Minns i november...

Laddar! Ny månad!

Det blir en 70-talsdiscomånad när det handlar om dagens blogglåt.

Det blir en månad när inspirationen återerövrar just det här skrivbordet.

Det blir en månad när jag ska få träffa Berlin för andra gången. Fast första gången låg jag inne i en mage så det kan inte riktigt räknas. 

Det blir en månad av envist kämpande på Saga.

Det blir en månad av trepoängare.

Det blir en månad av gott kaffe.

Det blir en månad av en stämd flygel.

Det blir en månad av god sömn.

Det blir en månad av spännande läsning. Överst i bokhögen: PO Enquists memoarer.

Det blir en månad det spritter om.

September!

Heja Heja!

Ett dåligt manus

Idag skulle Jessica behövt Lars Molin. Såg henne i TV4-soffan för en stund sen där hon skulle förtydliga tanklösheten i sin och Cecilia Gyllenhammars artikel på Newsmillbloggen häromdagen. Hon tittade ofta förläget ner i bordet och man kunde ana att det bakom de lätt förvirrade och krampaktiga försvarsfraserna satt en liten flicka som ångrade sig och tänke: Varför skrev vi sådär? Hur tänkte vi egentligen och hur kan jag sitta här och säga emot alla de kloka sakerna de andra - inte minst Katerina Janouch - säger?

Detta är förmodligen inte en av Jessica Zandéns bästa dagar.

Sweet Sunday

Allvarligt talat...Trelleborg!

Tyngd och viktlöshet

Sova är inte så dumt. Utvilad.

Är det sommarens sista dag idag?

Vi ska hur som helst göra den till en som man kommer ihåg.

Sen när - och det är jobbigt att ens tänka på det - mörkret lägger sig över oss.

Denna svarta evighetslånga period.

Set blir jobbigare och jobbigare för varje år och jag undrar om det inte till och med är så att det blir mörkare och mörkare också. Kan ha med klimatförändringarna att göra. Inte i naturen alltså. Utan i huvet.

Tänker ibland på det där med ide. Har nog en del björn i mig.

Men det är bara att göra det bästa som går.

Stora tröjor, jättelika tekoppar och mustiga grytor som puttrar på spisen medan man åker skridskor på Zinken eller pulka i Tanto.

Sickna romantiserade bilder va?

Bra att hänga upp livet på. Ibland.

Nu då - ut till landet. Våfflor och en massa, massa folk.

Ungefär som att hoppa studsmatta.

Lyndsey´s Lördag

34 poäng

Golftävling idag igen och fullt upp nu ikväll också. Men jag återkommer imorgon och berättar mer om allt jag vann idag. En liten teaser dock - parmesanströare. Kan man aldrig få för många av.

Ha en skön kväll!

P.S. Såg också att Zandén och Gyllenhammar skrivit om moralpanik och "dumma, dumma er!"

Ska, om jag ens orkar, ta en titt på det imorrn.

Travis´ torsdag

Arbete och fritid

Oj, jag vet. Jag har inte varit så flitig i bloggvärlden de sista två dagarna. Har helt enkelt spelat golf istället. Kanske kan jag en dag försörja mig på det för i måndags vann jag en telefon eftersom min lilla boll plötsligt på ett partrehål hamnade läskigt nära koppen. Tänkte att om alla utslag i fortsättningen håller den klassen så...
Nu b lev det inte så tyvärr och om barnen ska få mat och potatis på bordet så får jag satsa på nåt annat istället. Bloggning kanske. Eller möjligen musik.

Mötte sångerskan med det röda håret på Hornsgatan. Hon seglade inte alls på ett moln utan såg lite bedrövad ut och berättade att Åke hade dött. Åke var världens största dvärgkanin. Små, korta typiska dvärgkaninsöron men en kropp som var mer som en...ja, flodhästs. Och den vägde kanske sjuhundra kilo. Eller i alla fall sju.
Sångerskan planerade begravning och sa att hon hade sorg och jag försökte trösta lite och talade på ett så inkännande och milt sätt jag kunde om livet och döden.
Hon log och visslade i alla fall lite när hon försvann bortåt Slussen. Så nån nytta gjorde väl kanske orden. Och Åke log väl i sin himmel. Om han får plats där.

Och slutligen - tack för alla intressanta kommentarer om flickorna Zandéns och Gyllenhammars utflykter i pannkakan. Undrar så vad de tänkte och om det hade varit skönt mycket Retzina till lunchen där de satt i Grekland och skrev och spanade på heta kex.

Och på tal om Retzina - Dulee Johnsson kanske borde gått till Elfsborg istället för till Israel...

Oasis´ Onsdag

Tom´s Tisdag

En spricka i tanken

Läser Newsmillbloggen där Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skriver om tristessen som lätt sprider sig i de "små kärnfamiljerna". Bitvis är det ganska roligt och vem har inte svurit i det tysta över att det som en gång var spänning, humor, lust och kåthet förvandlats till...ja, ingenting. Mer än kanske en, för båda lika förödmjukande barhärtighetshandling var tredje månad.

Möjligen är författarnas slutsats att det endast är det faktum att vi inte tillåter oss att vara biologiska varelser, att vi inte vågar vara man och kvinna, att vi inte vågar vara öppna med våra tankar och fantasier, som gör mig en smula skeptisk.

"Ge oss den riktige mannen tillbaka!", skriver de och undrar var han blev av.

Nu sitter han tydligen bara på toa och leker med sig själv och läser Guillous böcker om Hamilton.

Är det egna efrarenheter som gör att de är så tvärsäkra på det?

Och i så fall, vad var det som skrämde in honom dit?

Eller handlar det bara om att vi jagar en jämställdhet som förlamar och riskerar att förvandla relationen till "ljummen korv med mos"?

 

Jaja. Lite kul och lagom provocerande.

Problematiskt och rent korkat blir det egentligen bara när de skriver:

"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"

Ja tjejer.

Ni kan ju börja med att fråga en misshandlad kvinna.

Mary´s Måndag

Ställbart munstycke och semestergas

Sov hiskeligt länge och gott inatt och vaknade alltså fullständigt utsövd. Har för mig att jag drömde om moppeturnén som jag åkte på förra sommaren. Tolv spelningar bara i Värmland och moppeåkning mellan ställena. M satt bakpå och kommenterade får och kor och hästar. Med stor hjälm och antika glasögon. Mycket annorlunda och trevligt. Och det skadar ju inte att Värmland är ett av de där landskapen man skulle kunna tänka sig att hångla med. Så vackert, så vackert.

Sen när drömmen var färdiganalyserad så var det frukost i trädgården med gårdagen SvD och en massa sommartrötta och feta getingar som förstrött surrade kring yougurten.

Min söta, söta systerdotter fyller tjugo idag - HURRA HURRA - och det var firning på restaurangen på Moderna Muséet. Som också har en rätt hångelvänlig utsikt. Värme i luften på alla sätt och efteråt vandrade syrran, A och jag hemåt och sensommaren klibbade skjortan mot ryggen när vi trängdes med alla turisterna på Skeppsbron.

Nu hemma och jag fortsätter att läsa i Håkan Lahgers bok om Lundell och mitten av åttiotalet. Minnena kommer tillbaka och att plötsligt förstå sammanhangen på ett sätt som kräver en sorts vuxenhet och erfarenhet är som att så smått lära känna någon igen och på ett alldeles nytt sätt. Det skapar en nyfikenhet förstås och en massa frågor som den där tjugosjuåringen som satt där i Köpenhamn och hamrade på flygeln aldrig skulle kommit på tanken att ställa.

Såg en affisch på vägen hem. "Fläskkvartetten spelar på Judiska Teatern". Är det verkligen kosher?

Söndags-sött

Ta en kaka till!

Lördags-legend

Två bra saker och en person

1. Kollektivtrafik. Håller på att lära M att det går att ta sig till skolan utan att ta egen bil. Och att det dessutom går fortare. 

2. Jörgen Persson - pingpong-Kingen. Och jag ger mig fan på att J-O också  hade haft en chans om han stått upp. Ställt upp menar jag. 

3. Nysträngad J200. Skriver låtar av sig själv.

Fredags-fin

Ingen sorg i Göteborg

Det skrivs en underbar och alldeles sann och verklig saga här.

Heja Heja!

Hyvens jonne!

Åh nu ska jag hämta min cykel. Lämnade in den på service på Maria Prästgårdsgatan och jag blir lika förvånad varje gång jag upptäcker att det finns riktiga butiker och verkstäder kvar. Ibland kan jag få för mig att Sverige bara består av jättelika lådor som ligger utslängda utanför städerna. Det står Bauhaus och Lidl och SIBA och Claes Olsson på lådorna. Och Elgiganten.

Men tänk! Här - en livs levande cykelverkstad. 

Försökte googla fram en bild på en gammaldags fiskaffär men jag hittade ingen.

Kanske vi vid någon flink utgrävning i framtiden kan fiska fram en.

Men nu alltså nyservad cykel!

Och fläskpannkaka.

Snacka om femtiotal.

Ett fynd!

Där satt den före detta värstingen med sin gudomligt söta sextonmånaders dotter i famnen. Han presenterade mig för ägarens fru. Och ägaren som är från Sicilien och har en frisörstol i källaren där han klipper till värstingen då och då. Espresson var lysande och den lilla, lilla baren - insprängs som i ett litet hål i väggen - på Hornsgatan kan vara just det så många av oss behöver. Vi bryskt utkastade i en kaffelös värld. Svårt längtande efter gemenskap och en stunds socialt morgongnuggande.

Rino´s! Inte ett russinbröd i sikte! Hurra!

Torsdags-trött

Chili

Sickla Köpkvarter.

Nåt i luften i gallerior. Läcker de irritation kanske...? Som IKEA.

Nya kläder till M som inte ens i tanken tycker att det är kul att köpa kläder. Undrar just i vilken sekund det ganska sympatiska, men ack så irriterande för en farsa som vill få det överstökat, beteendet byts ut mot det rakt motsatta. Jag vet att den förra meningen inte var en klockren meningsbyggnad. Och alltid finns det nån som klagar på just sånt. Att dom orkar. Anonymt förstås. Synd om dem.

Och där mitt bland provhytterna ett roligt möte.

Oj! Hej! Härligt!

Sen äntligen kassan och betala och tack så mycket.

Middag på thaikrogen där i Sickla. Förmodligen den bästa i stan.

Kyckling med thaibasilika. Starkt.

God aptit och skratt.

Men ilska också. Över ett sorgligt beteende. Han borde skämmas den där lilla ynkliga människan.

Kom vi överens om.

Sen hem.

Där S spelade upp den bästa låt han gjort hittils.

Tänk er Stefan Holms farsa i Aten...

Onsdags-ooops

Tuff match!

Åttifem, åttifem nu har du tagit vägen hem!

Kommer just från en bokreleasehippa. Tog cykeln till den superhippa delen av Söder därborta vid Skånegatan. Stefan bakom disken på Pet Sounds var ändå en trygghet att klamra sig fast vid.

Det som firades med jordnötter och rödvin var Håkan Lahgers bok "Den vassa eggen - Ulf Lundells kreativa kaos" som handlar om skivinspelningarna, turnéerna och vad som egentligen hände där i mitten av åttiotalet.

Uffe var inte där. Och inte Bark och Backa-Hans. Annars var hela det gamla bandet från "Eggen" samlat. Och Lasse Lindbom förstås.

Tänkte när vi stod där att de där kaotiska veckorna i Köpenhamn för tjugotre år sen inte alls känns speciellt avlägsna. Kanske är det så att extremt händelserika skeenden stannar kvar i hjärnan på ett alldeles speciellt sätt. Magi och helvete om vartannat.

Vi var väldigt unga.

Lyssnade på plattan när jag kom hem. Längesen sist.

Den är helt fantastisk.

Nu förstår jag dessutom texterna...

Lika Arn leka bäst

Man vill ju så gärna gilla det man själv är inblandad i. Om än så lite.

Var och såg nya Arn-filmen igår och jag vet inte...

Det var ju absolut jobbigare att leva på 1100-talet men humor måste de väl ändå ha haft då också.

Eller?

Och en vardag va?

Jag säger inte att alla behöver gå runt som Robert Gustafsson på speed och jag kräver ingen djupgående vardagsrealism men har man - som Arn och Cecilia - inte sett varann på tjugo år är det väl inte plättlätt att bara fortsätta som om inget hänt. Inte ens ett Jane Austin-aktigt brev på hela tiden. Eller är det kanske bara jag som tycker att det kan bli lite problem i en relation då...

Dialogen är stolpig och högtravande och alla karaktärer har blivit tilldelade sitt uttryck och det uttrycket bär de med stort tålamod i varenda scen och det är fruktansvärt långtråkigt.

Visst är det snygga bilder och storartade scener med folk som slår ihjäl varandra. Tydligen slog de ihjäl varandra ännu långsammare i förra filmen. Då är det här ett steg framåt.

Kanske jag är orättvis - har inte läst böckerna.

Men jag har å andra sidan inte läst Harry Potter eller Sagan om ringen heller...

Men det var en väldigt, väldigt bra låt i slutet!

Tisdags-tuff

Som ett yrväder

Hösten bor på berget nu.

Liksom en förväntan viskar den i den lätt kyliga luften när jag tar trapporna ner till Saga. Duggregnet syns inte men känns.

Vid busshållplatsen står den före detta tennisspelaren Roffe Norberg med en stor korg fylld med tennisbollar. Han har fyra-fem ungar att hålla reda på och han lyckas baxa upp allihop på 55:an och sen bär det iväg mot en träning nånstans.

Åtta steg längre in på torget ser jag den gamla regissören Bengt Lagerqvist komma ut ur blomsterhandeln. Han har en bukett i handen och hans skägg är alldeles vitt. 

Tänker på "Hemsöborna" som han regisserade. Och på Allan Edwall. Och på att det är tråkigt att han är borta.

Några tappra trotsar temperaturen och sitter och suger på sina lattar på Café Rivals uteservering.

Fyrtifem minuter på cross-maskinen och jag är helt slut.

Sommaren sätter spår.

Imorgon börjar skolan.

Det går så fort. Allting.

Måndags-Marshall

Som vargar

Sista frågan innan sömnen kom.

- Är människor fridlysta?

Med handen i kakburken

Mötte häromdagen G och J utanför ICA på Torkel Knutssonsgatan.

- Ja, det är här vi ses numera. Varje torsdag tjugo i sex, skrattade G och öppnade famnen.

Vi kom fram till att vi alla tre tagit små lovar runt Bysistorget.

- Det är ju mycket mindre folk nu.

- Ja åsså såna där jävla, med snirklig stil handskrivna små gulliga lappar! Typisk Vasastanstil!

- Å fat med en massa frukt och skit på!

- Å russin i brödet. Fy faan!

- Inga gamla stammisar går dit längre.

Jag berättade att jag bara ett par dagar tidigare fått ett mess från gitarristen på Skinnarviksringen. Det gick ut på att man inte kan sitta hemma och låta bli att dricka kaffe.

- Gick han dit, undrade G.

- Tror det, sa jag.

Vi frågade J om han hade börjat kolla på nya lokaler men det verkar långt bort.

- Köp sushibaren intill, föreslog G och jag i kör.

I förmiddags ringde grabbarnas mamma och undrade om vi ville hänga med och äta frukost där. På det onämnbara stället.

Vi gick dit, jag och M och det var väl inte som i gamla tider. Men O´boy:en dög och kaffet var mindre äckligt än förra gången och den grillade mackan rätt ok. Måste jag motvilligt erkänna.

Och under tiden vi satt där passerade både gitarristen i porten bredvid och krönikören.

Vi bad alla om ursäkt att vi var där och att det absolut bara var en engångsföreteelse.

Tummen mitt i hjärnan

SM i SMS...

Ingen OS-gren direkt.

Har själv varit en manisk sms:are men försöker nu sansa mig i den sektorn.

Har i alla fall förstått att det i SM bara handlar om snabbhet - hur fort tummen kan dansa över knapparna.

Trist. Förbannat trist!

SMS borde vara som grekisk-romersk stil. En bedömningssport helt enkelt. Och korrupt. 

Där man förslagsvis tävlar i olika ämnen. Och ok då - kanske på tid också. Men bara kanske.

Förslag på ämnen skulle kunna vara:

Utskällning

Flirt

Vitsar

Sex

Recept

Bortförklaring

Ja, ni ser, det går att hitta på hur många ämnen som helst. Och vinner gör den som skriver det allra argaste, amorösaste, roligaste, porrigaste, godaste och mest trovärdiga meddelandet.

Mia och Klara får vara domare.

Söndags-split

Många ord om kärlek

Ältande. Ilska. Mer ältande. Sorg. Hämnd. Ältande. 

Ingredienserna som i första hand formar livet när man tycker att man blivit sviken ser nog ungefär likadana ut överallt.

Den där jäveln! Hur faan kunde hon!

Rädslan att bli övergiven kan få en att helt tappa bort sig själv. Hålla på gott humör. Säga och göra saker som man tror att den andra gillar.

Den andra retar ihjäl sig förstås och sen är racet igång och man kan gå där i mörkret och leta efter den man en gång var men det är som om förmågan att vara just den bara blir svagare och svagare. Herregud, var blev jag av? Osexigt värre!

Känna sig ensam. Vara så liten inuti och så i behov av kärlek att bara en liten antydan av den får tårarna att rulla.

Kärleken...helvete!

Jon Jefferson Klingbergs huvudperson i romanen "Jag tror vi behöver prata faktiskt" har blivit sviken. Hans fru åker iväg på nåt bröllop och hånglar upp någon mot en vägg. Eller blir upphånglad. Framgår inte riktigt men hon blir förälskad i alla fall. Och sluter sig när hon kommer tillbaka. Till slut prat. Eller prat förresten...inte så mycket mer än att "Okey, det är bäst att skiljas.

Att bli bortvald, inte attrahera längre. Om tappad självkänsla och om att till varje pris bevisa att man är värd nåt skriver Jon. Han mår skitkass. Hänger upp hela livet på att till varje pris träffa någon. Det enda som betyder något när han försöker ta tillbaka sig själv. Det går sådär. Självklart. Språket är underbart även om det är svårt att med ord beskriva hur det känns att må riktigt, riktigt skittaskigt.

Det utspelar sig i mina kvarter och det är kittlande och ibland mycket lätt att identifiera personerna han skriver om. Nyckelhålstittning. Varannanveckasliv. Hög identifikationsfaktor.

Svartsjukan, ilskan och hämndbegäret bubblar och kokar i dagboksanteckningarna.

Det står inte med bokstäver nånstans men ändå står det överallt.

Det här skriver jag så att du - och alla andra - ska få veta hur jävla illa du gjort mig.

I nästa bok händer det.

Han kommer av nån udda anledning att öppna nåt gammalt skåp, bli förvånad och sen säga:

- Just det, det var ju här jag la mig! Som jag letat!

Lördags-lust

Instängd i sin egen värld

Här är Fly.

Hon stretar på. Hon också.

Tänker på Jons bok som jag ägnat dagen åt att läsa.

Återkommer med en mer utförlig analys såsmåningom.

Bollen är rund - allt kan hända!

Fredags-full

Brottas med problem

Nu ska IOK utreda och bestämma om Ara ska få behålla bronsmedaljen han inte vill ha och som han redan slängt...

Nån som fattar logiken i det?

Tiger tiger

Den flinka frisören Cardell har återigen gått en match mot Bobby Ewing. Så lagom till skolstarten är denna bloggskrivare presentabel igen.

Lite trött. Det har varit mycket golf de senaste dagarna. Små jippon i samband med Masters som ju började idag.

Igår var det en sån där pro-am-tävling där jag fick vara med. Spela med riktiga proffs och med en massa folk som tittar på. Förstår inte riktigt varför jag utsätter mig för det eftersom det piskar upp en svårartad läskig nervositet. Som i sin tur gör så att man blir...ja varför inte säga rent tragisk på banan. Och förmodligen komisk. Fast mest tragisk ändå.

Sen då när golf-dramat/farsen äntligen upphörde så var det middag i självaste Stadshuset. Flott värre! Smoking! Gyllene salen! Uppträdanden! Andreas Johnsson var mycket, mycket bra.

Imorrn kommer M tillbaka. Hon har varit på Gotland en stund och har tydligen hållit kontakt med hamstern (som för övrigt döptes till Fly) på telefon. Hon säger att den börjar bli lite mindre blyg nu men att det fortfarande är rätt trist eftersom den sover nästan hela dagarna.

Nu ska jag skaffa Jon Jefferson Klingbergs nya bok.

Torsdags-tonart

Onsdags-ont

Finlands sak är vår!

Underbart! Tack alla genier som har koll på finska. Hade för mig att herkopeppo betydde nåt åt det hållet. Typ godisrumpa. Men delikatess är nästan ännu bättre att kunna. Måste i denna veva berätta om när mina finska kunskaper inte var lika klockrena.
En vän till familjen och faktiskt också en brorsdotter till det ädlaste av alla mumintroll var på besök i Stockholm och jag och min syster tog med henne på en fest. Hon skulle samma kväll åka med båten hem till Helsingfors och jag tänkte att jag skulle köra henne till terminalen. Så jag sa:
- Minnula on hyvää piilii. (Ursäkta min stavning kära Gafsor och Filifjonkor)
Hon började gapskratta och jag ursäktade mitt eventuella finska katastrofuttal och förklarade att jag trodde att det betydde: Jag har en bra bil.
Hon log och sa på klingande finlandssvenska:
- Det är jag helt säker på. Men piilii betyder sugrör.

Tisdags-trängtan

Just det - HURRA!

Och en bakelse till alla som heter Susanne idag förstås. Eller Susanna. Eller Sanna. Eller Sus.

Paskalaiva

För en timme sen väckte jag S. Han är turnerande. Åker med på pop-turné och säljer skivor, stämmer gitarrer och hjälper till med av lite av varje. Sover mest i - som det heter - nightrider. En buss där man somnar på ett ställe och vaknar på ett annat. 

- Men man kan väl borsta tänderna, hör jag mig själv fråga. Idiot!

Nu har han i alla fall badat badkaret svart och strax bär det iväg till Finland.

- Lahtis, vettu...

Får lust att lära honom några finska fraser men håller mig. Är inte riktigt hundra på hur de uttalas. "Sinnela on herkopeppo!" var det någon som lärde mig en gång. Om vi har nåt finskt språkgeni som läser denna blogg så kan väl det geniet skriva i kommentarsfältet vad det skulle kunna betyda...och kanske också vad tandborste heter.

På tal om nightrider. Läste i morse en liten essä i DN om svenska språket. Hur det infiltreras av engelskan. Det stod att man numera kan säga att någon "går bananer". Jag kommer aldrig att säga det. Lika lite som jag kommer att skriva mejl och sajt. Eller för den delen najtrajder.

OS känns så avlägset. Dubbeltrapp ägnas det entusiasm och spalter åt idag. DUBBELTRAPP! Och lerduveskytte.

Allvarligt talat...

Måndags-mist Isaac RIP

Duckdick!

Hit men inte längre

En söndag mitt i livet! Som gjord för att så småningom åka till Solna ihop med A och titta på fotboll.

Min egen pappa är och har, som jag tidigare skrivit, verkligen aldrig varit någon idrottstyp. Men av någon anledning fick jag honom i alla fall att hålla på AIK och trots att han aldrig har fattat en enda liten regel följde han också ibland med på Råsunda. På den tiden var han kulturredaktör på Expressen och på sina egna sidor kunde han göra lite som han ville. AIK rosade inte marknaden alls under många av de åren och då hände det att han på kultursidan tryckte den allsvenska tabellen upp och ner. Så att AIK kom först och för att göra mig glad.

Själv älskar jag av många skäl att ta med mina barn på fotboll. Bara en sån liten grej som att upptäcka att saker kan hända på riktigt och inte bara i tv:n kan bli en liten pusselbit som i det långa perspektivet skapar en lycklig barndom. (Det tror jag inte ens på själv. Men det känns bra att tänka så...)

Otroligt skoj var det att spela i Kungsträdgården i fredags. Tyvärr var det alldeles för kort. Tycker jag alltså. Det kändes som jag knappt hann börja innan det var slut. Tack till alla er som tog er dit och stod där och var glada och snygga. Det blir mer i höst.

Får rapporter från M att dvärghamstern är skittråkig. Den bara sover och sover och är rädd och har till och med försökt bitas med sina små gnagartänder.

- Men hon är uppe på nätterna. Så då måste jag också vara det, säger M, annars är det ju skittaskigt mot hamstern.

Såg Dahlgren och Jöback i Västerås igår kväll.

Eva var fantastiskt bra.

En undran bara - varför sjöng inte Peter "Guldet blev till sand"?

Det är ju som om Procol Harum skulle skita i att spela "A whiter shade of pale.

Om en stund

Snart kommer det ett nytt inlägg.

Läser just morgontidningen bara.

Och äter frukost.

Gott!

Råsunda Fotbollstadion kl. 18.00

"Och bönderna de gapar utav fasa..."

Vi säger välkomna till IF Elfsborg!

Oj, detta var visst blogginlägg nummer femhundra.

Det ska vi fira med tre poäng ikväll!

Söndags-snygg

I mocka.

Lördags-larm

Piccadilly Circus

Höga lågor

Kolla den här brandmannen.

Tack till  Strömstedt/Gollne

Goodmorning racing lovers!

Vaknade halv sex. Fullständigt onödigt.

Låg och lyssnade på regnet och väntade på omsomning.

Och väntade och väntade.

Vid sex dök Albin Ekdals pappa upp i rutan. 

Kina. OS. Känns så långt bort och jag har svårt att uppbåda nån som helst entusiasm. Kanske kommer den när det drar ihop sig till hundrametersfinal.

Intervju med kulturministern som är på plats och nej, hon ville inte säga vad hon har för budskap till sina kinesiska kollegor. Fegis!

Slog över till svt då och då - det är ju så förbannat mycket reklam numera i fyrans nyhetsmorgon.

Och så fort jag får se den där jävla idioten i Bauhausreklamen (ni vet han som köper två cementblandare och yrar om att "jaså, har ni inga höööga priser!)) blir jag galen. Och lika galen blir jag när surkärringen som handlar på Lidl dyker upp. Förstår inte att nån ens vill handla där om människorna i reklamen representerar deras normalkunder.

Klockan måste varit runt halv nio när jag somnade om.

Ett sånt intressant blogginlägg detta blev...

Jag är Statler. Och Waldorf.

Fredags-furste

Poke God!

Fick ingen kulturdel idag i DN. Kanske fanns det ingen kultur just när tidningen trycktes eller också har nån snott den. Kulturdelen alltså. Eller för den del kulturen...vad vet jag? Mycket konstigt. Svår irritation i två minuter. Lugnade mig med På Stan-bilagan som i alla fall var med och i den skriver Benke mycket klokt om något jag också funderat över och retat upp mig på ibland. Människor som inte lever som de lär. Och då just de människorna som är jävligt snabba på att alltid peka och lära. Som ena stunden till exempel skriker och skränar och förbannar konsumtionssamhället. Och I nästa fyller de Södermalmsbostadsrätten med tonvis av kassar ifrån Nitty-Gritty. Typ.

Var en gång med på Facebook. I tio dar sådär. La ner när det drog ihop sig till kuddkrig. I cyberspace alltså.

Nu läser jag om ett annat Facebook-initiativ. Ett krig på riktigt. Ett vattenkrig i Gamla Stan imorgon klockan tre. Va härligt! Äntligen kanske det var någon som tyckte att det blev för trist att bara sitta och umgås med tangenterna och skärmen. Som ville träffa nån på riktigt.

Verkar dock som om Gud också har signat upp sig på ett konto. Enligt SMHI och Påven har han anmält sig. Och ingen människa kommer att skjuta så mycket vatten som just hon (hon...? men hur jävla politiskt korrekt kan man va...?) kommer att göra imorgon.

Tänk om Gud faktiskt hade ett Facebook-konto. Undrar vilka bilder han (haha, så mycket för den tillfälliga och smöriga korrektheten!) skulle lägga upp, vilka han skulle adda och vilka han skulle dissa, vilken religiös tro han skulle erkänna sig till och kanske framför allt vad han skulle skriva under "God is..."?

En som vet är kanske Eric Bazilien...

Torsdags-trolsk

På vår gata i stan

Åh Berget! Hemma igen! 

Instängt och sukulenterna slokar ikapp. Blir spännande att se om jag lyckas skrämma tillbaka dem till verkligheten.

Kylen är tom. Tack o lov! Hur många gånger har man inte kommit tillbaka och upptäckt att det bor främmande livsformer i diverse ostar, grönsaker och bunkar som man glömt?

Ett berg av skitig tvätt.

Ett annat av morgontidningar.

Åt en riktigt god middag på den nyindiska krogen på hörnet. A och S och deras mammor satt redan där när jag och M gled in. M fick berätta att hon nu har förhandlat fram att hon minsann ska få två dvärghamstrar. Och nej, det är inte jag som har den huvudsakliga vårdnaden. Fly och Mimmi är i alla fall hennes förslag på namn. Alla andra tyckte dock att de skulle heta Efva och Eva. Så vi får se.

Nu ut igen och samla frukostmat och annat som kan vara bra att ha.

Men sommaren är inte slut än.

Jag lovar!

12.24

Få ny skolväska.

Vässade pennor.

Och suddgummin.

Vaxat papper.

Böckerna doftar grått.

Kanske en höstjacka.

Luften är en annan.

Men samma.

Magen ropar tyst.

Förväntan.

Jag är en annan.

En ny gest.

Andra ord.

Men samma.

Sommaren skruvar upp bollen i krysset.

Fjärilsvingar.

Otagbara?

Onsdags-ork

När kommer sen?

Jag vet, det känns trist och onödigt att ens nämna det här förbannade regnet som bara pågår.

Men vad ska man göra?

Plockepinn? Finns i sjön?

I det här vädret tryter tålamodet alltför fort.

Började läsa en bok jag hittade - Nobel nånting av Liza Marklund. Somnade rätt fort.

Så jag började göra lite nya spellistor i Itunes.

Tar man bort alla upptempolåtar och gör ett eget album av Eagles "Long road out of Eden" blir det helt fantastiskt.

"Waiting in the weeds" är en magisk låt. En av de bästa de gjort.

Och till slut är väl ändå väntan över?

Måsarna skrattar sig hesa

Klockan är över halv elva och M sover. Som en tonåring redan i tioårsåldern. Men med gosedjur i sängen. Åldrarna möts liksom. Var inne och tittade på henne nyss. Har alltid hittat nån slags ro och lycka i att titta på mina barn när de sover. Kanske är det bara en gren på kontrollbehovsträdet - att veta var man har dem. I alla fall fysiskt.

Kusinerna sover också. Brudar. Tjugo och arton och hemma efter semestrar i Grekland och Magaluf - uttalat med emfas på första a:et. Maaaaaaaaaagaluff. Undrar om Orup vet vad han gjort för det spanska språket?

Hur var det, tjejer?

Just den frågan har jag inte ställt för jag kommer mycket väl ihåg vad jag och "Linkan" gjorde och hur vi hade det när vi var lika gamla och tog en sistaminuten till Rhodos.

Och nu sitter syrran och jag här inne och tittar ut på blåst och regn och stora vågor och vi kommer fram till att ingen av oss läst Solzjenitsyn, att Kalmar-AIK kunde hetat "Terror på Elm Street 2-3" och att vi måste handla nån slags lunch.

Snillen spekulerar alltså. Ultra-Light.

11.04 och hon har fortfarande inte vaknat.

Undrar vad hon drömmer om?

Förutom hundar.

Tisdags-torsk

Ankballe!

Bom shackalack!

Det blev ingen abborre. Skit också!

Förhoppningsvis blir det inte heller torsk.

Dagens startelva:

Berg, Markus, Pelle, Nisse, Bojent, Kenny, Ortiz, Obolo, Bojan.

På topp Jagne och Mendez.

Jojo inte illa!

Stockholm

080808.

Klockan åtta.

Kungsträdgården.

Några låtar.

Kom dit!

Bakom flötet

Det sägs att det inte finns nån fisk kvar här utanför i fjärden. Abborrarna, gäddorna och braxnarna (ja, tänk att det faktiskt heter så i plural - helt sjukt...) lär ha tröttnat och flyttat. Eller helt enkelt bara tagit slut.

Minns när A stod där på bryggan i stolt femårsgestalt och slängde med dragen. Jag var förstås livrädd att han i sin fiskeiver skulle sätta en wobbler eller en spinnare i ögonbrynet. Men mirakulöst nog blev det aldrig riktigt elände. Förutom linan som till slut blev ett helvetesknospel. Linor blir alltid det förr eller senare. Men innan den trasslade sig till döds hann han med åtskilliga bottennapp samt en riktigt fet gammelgädda. Mycket förvånad slet han som den bästa Santiago och kunde till slut, med bara lite, lite hjälp landa vidundret på stranden. Häpen och skraj. Den hittills största malligheten i sitt lilla liv försökte han dölja så gott han kunde. Det gick inte så bra.

Vi hade ihjäl, rensade och lagade i ugnen.

- Inte gott! Sa han sen när han tagit den första tuggan.

Jag håller med. Gädda är överskattat om den inte kommer som fiskbullar. Och så här med ett hyfsat klart fiskbullesmakminne är den nog inte ens god då.

Men nystekt färsk abborrfilé är inte dumt.

Kanske ljuger de som säger att fisken rymt.

Och metprylar har vi.

Bredvid jordkällaren står det en alldeles utmärkt spade.

Och som det regnade inatt.

Mask!

Måndags-mening

Bröllopsvals

Ett moln och en mås och en åska, min kära

Ett blåst genom snö och en fallande gren

Så fort är det borta med allting, min kära

Ett gnister av sol i en sten

Men idag är vi här

Dina ögon finns kvar

Din tunga, din hand, dina läppar finns kvar

Mot tid och is i din hand du har

En varm sekund till försvar

Ett moln och en mås

Och en åska, min käraste

En blåst genom snö och en fallande gren

Men månen, i natt står den stilla, min käraste

Då lövas och blommar en fallande gren

B. Strömstedt 1985

Söndags-soft

Raka puckar

Ni har väl läst eller sett eller hört om Rapport-Rikard som odlade en alldeles förstklassig mustasch som han stolt visade upp i 18.00-sändningen? Sen var det någon (förmodligen Ulla i Borås som fick tuppjuck av ordet "Postorderförskottsavi") som klagade och tyckte att den där muschen störde och vips gick Rikard in i sminket och lagom till 19.30 hade han gjort en brasiliansk vaxning under näsan.

Förmodligen satt det många där framför tv-apparaterna som tyckte om mustaschen och om bara en eller två av dem hört av sig och gett den lite bekräftelse så kanske den fått en chans till.

Vi är snabba med kritik och slöa med komplimanger.

Dumt! Nåt att ha i bakhuvet när hösten kommer smygande.

Varför kom jag plötsligt att tänka på Rikard?

Jo, för att jag inte rakat mig på snart en vecka. Slanar omkring här på landet i nåt slags Ernst-tillstånd och det har liksom inte blivit av att ta itu med hyvel och gel. Nu ska jag dessutom packa upp den där gräs och slytrimmern som jag fyndade på Fredells igår. Sen ska jag gå loss! Man med veckolångt skäggstubb kommer att göra processen kort med nässlor, tistlar och annan skit.

Men sen då? Inte kan jag väl gå på bröllop och se ut som en i Björnligan? Visserligen har S förbjudit alla att bära slips men nån måtta får det nog ändå vara. Vad skulle Magdalena Ribbing ge för råd?

Borde nog - och jag vet att det är fegt - gå en vända med trimmern i ansiktet också...

För att slippa klagomål.

Lördags-löfte

Äntligen!

Åska. Blixtar. Regn.

Älskar den friska luften efteråt.

Som när bråket är över och man har förstått varandra.

Inskolning

Visserligen fredag men ändå. Det är augusti och meteorologerna skanderar i kör att värmeböljan är över för den här gången.

Augusti och ordningen kommer brunbränd och utvilad krypande och säger:

- Nu är det väl ändå dags...

Så, mina vänner, slut på lättjan i att bara slänga upp en och annan låt på bloggen. Hög tid att börja tänka lite igen.

Alltså lite i taget och kanske mer och mer för varje dag liksom. Lätt att få kramp annars.

Idag kommer M tillbaka. Hon har fortfarande inte fått nån hund men följetången kommer att fortsätta.

Imorgon gifter sig min kamrat S med sin C och jag ska sjunga inte bara en utan två stumpar. Mycket nervöst.

När jag gifte mig så sken solen.

Imorgon säger de att det ska regna. Det lär vara bättre.

Både för golfbanor och äktenskap.

Men först ska jag köpa en rejäl gräs och slytrimmer. En el.

Och en badstege till bryggan.

Fredags-fri