Det blev den här!
En helt akustisk (eller vad man ska säga...) maskin där tangenterna sitter där de ska - Å, Ä och Ö således på de ställen som komma, punkt och bindestreck numera ockuperar.
Skrivmaskinsdoktorn i Danderyd - en liten källarskrubb där själva doktorn trängdes med gamla Haldor, Remingtons och Underwoods.
Farsan lämnade ifrån sig sin alltför moderna elektriska och fick så testa den på bilden.
Han skrev och bokstäverna hamnade som de skulle och han fick beröm för sitt fina anslag.
- Det hörs att du kan, sa doktorn.
- Som att spela piano, sa farsan. Upplivad och stolt.
Sexhundrafemtio spänn emellan och Faciten bytte ägare.
Inga kvitton.
Det är hårt i skrivmaskinsbranschen.
Inlägg
4 kommentarer:
Ja men kolla så fin. Inte avis men nästan...;)
Det är ju nästan som en röd Corvette Stingray det där.
Du spelar gitarr och din far spelar skrivmaskin.
Be honom att skriva lite debattartiklar eller nåt annat bra så det blir lite fart på skriveriet ....lite bra tänk i tidningarna. Det fattas ofta.
Om han har lust med det. Håller honom bra igång.
På den maskinen kan man skriva älskar...med ä på rätt plats.
Det blir inte samma ord med de nya maskinerna. De fattar inte det.
Åh jag vet när de elektriska kom det var ju livsfarligt för fingrarna bara susade över tangenterna. Det var hemskt....roligt. Bara man rörde vid dem så blev det ett ord...
Herregudihimmelen så fin maskin.
Fin bild i inlägget nedanför. Jag var liiite trööööött när jag skrev det.
Ha en bra kväll
Puss Kram
XXX
/Susanne i Halmstad
Dessutom fungerar den sannolikt fortfarande om man spiller O'boy i den:-)
Det är exakt vad sonen gjorde här hemma, ungefär i samma veva som jag började blogga.
Gissa om det blev ett och annat konstigt inlägg innan jag insåg att jag var tvungen att skaffa ett nytt.
Bo Strömstedt också! Då är alltså allas våran Jan Guillou inte så unik som man länge trott. Det vill säga i det avseendet att han fortfarande använder skrivmaskinen som arbetsredskap. Han hävdar ju med bestämdhet att han inte kan författa på en dator. Själv kan jag ibland sakna den gamla känslan av att sitta och skriva i ett enkelt litet kollegieblock med en gammal sliten blyertspenna. Kanske ska ta upp det igen? Kanske kan man då samtidigt göra sig av med sitt internet-beroende?
På den skulle det gå att skriva många fina rader att stapla och göra till poem. //Gisan
Skicka en kommentar