Torsdags-tillbaka

Onsdags-otålig

Tisdags-tam

Måndags-man

Råsunda Fotbollstadion kl. 19.00

"Och bönderna de gapar utav fasa..."

Vi säger välkomna till Ljungskile SK!

Söndags-steg

Extra allt!

Jaha, då är gränsen passerad.

Men det känns ändå precis som vanligt.

Tack och stor kram till alla sköna, fina och härliga som lämnat små grattiskommentarer.

Här är en låt bara till er!

Fredags-fråga

Imorgon är en annan femma!

Torsdags-tok

Sandaler och annat av plast

Som sommaren plötsligt bara anföll och slog med häpnad!

Jag är inte svårflirtad när det gäller värme och sol. En blick och jag är i praktiken redan helt förförd. Så jag hämtade upp den store, långe sonen, köpte picknick och tog sikte på badbryggan vid Järlasjön. Grumligt vatten. Lite läskigt sådär - insjöar är inte som andra hav utan mer hemlighetsfulla. Vad är det egentligen som döljer sig där under den gröna svårgenomträngliga ytan? En lax? En försäkringsbedräglig Mercedes? Eller en hemvärnskanon från fyrtiotalet? Skit samma när det är tjugofem grader. En alldeles förstklassig badkruketemperatur. (Varför heter det badkruka förresten...?)

Tillbaka i stan där det fortfarande klockan halv sex dallrar över asfalten. Ska köpa Jon Jefferson Klingbergsn roman. Hörde att den är på gång. Tänkte på honom när jag letade parkeringsplats. En dag för några månader sen tittade han ut ur ett fönster på Bellmansgatan och sa:

- Nu är den klar!

Ska bli spännande att för en gåns skull läsa en relationsroman skriven av en kille.

Jag hör opera. Alltså genom fönstret. Det låter inte som om det är nåt inspelat utan som om det faktiskt står nån mezzosopran-wannabe på en balkong här mittemot. Jesus vad det låter illa.

Och på tal om det lilla ordet illa så blev jag, när jag läste om den, ytterst nyfiken på hur en Englandsetta med Basshunter låter.

Har trettio timmar på mig innan jag förvandlas till riktig, äkta bitter vresgubbe men redan nu kan det sägas: den låten måste vara bland det sämsta skit som nånsin lämnat en studio. Hur tänker de i England egentligen? Inte konstigt att de inte gick till EM.

Och nu då?

En dusch va...

Onsdags-organiskt

Vilda västern

Försöker ha ett Dalai Lama-aktigt förhållningssätt till gårdagens fiasko på västkusten. Alltså  se på Ljungskile ungefär som på Telia-pappan. Att det är roligt att de äntligen scorar och får lite skoj som de kan gosa lite med i soffan.

Och vara glad för deras skull.

Men det är svårt...

Tisdags-tangenter

Måndags-memoar

Äntligen!

Jag är så glad för hans skull!

Söndags-studs

Lördags-linser

Hamna rätt

Mönstrade just av M/S Ansvar. Kommer att sakna min lilla besättning. Går i land några timmar innan det är dags att stäva ut med den betydligt snabbare farkosten Vartuville. Den ska ta mig två veckor framåt.

Ska försöka låta bli att hälla diesel i hennes tankar.

Fredags-förgylld

Finns i sjön!

Kom plötsligt ihåg en del.

Genom M och hennes kompis.

Hur det var på sommaren.

När man fick hålla på tills man var klar och ingen pratade om läggning eller sent.

När hela alltet bestod av att fånga små grodor.

Eller hitta mask.

Eller titta på ett flöte som, när det guppar till, skickar ut adrenalinstötar i hela kroppen.

Gå genom stora ormbunksdjungler.

Äta rabarber råa.

Spela fotboll i mörker.

Eller kort.

Höra vuxna prata om saker som var obegripliga.

Och inte bry sig om just det.

Nu har de släppt iväg grodorna.

Fullproppade med en rejäl dos kärlek.

Alla fick namn innan också. 

Dragon, Riley, Lampan, Saphira, Blecken och Mini.

När himlen kom

Tror att jag har lite av Mumin-pappan i mig. Jag älskar att se en himmel som är alldeles kolsvart och farlig. Ett riktigt oväder som är på väg hitåt. Som jag kan trotsa lite grand genom att visa att jag minsann inte är skraj. Trots att jag känner hur vinden börjar slita och dra i trädens grenar går jag ner till bryggan och väntar in de första dropparna medan jag räddar dynor, handdukar och annat från en säker död. Havet är i uppror och grått och argt som Mårran och den röda bojen ser liten och ensam ut.

Så skjuter den första blixten sitt ljus över fjärden och jag räknar ettusenett...ettusentvå...och sen brakar det loss. Hurra! Mitt i katastrofen. Bara t-shirt och shorts och jag står still i vindbyarna och nu kommer regnet. Dropparna är så stora och så många och så hårda att det nästan gör ont och jag är genomvåt på några ögonblick.

Men det gör inget.

Det gick fort för det svarta. Nu har det redan somnat med ryggen hitåt. Inget gosande. Inget småprat. Ingen cig. Drömmer det mardrömmar tro?

Det blå är här igen.

Torsdags-töser (+Taylor)

Och en Pucko, tack!

Jag hörde "dijon nånting" när M häromdagen i själva verket klart, tydligt och med ett närmast perfekt uttal sa:

- Det är en Bichon Havanais.

Så glöm det där med senapshund. Grannen såg minst sagt konfunderad ut när jag, efter att jag lånat TV4-sport igår, la ut mina teorier om varför den fått just det namnet.

Kom nu ketchup så går vi!

Onsdags-oberörd

Helt offside!

Hur kan en människa som ändå är vuxen och får rösta, som har körkort och banklån och som har ansvar för sina barn och deras uppfostran på allvar bli nedstämd av att ett fotbollslag gör ett mål mindre än ett annat?

Gräma sig på riktigt. Stå upp och skrika framför tv:n. Bli arg på en domare. Och på en mittfältare som heter Ortiz och som på ett oerhört klantigt sätt orsakar det där målet som gör hela existensen lika svart som älsklingslagets tröjor. 

Hur kan det komma sig att utgången av en match i den relativt mediokra serien Allsvenskan kan påverka en människa på det sättet?

Så att solnedgången inte är lika vacker som den brukar. Så att jordgubbarna nästan inte har någon smak. Så att pianot låter ännu mer ostämt än det är. Så att...ja FAAN!

Kamraten S har uppfunnit ett ord som sammanfattar hela den där känslan.

Känslan av fullständigt elände.

Ankballe!

Kattfot och blå viol

Kanske den eminenta grannen inte bara har en senapshund utan även TV4-sport...

Jag ska pallra mig dit och kolla. Helsingborg-AIK börjar om tio minuter. Liksom.

Min svårartade sjukdom verkar ha klingat av. Förmodligen chockad av överdoseringen av C-vitamin och Ipren.

Och livet går vidare i denna månad när bloggandet blir som det blir.

Som vågorna på fjärden utanför.

Vad gör förresten Dagliljor på natten?

Tisdags-ters

Måndags-mack

Tanken på annat håll

Slog för ett drygt år sen till och köpte en dieselbil. En sån där som dom sa ska vara bra för miljön. Nu tror ju inte ens jag - som är så långt från naturvetare man kan vara - att en bil nånsin kan vara bra för miljön. Möjligtvis mindre skadlig.

Idag råkade jag slänga i trettioåtta liter nittiofemoktanig vanlig soppa i den.

- Inte bra, sa de på macken. Verkligen dåligt faktiskt!

Bärgningsbil till verkstad och M försökte trösta när pappan kallade sig själv den klantigaste jäveln i universum.

- Pappa, jag vet hur det kan bli när man bara tänker på hundar hela tiden.

Där och då här och nu

Om att inte minnas ordentligt. Alltså minnas hur man kände sig och mådde i en viss situation. Vad man tänkte. Vem man var. Just då.

Om det och en hel del annat pratade Björn Ulvaeus om i sitt utmärkta sommarprogram.

Och om vad som gör en riktigt bra poplåt.

Ni som missade det - klicka här. 

Viskningar och rop

Ett slags helt onödigt halsont mitt i Juli. Med vidhängande trötthet och skallebang. Mycket meningslöst. Säkert feber. Svårt synd om!

Är på landet och i grannhuset bor det numera en liten valp. Jag har frågat M hundra gånger vad det är för ras och hon har hundra gånger svarat något långt och krångligt som har med senap att göra tror jag. Valpen är för M vad den där gamla DBS-moppen en gång i tiden var för mig. En fyrväxlad som tillhörde en alldeles för stor son till en av morsans kompisar och jag fick ha den som bara min. Och köra på småvägar fast jag bara var elva. Den fångade hela uppmärksamheten och fick tiden att försvinna lika fort som de allra ljusaste sommarnätterna. Tror att M känner att senapsvalpen är något liknande.

I bilen ut igår kom plötsligt "Eleanor Rigby" med Beatles. Lyssnade på ett nytt sätt på texten. Hur Father McKenzie ensam stod där och följde Eleanors sista resa.

All the lonely people fick mig att för en stund hamna i ett litet existentiellt grubbel.

Som vi håller på. Och ropar. Viftar och har oss. Smeker. Slår. Viskar. Men framför allt ropar. För att någon ska lägga märke till oss.

Se oss.

Kanske till och med bry sig om oss och upptäcka att ropen egentligen inte alls betyder det som ropas.

Ett stort tack till Susanne i Halmstad för lång och trogen tjänst. Allt gott och en tapperhetsmedalj av första graden! Gå in och läs hennes "sista" (fast det tror jag inte) kommentar under det förra inlägget.

Nu ska jag ta och göra en riktigt god kopp och sen sätta mig på ett bra ställe och lyssna på Björn Ulvaeus´ sommarprogram.

Söndags-superb

Lördags-Louie

Fredags-fukt

Torsdags-trio

Onsdags-oro

Tisdags-trogen

Måndags-månsken

Råsunda Fotbollstadion kl. 17.45

"Och bönderna de gapar utav fasa..."

Vi säger välkomna till GAIS!

Söndags-sockerfri

Lördags-Lurig

Super Trouper!

Jorå. Kul och bra och varmt och skoj.

Meryl bjöd på sig själv.

Man undrade om Pierce Brosnans fru var piercad?

Tommy Körberg firade sin sextioårsdag!

Och Benny spelade med sin orkester så finkarna, kråkorna och sparvarna på Mariatorget inte trodde vare sig ögon eller öron.

Bastuba is the new black!

Och filmen slutade lyckligt.

På alla sätt.

När jag gick ut från bion hade jag bara hundrafemtio meter hem.

Att plötsligt bli åtta år

Vi skulle spela in den där videon till "När vi gräver guld i USA. Samling på Arlanda och transport till Wales i samma flygmaskin som svenska landslaget.

När vi kom in i terminalbyggnaden på Arlanda gömde sig Orup plötsligt bakom min rygg.

- Vad gör du, undrade jag.

- Fan kolla, viskade Orup, där är Stefan Schwarz! Vad ska jag göra?

Ikväll kommer jag att träffa Meryl Streep.

Mamma Mia!

Vems rygg ska jag gömma mig bakom?

Fredags-fjärde juli

Gränöfjärden 23:21

Kära Örebroare!

Jag säger bara - 4-1! Igen!

Och - det är hösten som är AIK:s stora tid!

Jag vet, det är lite löjligt.

Men såna små saker gör mig glad.

Också.

Kvällssol

Bra.

Är det.

Bara en liten, liten rapport - jag har ju semester.

Cab är väldigt oöverträffat när det vankas, som kvällstidningarna uttrycker det, "CHOCKVÄRME".

Om man letar upp alternativa vägar så finns det såna. Som ringlar sig igenom det nästan parodiskt vackra svenska landskapet. Det ser nästan ut som om Sveriges Turistråd köpt upp sig på nån stylist som åkt runt och piffat upp det hela. Det är så ordnat. Så grönt. Så blått. Så Falu Rödfärgsrött. Så perfekt.

I alla fall på ytan.

Blundar och tänker på Lars Tunbjörks bilder. Som påminner om hur det kanske såg ut innan stylisten kom.

En sväng till landet. Lerpottasill med färsk potatis. Jordgubbar, föräldrar och syster i ett lugnt tempo. Ska leta upp hängmattan. Vattna på gräsfrön och lyssna på sportradion.

Allsvenskan äntligen igång. I Örebro spelas toppmatchen ÖSK-AIK...

Imorrn kommer M och S.

Bra. Är det!

Torsdags-tralala