Ni vet hur det brukar vara. I en gång nere i tunnelbanan, på ett torg eller en gata står de och spelar. Ibland spelar de - som han som stod på Hornsgatan häromdagen - fruktansvärt illa. (Han gjorde Ravioli av ledmotivet till "Gudfadern".) Men ibland kan de - som de till exempel ofta är i Dublin - vara alldeles lysande.
Skit samma! Kvalitén är oftast av underordnad betydelse och vår reflex är att gräva i fickan och se om vi har några mynt att fiska upp och lägga i hatten eller gitarrfodralet eller vad det nu är de samlar sin inkomst i. De vill ju underhålla. Och självklart också tjäna några spänn.
Men problemet är att det snart inte är några andra än gatumusiker och såna som säljer fika på skolkonserter som vill ha just några spänn. Cash is not king längre. Cash är snarare något som strax kommer att vara lika förlegat som just monarkin. Inte ens en busschaffis blir lockad av en sedel längre.
Kommer att lämna mitt förslag till samtliga gatumusiker så fort som möjligt.
Gör snarast en deal med ett kortföretag.
Varför inte VISA?
Inlägg
1 kommentar:
Skicka en kommentar