Kväll i Pinan

Och då måste jag ju först tala om att Karlskrona kallades "Pinan" av alla rekryter som var här på 91:ans tid. Och lite senare också faktiskt.

Fick en liten styrkeknopp på eftermiddan. En sån där ljuvlig timme ovanpå där sömnen liksom bara överfaller en efter en sekund.

Vaknade av att det gick ett gäng utanför på gågatan. Killar förstås. Som överraskade hela bygden genom att dels gå. Dels vara hyfsat packade. Och dels sjunga "Du käre lille snickerbo här kommer jag igen". Vem sa att killar bara kan göra en sak i taget?

Vaken då´rå och beslutsångest - hitta det lokala gymmet eller njuta schlagersångarliv på rummet.

Det blev SATS till slut. Alltid skitläskigt att besöka lokala gym. Det är som om man blir åtta år och ska börja i en ny klass. Skraj för att möta en massa stora killar som  ska syna en i alla sömmar och sen bestämma sig för att helt enkelt banka skiten ur en.

Slängde en blick på de fria vikterna - och de anabolstinna hannarna som strök omkring där - och gick sen till konditionsmaskinerna.

Strykrädd och svårt svettig gick jag därifrån en timme senare. Skööööönt!

Sen var det artistmöte där Christer Björkman talade om att imorgon är en annan dag.

Sov gott racing lovers!