Jag kan tyvärr konstatera att "Knyttet" inte blev nån speciellt storslagen succé. Skickade ut den där frågan om tröst till en liten fin samling människor men fick inte så många svar. Ett par av dem kom dock tillskyndande med mjuka och kloka näsdukar och en del skrev tillbaka att de skulle tänka en stund och återkomma.
Givetvis har jag full förståelse för det. Det kommer ett mail och man tänker - hm...det där ska jag svara på sen...kanske...om jag kommer på något begåvat. Sen rasar det in fjortonhundra andra mail som lägger sig ovanför och då spelar det ingen roll hur begåvad man egentligen är. Trösten försvinner i vinden. Och det är så mycket att göra. Hela tiden.
Två av de som fick frågan var Maud och Mona.
En dag som denna är det många som behöver er tröst. Er framtidstro.
Tänk på det.
Ingen tröst - ingen röst!
Inlägg
5 kommentarer:
Bra skrivet. Bra sagt.
Vi är knyttet allihopa snart inom en snar framtid. Ingen kommer undan ÄVEN om de flesta tror det fortfarande.
Många lunkar på och hoppas på att nån löser problemen för dem....ju mindre man tänker.... ju "dummare" blir man. Att vara sinneslö och dum kan ju vara bra ibland. Skönt också. Som att vara på semester.
Man slipper engagera sig.
Jag såg ett program på TV att om man inte aktiverar hjärnan och tänker och löser problem så dör hjärnceller.
Det ser man tydligt nu ute i samhället;)
Det stämmer det där de sa. Om att många inte tänker...och det blir så där som jag nämnde nyss.
Det är fruktansvärt det som händer nu.
Jag håller med.... ingen tröst ingen röst!!!!!
Men tyvärr hjälps inte det nu. Det är försent.... även om ingen röstar.
Det är väl två år kvar.
Som vanligt så reagerar alla försent. "NÅGON annan gör det NÅGON annnan"
"Någon annan" håller på att "bränna ut sig". Har för mycket att göra.
Jag var gärna med på din tråd för jag har nyss läst kvälls- tidningarna. Jag styrde det åt mitt tänk. KATASTROF.
Men jag är inte förvånad. Jag tycker det har dröjt ovanligt länge!
De som inte följer med känner ingen oro förrän det knackar på dörren! Det som borde oroa!
Nu är jag mest nyfiken på hur länge Wallenbergarnas pöjkar kan hålla "fingrarna från syltburken" eller när frestelsen blir för stor. Inget om om dem tvärtom. Men undrar hur länge. Klarar de det tro?!
Jag såg Uppdrag granskning i förra veckan. Tjohho. Av en slump att jag hamnade på den kanalen och sen var jag fast i det som prsenterades. Intressant.
Tur att min barn har sin framtid inom räckhåll och att de är globala flyttbara. Tur.
Hoppas din dag är bra
Puss Kram
XXX
/Susanne i Halmstad
Tillägg!!Rättelse...
*Inget ont om dem tvärtom*..... ska det vara där vid syltburken;)
Mitt i allt blev det *om om*
Undrar vad jag tänkte på dåååå!Det går "Runt runt runt"
Puss Kram
XXX
/Susanne i Halmstad
Ja. DU är klockren i dina tankar om hur många resonerar.
Många - visst låter det fint..
Det låter precis som om den som skriver ordet inte är inkluderad;)
Det är det där med prioriteringar.
Det funderar jag mycket på..
Kram och så önskar jag dig en dag full med sådant som är varmt, härligt och bara.. bra!
/Lallis
Vem skall trösta knyttet finns hos Filifjonkan om någon vill läsa hela så bara säg till så kommer den. Den är så underbart skön man borde läsa den minst en gång i veckan så blir man en bättre människa om man nu vill bli det förstås.Var och en efter sitt mått alltså.
Ett stenigt hjärta kan aldrig trösta Knyttet.
Men det finns gott om hallonhjärtan
/Krys
Skicka en kommentar