Med handen i kakburken

Mötte häromdagen G och J utanför ICA på Torkel Knutssonsgatan.

- Ja, det är här vi ses numera. Varje torsdag tjugo i sex, skrattade G och öppnade famnen.

Vi kom fram till att vi alla tre tagit små lovar runt Bysistorget.

- Det är ju mycket mindre folk nu.

- Ja åsså såna där jävla, med snirklig stil handskrivna små gulliga lappar! Typisk Vasastanstil!

- Å fat med en massa frukt och skit på!

- Å russin i brödet. Fy faan!

- Inga gamla stammisar går dit längre.

Jag berättade att jag bara ett par dagar tidigare fått ett mess från gitarristen på Skinnarviksringen. Det gick ut på att man inte kan sitta hemma och låta bli att dricka kaffe.

- Gick han dit, undrade G.

- Tror det, sa jag.

Vi frågade J om han hade börjat kolla på nya lokaler men det verkar långt bort.

- Köp sushibaren intill, föreslog G och jag i kör.

I förmiddags ringde grabbarnas mamma och undrade om vi ville hänga med och äta frukost där. På det onämnbara stället.

Vi gick dit, jag och M och det var väl inte som i gamla tider. Men O´boy:en dög och kaffet var mindre äckligt än förra gången och den grillade mackan rätt ok. Måste jag motvilligt erkänna.

Och under tiden vi satt där passerade både gitarristen i porten bredvid och krönikören.

Vi bad alla om ursäkt att vi var där och att det absolut bara var en engångsföreteelse.