så nu då. Efter ett år.
Tar jag en paus.
Jag behöver tiden.
Så jag drar för gardinerna och lägger stora vita lakan över möblerna.
Men jag låser inte.
Och ett fönster står på glänt.
För den här adressen är också ett hem.

Gå gärna förbi nångång ibland och se om blommorna behöver vatten.

fredag 13 februari 2009

Vän i viken?















På måndag börjar rättegången mot grundarna av The Pirate Bay.
Intressant på många sätt.
Och långt ifrån säkert att de åtalade överhuvudtaget kommer att dyka upp.
Nils Hansson skrev i DN igår bland annat:
"I ena ringhörnan står den samlade nöjesbranschen, med amerikanskt businesskapital i ryggen. I den andra några grabbar som knappt har några tillgångar alls, typiska representanter för den nördkultur som växte fram när internet var ungt och de som häckade där förenades kring idén om att all information skulle vara fri för alla."

Det talas dock väldigt tyst om att TPB drivs kommersiellt. Att annonserna liksom inte bara ger kaffepengar.
Ett av de bevis som åklagaren har åberopat tyder på att personerna bakom TPB har byggt upp verksamheten med syfte att generera betydande intäkter. Bevismaterialet innehåller bl.a. ett påskrivet avtal där de åtalade gör upp om uppdelningen av annonsintäkterna och material rörande bankkonton i skatteparadis.

Idealister? Knappt några tillgångar? Nördar?
Knappast!

Nummer niohundratrettiotre

Fredagen den trettonde.
- Det är min bästa turdag, sa M igår i telefon.
Idag skulle hon pröva att hoppa i isvak med skolan men vaknade istället upp med feber.
Typisk tur måste jag säga.

Som Susanne i Halmstad så uppmärksamt noterade - det är exakt ett år sen jag skrev det första inlägget på den här bloggen. Tack för hurraropen!
Många ord sen dess.
Imorgon - när Citodondimmorna lagt sig - ska jag nog ta och göra en liten summering.

torsdag 12 februari 2009

Öga för öga















Jag har tandvärk.
Försöker hitta på saker som ska göra så att den irrar bort sig och glömmer att den ska göra ont.
Läsa, sova, spela, stå, sitta, dricka kaffe, ringa, skriva och se på tv och annat sånt.
Det går inte så bra.
Tandvärken hänger med och meddelar smärtan obekymrat och konstant.
Aj som fan!

Och ja, jag var hos tandläkaren i förmiddags. Han är snäll och varsam och mycket pedagogisk när han rotar runt där inne.
Verkar dock inte som om han lyckades tämja tandhelvetet ordentligt just idag.
Imorgon ska jag be honom igen.
Den kommer inte att få uppleva Alla Hjärtans Dag.

Imorgon ska den dödens dö!

onsdag 11 februari 2009

Not Guilty















Promenerade uppe på Monteliusvägen tidigare idag. Förmodligen den vackraste utsikten i hela stan och det var där jag satt den där dagen när jag skulle försöka känna mig som en äkta söderpoet och i min äkta söderpoetanteckningsbok skrev den epokgörande raden "Jag är full, jag är full, jag är full av så många känslor..."

Hur som helst så låg den här fågeln där i snön idag och jag vill bara på detta sätt meddela att jag är helt oskyldig denna gång.
Jag har - minst sagt -  offentligt erkänt den där på Tegeluddsvägen för trettioett år sen och jag kan nu, såhär ett par år senare även ta på mig rödhaken som kom i vägen vintern 2007.
Men den måste ha varit sjuk eller eljest på nåt sätt. Annars hade den hunnit undan. Det höll till och med M med om.

För övrigt kan jag bara säga - Polis Polis Potatisgris!

Rörande rörande

Alltså. Det där samtalet med rörmokaren som jag publicerade igår har ju liksom inte ägt rum på riktigt. Men vis av diverse projekt, eländesolyckor och hantverkare i allmänhet vet jag att det skulle kunnat ha låtit precis så. Med tillägget:
- Å´ru får nog räkna me att det blir rätt dyrt.

Men jag har lärt mig.
Och hjälp är på väg.

tisdag 10 februari 2009

Rörande















- Vafan har hänt härå? Ha´ru vart hård i kistan...hahaha...
- Skit i det nu - kan du byta ut den här idag tror du?
- Ääähhhhhh ru´vet de e lite bucklit du har ju en fyrfemtifemma på kanten där och det...
- Jaha och det vadå...
- Näe ru´vet dom e restade. Från Pååålen vettu. 
- Ja men finns det inget ann...
- Nääääääeeee ru´vet kan ta tid men vaaa eeee reee häääär nurå? Sån hära ha ja´nte sett på ja...
- Vadå?
- Nämen ru´vet...knasgängning. Klantjobb. Tror vi få byta hela skiten faktist. Vecka Trettiåtta...

Är det nån som vet en bra, pålitlig och framför allt snabb rörmokare?

Du kan lita på mig!















Fick just mail från världens bästa försäkringshandläggare:
"Shit happens..."

Annars kan jag bara säga att jag ska göra nåt väldigt hemligt nu.
Så hemligt att jag knappt ens vet det själv.
My lips are sealed!
Men tids nog.

Är det förresten någon som minns den där låten "Berg är till för att flyttas" med Artister mot Apartheid från 1985?

måndag 9 februari 2009

Schlagerkommentar 3.















Är lyckligt ovetande om allting. Har förstås gått förbi en och annan löpsedel och fattat att det hela är precis som vanligt. Folk rasar och attackerar.
Verkar vara något nytt med röstningen som ingen förstår.
Är det förresten något nytt?
Tyckte redan förra året att röstningen var helt uppåt väggarna.

Jaja.
Imorgon är en annan chock!

Pisstrist!















Jävla helvetes faan!
Så ska man bara på ett ordningssamt vis tömma necessären och ställa in saker i badrumsskåpet.
Vad händer då tror ni?

En flaska medioker aftershave som uppenbarligen tröttnat på sin instängda och bortglömda tillvaro i skåpet får för sig att ge sig av på utflykt.
Rätt ner i toastolen nedanför. En pjäs som inte alls bjudit in till baluns.
Snarare tvärtom.
Porslinet får dåndimpen och bryter samman.
Stolen krackelerar bokstavligt talat - och utbrister:
- Spelar ingen roll hur gott det luktar - nu har jag tagit tillräckligt med skit! Adjö!

Nu kan man hålla sig.
För skratt.

söndag 8 februari 2009

Spolarvätska















Åh, mamma kommer att bli mycket glad över alla snälla ord. Tack, tack!
Hon passar dessutom förträffligt i sin nya hatt som vi transporterade hem idag. Självklart provade jag den och tyckte dessvärre att även jag klädde alldeles utmärkt i den. Tyvärr är det ju en bit till en egen...

Bil.
Radio.
Lanskap i sol.
Svenssons i Lammhult var öppet och inbjudande där i backen nedanför Statoilmacken.
I källarplanet låg fyndhörnan och där greppade jag en matta utan prislapp och frågade vad de skulle ha.
- Vet inte riktigt. Ska kolla, sa en av tjejerna.
- Det känns som om den kostar tolvhundra, sa jag.
- Då säger vi det, sa hon.
Sjuoåtta hade den gått på en gång i tiden. Heja Svenssons i Lammhult!

Sen lagom i tid för barnasång i Katarina kyrka.
Frid kamrater!

lördag 7 februari 2009

Salve Praeclarissimi Doctor















En promenad genom ett mycket grått Växjö. Letade förgäves efter Boogie Musik som inte alls låg på den tvärgata jag trodde. En gång för nitton år sen köpte jag en Gibson 335 där. Från sextiotvå. Sunburst, dotneck och med PAF-mickar. Sextontusen spänn skulle de ha och jag fick ta hela försäkringspengen från Rickenbackern och dessutom en hel hög pengar till. Skulle visa sig att det ändå var ett fynd. Kommer kanske en liten film på den också...

Inga gitarrer idag men väl ett par prima gymdojor. Mycket trevlig rea på TeamSportia.
Sen i sakta mak vidare längs gågatan.
Fika.

Och utanför Växjö Konsthall stod dessa två väldigt nakna damer och språkade.
Såg kallt ut och den ena verkar inte ha sparat någon ostkaka åt den andra.















Strax doktorspromovering.
Ma blir Hedersdoktor och vi ska hurra och vara stolta, finklädda och vattenkammade.

Kommer strax

Ska bara...

fredag 6 februari 2009

Schlagerkommentar 2.















Jag blir bara ett enda stort hejdlöst skratt så här i schlagertider. Kvällstidningarna blir liksom helt sanslösa och kokar faktiskt hela bnp:n på de spikar de lyckas hitta.
"Järnarm slet upp ansiktet!"
Sångaren i Scotts når inte riktigt upp till rock´n´roll-nivån i Rickfors skorpionbett men ändå...

Sen är det alltid lustigt att se hur de creddigaste (tror de i alla fall själva) rockjournalisterna plötsligt blir helt personlighetsförändrade och förvandlas till lallande tonartshöjningar.

Nu E4:an söderut.
Ska till Småland och bättra på mina akademiska komplex.
Återkommer.

Snutajävlar!















Skåne igen.
Var är Wallander?

torsdag 5 februari 2009

Schlagerkommentar 1.



















Dancing on the edge of danger!
Rickfors stucken av skorpion - mer rock´n´roll än så kan det inte bli!
Tender turns tough!

Pannan i djupa väck















Pannkaka blev det till slut.
Men först rejäl pannkaka av alltihop.
Blandade ihop delarna lite.
Hur mycket var det av varje nu igen...?
Samma antal ägg som deciliter mjölk och så dubbelt så många deciliter mjöl.
Hela jävla mjölpåsen gick åt.
Lite väl tjockt kanske...

Så går det när man tänker på hundar hela tiden, som M brukar säga.

En ängel kom med fler ägg.
Och mjölk fanns i massor, tack och lov.

Versting















Vissa saker sitter verkligen kvar i huvet.
Till exempel Hylands Hörnas ABC.
Har för mig att det var en tävling där folk fick 
skicka in förslag och så småningom hade man tjugoåtta vinnare och så gav man ut en bok.

Kom att tänka på den idag när M för första gången fick med sig egen nyckel.
"Nyckelbarnet sa till pappan: Far, jag såg din fru i trappan."
En vers som åldrats en del. Finns väl inga nyckelbarn längre? Och inte så många kärnfamiljer heller för den delen...

"Maskulinum är ett kön som har mycket högre lön", "P-plats hittar man i staden när nån annan hunnit ta den" och "Omoralen som vi klandra praktiseras blott av andra" kan vi gå med på idag också medan "Beatles är en slags orkester vars frisör har tatt semester" och "Emancipationsdebatten upphör temporärt om natten" känns lite ifrånåkta.

Men det är ju väldigt skoj med ABC-verser. Kanske dags att släppa en ny bok.
Kom med förslag!

Det går fort i hockey















I Ångermanland har förmodligen Torbjörn Fälldin just stoppat dagens fjärde pipa och sitter nu där och muttrar och undrar var idealen tog vägen.
Ett sånt elände!
Han tänker på den där folkomröstningen vi hade för tjugonio år sen.
Jaja vi får se, blev det ju.
En stund alltså. Några år eller så...
Men om en evighet, alltså tjugohundratio skulle i alla fall kärnkraften vara onödig och avvecklad.
Det var det ju ingen tvekan om.

Inte lätt att vara allians.
Ser Mådan framför mig. Kanske klädd i en gulsvart halsduk. Inträngd i ett hörn.
Likt ett gäng huligander från DFG Sthlm har Björklund, Hägglund och Reinfeldt puttat in henne där och står nu med påkar och knogjärn och undrar om inte Mådan och hennes polare också innerst inne är Djurgårdare.
Annars jävlar, typ!

Men Andreas Carlgren såg allt lite ynklig och lätt otrovärdig ut när han stod och viftade med den blårödgula vimpeln i tv i morse.
Men vad gör man inte för att få vara med i gänget?

onsdag 4 februari 2009

Tillbaka

Den minns i alla fall den här...ingen tvekan om det!

Hyfs och stil















Utvecklingssamtal igen.
Mamman och jag letar oss in i det alldeles nybyggda komplexet strax utanför den östra tullen.
Ljust och luftigt. Glasväggar in till klassrummen.
Förvirrade står vi famlar med blickarna.
Tre fnitterflickor leder oss rätt.
- Där gjorde vi dagens goda gärning, säger en av dem när de försvinner nerför korridoren.

Välartad son. Inga klagomål. Faktiskt inte ett endaste.
Mamman och jag, som båda minns våra egna lärares bistra sanningar, tittar på varandra och undrar förvånat hur det kunnat bli på det viset.

Mycket blir på olika vis.
Sonens mentor bar under hela mötet till exempel en sån där cool mössa som Peter Jöback brukar ha.
Inomhus!
De´ru Jan Björklund!
Inomhus!

tisdag 3 februari 2009

Eftermiddag















Nej, jag hann inte idag. Till gitarren.
Det är ju så mycket hela tiden.
Fast det i själva verket inte är så mycket alls.
Så rinner tiden.
Köpte i alla fall några böcker.
Verkligen en påse blandat.
Gav kaffet på Mellqvists Kaffebar en ny chans.
Som den inte tog.
Skitkaffe!
Och fortfarande russin i brödet.
Johan, öppna ett nytt ställe nu så vi har nånstans att gå!
Nånstans där man kan mötas på riktigt.
Där kaffet smakar kaffe och det inte står så mycket krafs på disken.
Onyttiga toasts behövs!
Men ljuset förlåter ändå det mesta.
Den här blå timmen där det rosa liksom skriver löften.

Skomakare bliv vid din blogg















Ja inte vet jag om det blev rättvisa igår när Stora Bloggpriset delades ut.
Vem vet...
Skoj var det i alla fall.
Kul att se personerna bakom också. Den stolta Tonårsmorsan med sina tonåringar i släptåg var kanske kvällens gladaste. Men Marcus Birro log också och det var kul att han vann, trots att han håller på ÖIS.

Tyskungen kom fram och hälsade just när jag skulle gå. Trodde att han - eftersom han ofta är så kaxig i sina texter - skulle vara sådär två meter lång och lika bred och ha motorcykelväst. Men det var han inte alls det. Artig och finklädd med slips och allt kvällen till ära. Kanske vinner han nästa år.

Min kompis O, som var med, kom på att han skulle starta en skoblogg - "Män som vet vad skokräm är!". Och sen berättade han att de tio populäraste yrkena idag inte ens existerade för tjugofem år sen.
Vi har några yrken nu som kanske inte finns om ytterligare tjugofem. Tänker på filmarbetare, författare och låtskrivare till exempel...

Nu till musikaffären för att se om de lyckats intonera Rickenbackern.
Sen ska jag pruta...

måndag 2 februari 2009

Rättvisa















Ska gå på bloggprisutdelning ikväll.
Glad att jag inte sitter i någon jury - för hur ska man egentligen definiera en bra blogg?
Hoppas alla vinner!

Strömstött















När jag gick hem från Saga så strömmade ungefär fyrahundra exakt likadana personer ut från Rival. Tror att det var någon telefonoperatör som hade haft kickoff/seminarium/gokilltheothers/nujävlartarviöver/gruppträff. Fick en kort känsla av att vara med i en film där jorden invaderas av robotar.

Häromdagen blev jag överfallen av en som kanske var det. Hon skulle få mig att byta elbolag och jag hade bråttom så där som man lätt har vid femtiden på eftermiddan när man vill hem och man har inte köpt middag och man definitivt inte har lust att byta elbolag. Jag sa vänligt att "nej, jag hoppar det idag, tack så mycket." Hon fortsatte att tjata. Jag sa samma sak igen. Och igen. Och igen. Roboten vägrade ge upp:
- Jamen, kom HIIIIIT nu så ska jag förklara, nästan skrek hon.
Jag fick fly.

Tjat är aldrig en bra taktik. Hoppas att det inte var den som predikades på Rival idag.
Vi får se!
Vänner - håll i er!

söndag 1 februari 2009

Rosa pluppfråga















Jag fick en liten pik angående det där med Twitter. Att jag skulle varit en av de som protesterat livligast om jag levat när Bell och Meucci langade fram sina telefoner,
Men det är precis tvärtom - jag älskar kommunikation och att byta tankar och ord med andra. Men inte precis hela tiden. Och inte på det envägssättet. Herre Gud - bara bloggandet är väl självcentrerat så det räcker.

Fick däremot en stor känsla av välbehag tidigare idag när det inte fanns något annat än en nyfrälst grönsakssoppa, plättaråhallonsylt, fika, brasa, Trivial Pursuit, stora och små människor, inomhus och utomhus.
Ingen tv, inga datorer och inte en enda mobil som ringde.

Lyx!

Februari















Välsignad söndagssömn.
En lite ljusare himmel än på länge.
Ett stort Grattis!
Vi har klarat av ännu en januari.
Dessutom kom M hem och sa att Molly var duktigast på hundkursen.

En tur ut mot havet.
Kvidevitt!

lördag 31 januari 2009

Elände















Roligt skvaller.
En av Melodifestivalens sponsorer - elbolaget E-on kommer att följa med på turnén och smälla upp sin egen Singstar-rigg i tävlingsstäderna.
Man hade tänkt sig locka folk med en slogan som löd:
HUR ÄR DIN SCHLAGER-ENERGI?

Men E-on fick bakläxa av festivalledningen.
- Så får det absolut inte stå!
- Varför då då?
- Melodifestivalen vill inte bli förknippad med schlager.

I år ska det gås mot strömmen minsann.

Vem bryr sig?















Twitter.
Alltså, jag vet inte...
Vill man hela tiden veta vad andra gör och vill andra ständigt ha koll på vad man sysslar med själv?
Näe!

Det finns, tycker i alla fall jag, nånting spännande men ändå vardagligt vant i det där framåt-kvällen-samtalet som går ut på att dela med sig av sin dag och ta del av någon annans. När tankarna i bästa fall kunnat få tid att landa. När det oväsentliga sållats bort.  
Och hur ska man hinna vara med om något om man dels ska sitta och läsa vad andra gör och dels skriva egna underrättelser hela tiden? 
Ser en värld där till slut alla människor sitter vid sina skärmar och meddelar varandra att de, ja...sitter vid sina skärmar.
Kul! Verkligen!

Kommer dock på ett roligt sätt som man skulle kunna använda Twitter på. Att helt enkelt bara ljuga. Skapa en låtsastillvaro.
12:14 Skriver ny låt ihop med Bruce Springsteen.
13:44 Utför hjärnkirurgi på SÖS.
15:00 Har just löst klimatfrågan - ska precis ringa Barack.
18:30 Fotbollsträning med AIK på Karlberg.
21:58 Undrar vad ni gjort idag.

Men det blir trist i längden det också så jag förstår fortfarande inte riktigt poängen.
Tycker mest det verkar lite...ängsligt.

fredag 30 januari 2009

Lur















Jag går förbi någon som säger något till mig.
- Ursäkta, vad sa du...undrar jag.
Sen bli jag generad.
När jag ser den där pyttelilla bluetoothmanicken som sitter vid örat.

Jag kommer aldrig att vänja mig!
Och om jag inte tror att det är jag som blir tilltalad så är jag helt säker på att människan talar med sig själv. 
Och att personen i fråga är lite ja...eljest.

Det är därför jag inte använder min lilla snäcka.
Istället låter jag strålningen från mobilen gå rätt in i tinningen.
Snacka om idiot.

Strängt taget















Nu ska jag gå och köpa tillbaka Rickenbackern.
Vem vet vad den har i sig?
Något som bara måste undersökas!

Tack ska ni ha för att ni hjälpte till att ta det beslutet.

torsdag 29 januari 2009

Om. Igen.

Lunch med Glenk på Götgatan. Sen slank vi in i musikaffären.
- Ska ni starta band, frågade butiksinnehavaren.

Sen såg jag den rödgula Rickenbackern som hängde där på väggen och stelnade ett ögonblick. Bad att få titta närmare på den.
Kände igen märken efter bältesspännen och jack i plektrumskyddet.
Min! Det är ju för faan min!

En natt för nitton år sen var det någon som tog sig in i Polarstudion och botaniserade bland lösöret. Någon som gick därifrån med en telefonsvarare och en kassettradio. Och så min gitarr.
Så många gånger jag har undrat när och var och om den skulle dyka upp igen. Som tänkt på hur otrygg, ensam och bortkommen den måste känna sig. Som jag ibland saknat det där typiskt klingiga Rickenbackersoundet som just mitt exemplar fick ur sig. Och som jag inte hittat i andra jag prövat senare.

Och nu hänger den alltså där på väggen. Tjugoniotusenfemhundra spänn står det på prislappen.
Skulle vilja att den kunde tala. Säga vad den varit med om. Berätta att den vill tillbaka och att den saknat just mina låtar.

En gång för längesen blev den kvar på ett hak efter en spelning. Det var i Västerås och på morgonen ringde de från stället och sa att vi glömt en gitarr.
Jag satt med den i knät i turnébussen och medan vintervägarna mot Malung passerade utanför fönstret skrev jag en av mina allra största och bästa låtar.

Jag borde köpa tillbaka den!

Skriet



















Apropå konst.
Om dess uppgift är att enbart vara provocerande så kan man ju lugnt säga att hon lyckats skapa ett mästerverk, Anna Odell. 
Ni vet, hon som stod på Liljeholmsbron och hivade kläder i vattnet och som hotade att även slänga i sig själv. När Polisen kom så slogs och sparkade Anna såpass ivrigt att konstaplarna inte såg nån annan råd än att köra henne till psykakuten. Där förklarade hon att hon bara simulerat och att hennes psyke var helt i sin ordning och att hela föreställningen ingick i ett konstprojekt.
Sen promenerade hon iväg hem igen.

När jag läste om det här blev jag superprovocerad och tänkte att hon borde ha fått stanna där på psyket. Att en och annan lös skruv behövde dras åt.
Men det är inte det provocerande i själva tilltaget jag tänker så mycket på just nu. Hon kommer få ta konsekvenser så småningom.

Nej det jag tänker på är var gränsen går. Finns det lika många gränser som det finns individer?
Syftet med Anna Odells "konstverk" vet vi ju inte än eftersom det inte fullt ut redovisas förrän vid Konstfacks slututställning senare i vår.

Det går runt i mitt huvud. Är skruvarna för hårt åtdragna? Jag förstår inte. Vad är ok in the name of konst?
Och hur ställer man ut ett simulerat självmordförsök?
Eller är det annat hon ska hänga upp? Kanske tavlor som vi nu - när vi vet vem hon är - är beredda att betala bra för? Är det så hon har tänkt?

Kanske konst det också...

onsdag 28 januari 2009

Gamla typer















Det blev den här!
En helt akustisk (eller vad man ska säga...)  maskin där tangenterna sitter där de ska - Å, Ä och Ö således på de ställen som komma, punkt och bindestreck numera ockuperar.
Skrivmaskinsdoktorn i Danderyd - en liten källarskrubb där själva doktorn trängdes med gamla Haldor, Remingtons och Underwoods.
Farsan lämnade ifrån sig sin alltför moderna elektriska och fick så testa den på bilden.
Han skrev och bokstäverna hamnade som de skulle och han fick beröm för sitt fina anslag.
- Det hörs att du kan, sa doktorn.
- Som att spela piano, sa farsan. Upplivad och stolt.

Sexhundrafemtio spänn emellan och Faciten bytte ägare.
Inga kvitton.
Det är hårt i skrivmaskinsbranschen. 

Hey Hey My My















Såg "Debatt" igår.
Det handlade om droger och skapande.
Nån brud sa att "vi konstnärer är så sköra och lever så nära konsten och smärtan att droger behövs för att klara av att leva."
Vilket jävla skitsnack!
Människor är sköra.
En konstnär är i grunden inte mer utsatt än en ensamstående undersköterska eller en just uppsagd Volvoarbetare.

Jag tänker inte moralisera och det finns heller ingen poäng i att göra det. 
Varje människa gör som hon vill.
Men.
Det är lätt gjort att dricka för mycket.
Eller att knarka bort sig totalt.
Jag har sett det på nära håll.
Mer än en gång.
Förtvivlan, hopplöshet och maktlöshet.
Och hur lätt det är att titta bort.
Både som beroende och medberoende.

Grammisgalor och poliser eller inte poliser och lagar är i sammanhanget fullständigt ointressant.
Har aldrig träffat Kleerup och igår i "Debatt" var första gången jag hörde honom tala.
Har stor rerspekt för hans begåvning som låtskrivare, artist och producent.
Jag kan ha fel, men det verkar inte som om han mår jättetoppen.
Om det är så hoppas jag att han har någon som tycker om honom och inte tittar bort.

tisdag 27 januari 2009

Les Pantalons Rouges

Har fått det från en säker stylistkälla - kungen, och inte minst alla som vill vara hans kompisar, kommer att vara rätt i vår också.
Det är fortfarande chinos som gäller.
Gärna röda.
Eller annan gräll färg.

Truddeluttskor, liksom ironi, signalerar dock att man är svårtartat förbiåkt.

Borsjtj















Det finns en restaurang på hörnet. Tror att jag skrivit om den förr. Lite nyindisk sådär. Mysig. Kulörta lyktor ovanför uteserveringen och trevlig personal.
Stora, stora skyltfönster ut mot vår gata.
Vid två tillfällen den senaste tiden har de dock krossats och lastbilar med kran har fått komma och byta ut dem. Mycket bökigt!

Jag har funderat en del kring de där rutorna. Vem krossar den typen av fönster? Jag menar, det är ju inga vanliga doror vilka som helst.
Skitungar? De som brukar klottra meningslösa tags på fasaden? Knappast va.
Är det krögarens fru som kanske tror att krögar´n själv har ihop det med nån servitris? Långsökt.
En galen gäst som blivit matförgiftad? Ja, en gång kanske, men inte två.

Så såg jag "Eastern Promises" igår. Där Viggo Mortensen har krupit ur Aragorn och satt på sig kostymåslips, Mercedes, rysk accent och tatueringar. Mitt i maffian i London.
Kanske Legolas egentligen också är ryss och numera bedriver beskyddarverksamhet på Södermalm? Så måste det vara.
- Pröjsar ni inte så blir det glassplitter i varenda chicken tikka som serveras! Och sen avknipsade fingrar! Samla ihop kassan! Jag är tillbaka om en alvtimme!

Vi får se.
Nu är rutorna hela och kvarteret håller andan.
Och Frodo, vilken stad fick han?

måndag 26 januari 2009

Det var inte bättre förr men det ska bli!















Tillbaka i bruset efter två stilla dygn bakom den blå dörren.
Vid vattnet en bit utanför tullarna fungerar det grå som en välvillig och lugn famn. Som öppnar sig och inbjuder till vila.
Men i stan blir det på nåt sätt bara öststat. Dystert och hopkrupet.
Jag vet att jag klagar alldeles för mycket på vintern. Men om den fattade att den ska vara på riktigt så hade inte ett ont ord om den letat sig ut till den här bloggen. Vit snö, åtta minus och en gnutta sol - ska det vara så svårt att ordna?
Eller har det helt enkelt bara blivit omodernt? Vintern i Stockholm vill inte vara kusinen från landet, så den anammar det urbant såsigt Alexanderplatzfärgade och är kanske så mycket 2009 som det överhuvudtaget kan bli...

På tal om förr.
Det jagas ju en del. Nytt. Snabbare. Bättre. Klarare. Enklare. Effektivare. Det kan gälla datorer, bildskärmar, bilar, bantningskurer eller rakblad. 2.53 GHz Intel Core 2 Duo Super Sport Vrål. Ska det vara.
På onsdag ska jag däremot hjälpa min pappa att byta ut en alldeles för modern skrivmaskin.
Tangentjävlarna sitter inte där de ska för maskinen vill så gärna likna en dator och därför är tangentuppsättningen designad efter en sån.
Det går inte an!
Det blir fel.
Måste bytas ut mot en sån där stor klumpig.

Slutsatsen är alltså att man kan bli för modern för sitt eget bästa.

söndag 25 januari 2009

Svart-vitt















Gränöfjärden låg alldeles blank och dimman smekte ytan och hela dagen fångad innan färgfilmen kom.
Till och med den röda bojen smälte fint in i gråskalan.
Inte en båt.
Ett litet ynkligt regn gjorde de enda ljud som fanns. Små, små ljud.
Dis.

Och en väldigt blå dörr.

lördag 24 januari 2009

fredag 23 januari 2009

Ställa skåpet















En bra dag.
Visserligen hotar vädermannen med blötsnö och blötsnö är som bekant fullständigt meningslöst.
Kan vi inte bara skita i de här vinterfånerierna nu - det blir ju ändå vår till slut. Så varför hålla emot? 

Djupdykningarna på Blocket har gett vissa resultat. Bland annat har jag träffgat Carl-Magnus som är åttio snart och som ofta reser till Värmland och köper skåp och annat som han sen pysslar om och gullar med hemma i garaget. Som han brann för sina fynd. Så härligt och ärligt att jag knappt kunde med att pruta alls. Som jag hoppas att jag fortfarande klarar av att brinna när jag är åttio. Spelar ingen större roll för vad. Huvudsaken är. För aska är så trist. Och grått. 

Tradera är en annan ny bekantskap. Jävlar vad mycket hopplös skit det finns där. Men även underbar skit också. Bland annat en spegel som garanterat ingen annan kommer att bjuda på. Utropspriset var femtio spänn och mitt bud på femtioen har stått sig i tre dygn nu...

En bra dag alltså.
Grå men bra.
Och en rolig middag ikväll.
Kalv och Bourgogne.

Så vad gör väl lite blötsnö?
Egentligen.

torsdag 22 januari 2009

2+2=7















Utvecklingssamtal. Det har blivit ett och annat nu och jag har mött både ljuvliga och idiotiska lärare.
Minns ju själv hur jobbigt det var när morsan skulle iväg på föräldramöte. Då fick inga elever vara med så skitsnackandet nådde förmodligen helt andra höjder på den tiden.

"Han kan bara han vill. Bara han lägger manken till och inte pratar så oerhört mycket. Åsså är han dålig på det och det och det och det och det och det och det..."
Så lägger pappskallelärarna upp samtalen medan sonen eller dottern sitter och bara blir mindre och mindre. Och mindre och mindre motiverade att överraska puckot.

Andra gör precis tvärtom.
"Åh vad han är duktig på det och det och det. Och så empatisk och vänlig mot sina kompisar och hans fantasi ska vi bara inte tala om..."
Ungen växer och vill. Pappan och mamman blir mjuka i sinnet och nästan obeskrivligt otjatiga.
"...men om vi skulle ta och ge matten vad den tål - där kan vi bättre, det är jag helt säker på."
Gud sån matte det blir av det. Läxan som en dans. Talen far som häxpipor genom luften.
Det gjorde aldrig mina.

Men idag gick det bra.
Några nya mål sattes upp.
Och M har tur som har en skön fröken.

Andas älskling...















Hörde just att profylaxen är på väg tillbaka.
In-genom-näsan-och-ut-genom-munnen. Grund andning.
Jag minns kursen. Mattor på golvet, målmedvetna blivande mammor och så vi då. Tafatta killar.

Jag beundrar kvinnor av många anledningar. Inte minst för att de vågar föda barn. Jag skulle be om alla bedövningar som finns, ta till vartenda trick och självklart med förbundna ögon lära mig att hitta genom djungeln som leder till noll smärta. Och till och med då skulle jag vara skitskraj.

Det skulle vara kul att läsa en bok som beskriver killar i förlossningssalen. (Jag har ju en av Sveriges bästa barnmorskor bland kommentatorerna - borde du inte skriva den boken Susanne?)
Jag förmodar att det inte bara är jag som känt mig som tvåa på bollen. Eller tvåa...sjua kanske är mer sant.
Första gången höll jag på att få spö när jag skulle hjälpa till och uppmuntra pustandet. Fick ett kärleksfullt "DRA ÅT HELVETE!" när jag strök så där över ryggen som de sagt att man skulle göra.
Prövade lite lustgas för att försöka muntra upp en smula. På mig själv alltså. Ingen hit.

Att det ska vara så svårt och jobbigt att ploppa ut nånting som är så lätt och härligt att plantera.
Ni borde vinna pris och få medalj.
Tapperhet i fält.

Nu ska jag till tandläkaren...

onsdag 21 januari 2009

RIP

Undrar om talgbollar skriver mespoplåtar?

Beröring















Häromdagen talade M och jag om den där vällustsrysningen man kan få ibland. När håren på armarna reser sig. När huden blir knottrig. Av en röst eller en låt eller ett...uttryck.
M sa hon ännu inte varit med om det och var lite avundsjuk och otålig. Och självklart nyfiken på känslan. Och smått irriterad över att jag inte kunde förklara exakt vad det är som skapar den.

Igår var vi bjudna på installationspizza med skålande i äppelsaft. I fina glas och allt. Alla barn låg framför tv:n och även en femåring kunde känna att det var något alldeles speciellt på gång. 
M såg mina blanka ögon när Aretha Franklins röst på innerliga och stolta vingar flög över The Mall och vidare ut över världen.

Kan det vara så att de där uttrycken som skapar knottror i själva verket är drömmar som blir sanna?
Tanken slog mig. Att det enda som kommer i närheten av en förklaring till detta underbara mysterium är just det. Att det händer saker när något är på riktigt.

Det plötsligt kittliga som lekfullt smeker synapser och blåser hemligheter i tårkanalerna.
Att vara.
På riktigt.

tisdag 20 januari 2009

Sextisju sextisju vi är en bit på vägen nu















Och Hos Perssons då? Undrar vilken färg Anitra har valt i sovrummet?
Tänk att hon får frukost på sängen varje morgon. Från Buffel till Tårt-Kenneth! Och Göran är så rätt ute - Tårt-Kenneth är inte bara det nya svarta utan även vägen till harmoni och lycka.

Men imorse hoppas jag att Anitra för en gångs skull masade sig upp. Och att hon på brickan hade ställt den bästa flaskan skumpa hon kunde hitta på jobbet. Det är ju nämligen firning och kalas hos Perssons idag. Göran fyller sextio. Canapéer framför flatscreenen i afton när Obama svär eden. Jojo!

Lasse Lindbom fyller sextio den 30 mars, Springsteen den 23 september och Lundell hakar på först den 20 november.
Upplagt för prat om pensionssparande på Stadion i sommar...

Inga cigarrer i Ovala rummet















Kanske känner de lite som familjen som kom hem från semestern och plötsligt kollade Lotto-raden och märkte att de vunnit hundratio miljoner. Overkligt. Sånt som man ser på film.

Tänker förstås på Obamas. (jag vet, det låter knäppt men det måste väl vara så man säger: Ikväll kommer Obamas på middag...) 
De måste ju också ha sett Vita Huset och Commander in Chief, Obamas. Och så är de plötsligt där själva.
Undrar hur snacket går? Nyper de sig i armarna? Det är ju liksom overkligt på fler än ett plan.
Byter de gardiner och tapeter? Förmodligen va! Vågar inte ens tänka på vilken smak Bushs har.
- Michelle Darling, det här sängöverkastet suger!  Minns du vilken färg Bartlets hade på sitt? Kan vi byta tro? 
- Men Barack Baby, vilken fråga, kan vi...? Har du glömt vad jag lärt dig? 

måndag 19 januari 2009

Antikt & Kuriosa...















Har hamnat i auktionssideträsket. Jag letar lite möbler till landet och det är lätt att fullständigt gå bort sig. 
I fredags bjöd jag på ett badrumsskåp i plast. Förmodligen var det ganska äckligt och bilden sa ingenting om motsatsen heller. "Desificeringsbad" sa hjärnan utan att egentligen veta vad ett sånt är. 
Skåpet var från 60-talet och jag bjöd glatt tvåhundrafemtio spänn och var - eftersom det bara återstod en halvtimme av auktionen - helt säker på att jag var klubbad och klar.
Icke! Bakom en sten låg det någon och lurade och klämde till med trehundra.
Vafan!
Jag höjde. Och höjde. Och höjde. Lätt att åka med liksom. Men hejdade mig ändå plötsligt vid sjuhundrafemtio.
Vad är rimligt egentligen? För ett plastskåp med en spegel som sett och varit med om saker som man inte har en aning om. Huuuga! Kan speglar vara hemsökta månne? I så fall öppnar sig nya fantastiska möjligheter för de där andejagarna som springer runt i tv4-plus med mörkerkameran i högsta hugg.

Trots att jag fortfarande är småskärrad av det där påståendet att mina Google-sökningar varje vecka  kräver lika mycket energi som hela Göteborg stift så fortsätter jag klicka och leta. Har nog ändå bestämt mig för att inte riktigt tro på den teorin.
Så vågorna tar mig runt i den begagnade världen och kanske hittar jag nåt bra till slut.

Men bara så ni vet - det är ont om gamla klädskåp och bockbord på Blocket...

söndag 18 januari 2009

Wow!















Ingen tvekan om att de kan...

Leva livet

Nej Suzesan såg jag inte.
Däremot kom den här bruden med tårta.
Eller tåååooota som det heter i Halmstad.

Det låg ett tunt snötäcke över stranden imorse och inifrån den varma frukostmatsalen såg Tylön ut att frysa rejält om klipporna.
Men ändå sjöng den på dagens låt:
"När alla vännerna gått hem" med Gyllene Tider.

lördag 17 januari 2009

Bättre än SIFO

Hade det lite på känn redan före jul.
ICA-Stig alltså.
Som Statsminister.
Nu har ni bestämt det.

Två röster på Jimmy Åkesson.
Känns tryggt att Arne Anka fick fem gånger så många.

Snart iväg till Halmstad.
Nynnande på dagens låt: "The Boys Of Summer" med The Hooters.

fredag 16 januari 2009

SAOL















- Kolla, en troschock! skrek M när det vevades snabbrepriser i Let´s Dance.

Varje generation har sina egna ord och begrepp.
Månlandning, högertrafikomläggning och Wennerströmaffär tar fortfarande tag i nån liten person som bor inuti mig.

Polisspår, bogvisir och Brolinsnurr sätter igång diaprojektorn hos andra.
Troschock...ja, varför inte?

För övrigt kan man bara gratulera Sveriges Television till värvningen av Fredrik Skavlan.
Tala om snackattack!

En kaka utav sand så stor som Svealand















Det är liksom som att vi bara klarar en enda sak åt gången. Och eftersom det bara är en enda sak så ska vi ha så mycket som möjligt av den.
Nu snart ska vi ha melodifestival igen. Den kommer - som vanligt med massivt bistånd av kvällspressen (när ska det förresten sluta kallas kvällstidning?) - vältra in över landet som det där trollet i sången.
"Det lade sig i Småland med huvudet på Åland och fötterna de var i samma stund i Lund".

Trollets katt - den där som hördes jama långt  bort i Yokohama - har enligt säkra källor redan ätit upp Idol-Kevin och satt klorna i Elisabeth Höglund.
Bäva månne Robert Wells!

Rean utread. Nu semlor i skylten. De räcker åt alla och vi har fler på lagret. En jävla massa mandelmassa har vi. Finanskris och lågkonjunktur...nänänä för det var inte sant för det var inte sant för däremellan kommer...

En sak i taget.
Blicken nu riktad mot Hudson-floden.
Gaza?
Kolera i Zimbabwe?
Varsel?
Glöm det!

Ring och rösta!

torsdag 15 januari 2009

Vi får se...















...är ett gräsligt vuxenuttryck.
Klart vi får. Förr eller senare. Se alltså.
Ska tänka på det. Inte säga så. Bättre att säga ja eller nej på en gång.

Satte mig ner för att skriva nåt begåvat men det blev liksom inget. Hård i bloggen, typ. Det är som att det finns en massa ord där inne som inte riktigt har bestämt sig än. Lite som ett pussel där man inte kan förstå hur man någonsin ska få ihop. Ta bara himlen - säkert trehundrafjorton bitar och alla ser likadana ut och har samma färg. I alla fall vid första anblicken. Och andra och tredje också. 
Det krävs koncentration. 
Och den ska jag ta ett snack med efter middan. 
Kanske.

Eller förresten...
Nej!