torsdag 17 juli 2008

När himlen kom








Tror att jag har lite av Mumin-pappan i mig. Jag älskar att se en himmel som är alldeles kolsvart och farlig. Ett riktigt oväder som är på väg hitåt. Som jag kan trotsa lite grand genom att visa att jag minsann inte är skraj. Trots att jag känner hur vinden börjar slita och dra i trädens grenar går jag ner till bryggan och väntar in de första dropparna medan jag räddar dynor, handdukar och annat från en säker död. Havet är i uppror och grått och argt som Mårran och den röda bojen ser liten och ensam ut.
Så skjuter den första blixten sitt ljus över fjärden och jag räknar ettusenett...ettusentvå...och sen brakar det loss. Hurra! Mitt i katastrofen. Bara t-shirt och shorts och jag står still i vindbyarna och nu kommer regnet. Dropparna är så stora och så många och så hårda att det nästan gör ont och jag är genomvåt på några ögonblick.
Men det gör inget.

Det gick fort för det svarta. Nu har det redan somnat med ryggen hitåt. Inget gosande. Inget småprat. Ingen cig. Drömmer det mardrömmar tro?

Det blå är här igen.

7 kommentarer:

Drömma Lotta sa...

Och där kom orden...
Sådana som man måste gå in och läsa igen lite senare.
En sinnlig karamell.
Du är med en koltrast, sanna mina ord :-)

Anonym sa...

Hej igen Niklas!

Jag håller med dig! Jag minns inte att Mumin-pappan älskar en kolsvart och farlig himmel - men jag håller med om att det är en mäktig syn, en härlig känsla. Precis som du säger, jag är minsann inte skraj!

Här i Skåne har det också varit molnigt idag - men bara vita, luddiga sådana, inga att mopsa upp sig mot :-)!! Tack för den fina beskrivningen - du skriver så otroligt bra. Jag tror inte det svarta drömmer mardrömmar - det älskar ju att dundra på och skrämma så många som möjligt, eller?

Jag njuter fortfarande av "Mamma Mia!" som jag såg igår. Måste gå snart igen ;-) !!

Önskar dig en fortsatt bra dag och en riktigt skön kväll. God natt och sov gott ;-) !!

Många varma kramar från Anna Karin

Imse sa...

Ramlade bara in på den här bloggen från någonstans. Läst och läst, så fint du skriver.
Oväder är fascinerande, inte tu tal om det.

Anonym sa...

Det är ju tur att blixten lyser upp alla svart oväder. Gosa och småprata med ovädret går ju inte så det är tur att det somnar... med blixten som relativt klen behållning.
Ett gosigt mumintroll med snälla, vemodiga ögon skulle jag dock kunna tänka mej att ta en Camel light med.
... en riktigt lysande flirt lyckades jag åstadkomma där!!
Kram Ninni

Sanna sa...

Trodde det bara var jag och min sambo som älskar blixt och dunder. Mäktigt att vara på havet när himlen byter skepnad. När vinden tar tag i seglen, farten ökar och det krävs full fokusering. Då flödar adrenalinet!
/Sanna (mina ord) :-)

Susjos sa...

"Himlen är oskyldigt blå"....

Nja,det är mäktigt med oväder,men jag tycker det är lite läskigt jag.

Du skriver fantastiskt Niklas!
Ha en fortsatt skön kväll...

Kram
Susanne

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.