måndag 13 oktober 2008

Måndag





"Månsken Peggy
Ser du månsken, viskar jag
Och leker försiktigt med kedjan runt din hals
Är den lika stark som jag
Eller håller den inte alls
Säg mej, är den äkta eller är den falsk"
Sjöng Magnus Lindberg 1976 på den alldeles otroligt himla bra plattan "Som natt och dag".

Månen är speciell.
Ständigt närvarande.
Som den påverkar.
Som den lever.
Som den kan byta skepnad.
Ibland stor och nästan röd. Som vore den generad.
Ibland hård och vit och oanträffbar.
Ibland gul, rund och bara god långt in i själen.
Ibland orange, öm och kärleksfull.
Så långt bort.
Så nära.

I morgon blir den full.
På en tisdag!
So what?
Tänk.
Det har vart dårar uppe och gått där.

5 kommentarer:

Susjos sa...

Månen kan verkligen fascinera! Den är så vacker när den är full :)
Ska bli spännande att se hur vi får det på jobbet i morrn...av någon anledning ( ebb och flod?) så brukar "vattnet gå" på många då det är fullmåne......

Ska strax iväg och jobba redan inatt...

Fin låt!
Kram

Anonym sa...

Hmm.. det vet man ju inte, om dom verkligen gått där uppe, på riktigt ...
Månen är vacker som full (kanske den enda,vackra,som full ???)
Har faktiskt fotograferat den i dag och tänkte försöka få till ett par bilder i morgon också när den är helt rund.. det vore toppen om man kunde få en stor, orange fullmåne, men den visar sig så sällan sådan.
Ha en bra kväll och sov gott sen... och yla får man göra i morgon !

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Åter en favoritartist. Fin musik du bjuder på idag.

Jag undrar också om de verkligen har varit där uppe och gått?
En tusan så onödig promenad, i såna fall.

Godnatt!

Storarvid sa...

Som den bondson jag är, var det alltid tradition att sova i höloftet första natten när allt hö äntligen körts in. Vi barn sov i mitten mellan mamma o pappa. Sista gången jag minns måste jag varit 5 eller 6 år. Hö't kördes in mycket tidigare förr, p.g.a proteinhalten så detta måste varit en eller möjligen två veckor in i Juni, är lite osäker, men midsommarn var allt färdigt för länge sedan. Jag kommer ihåg att månen tittade in från ett fönster, och mellan brädspringorna. Alla de andra sov, eller om de låtsades. Jag minns månens väg och hur den lyste upp. allt var så otroligt tyst och det luktade intensivt av nyslaget hö. Djuren nere i ladugården var tysta, man hörde bara lite ljud från dem som vände sig eller idisslade. Månen för mig då var ett tryggt ljus. Sedan blev det ju aldrig riktigt mörkt. Just detta minnet måste således inträffat ganska exakt runt tolvlsaget. På morgonen kom pappa o väckte oss med smörgåsar o saft.Tänk att man fått uppleva detta. Ska nog blogga om det någon gång.