Bakom flötet

Det sägs att det inte finns nån fisk kvar här utanför i fjärden. Abborrarna, gäddorna och braxnarna (ja, tänk att det faktiskt heter så i plural - helt sjukt...) lär ha tröttnat och flyttat. Eller helt enkelt bara tagit slut.

Minns när A stod där på bryggan i stolt femårsgestalt och slängde med dragen. Jag var förstås livrädd att han i sin fiskeiver skulle sätta en wobbler eller en spinnare i ögonbrynet. Men mirakulöst nog blev det aldrig riktigt elände. Förutom linan som till slut blev ett helvetesknospel. Linor blir alltid det förr eller senare. Men innan den trasslade sig till döds hann han med åtskilliga bottennapp samt en riktigt fet gammelgädda. Mycket förvånad slet han som den bästa Santiago och kunde till slut, med bara lite, lite hjälp landa vidundret på stranden. Häpen och skraj. Den hittills största malligheten i sitt lilla liv försökte han dölja så gott han kunde. Det gick inte så bra.

Vi hade ihjäl, rensade och lagade i ugnen.

- Inte gott! Sa han sen när han tagit den första tuggan.

Jag håller med. Gädda är överskattat om den inte kommer som fiskbullar. Och så här med ett hyfsat klart fiskbullesmakminne är den nog inte ens god då.

Men nystekt färsk abborrfilé är inte dumt.

Kanske ljuger de som säger att fisken rymt.

Och metprylar har vi.

Bredvid jordkällaren står det en alldeles utmärkt spade.

Och som det regnade inatt.

Mask!