onsdag 21 januari 2009

Beröring















Häromdagen talade M och jag om den där vällustsrysningen man kan få ibland. När håren på armarna reser sig. När huden blir knottrig. Av en röst eller en låt eller ett...uttryck.
M sa hon ännu inte varit med om det och var lite avundsjuk och otålig. Och självklart nyfiken på känslan. Och smått irriterad över att jag inte kunde förklara exakt vad det är som skapar den.

Igår var vi bjudna på installationspizza med skålande i äppelsaft. I fina glas och allt. Alla barn låg framför tv:n och även en femåring kunde känna att det var något alldeles speciellt på gång. 
M såg mina blanka ögon när Aretha Franklins röst på innerliga och stolta vingar flög över The Mall och vidare ut över världen.

Kan det vara så att de där uttrycken som skapar knottror i själva verket är drömmar som blir sanna?
Tanken slog mig. Att det enda som kommer i närheten av en förklaring till detta underbara mysterium är just det. Att det händer saker när något är på riktigt.

Det plötsligt kittliga som lekfullt smeker synapser och blåser hemligheter i tårkanalerna.
Att vara.
På riktigt.

8 kommentarer:

Suzesan sa...

M är ju så rolig. Tur hon har dig som pappa som hon får utlopp för sina tänk och slipper gå och fundera på sånt... utan att få nåt svar eller ha någon att fråga.

Hon kanske har fått känslan men inte reflekterat över den:)eller barn kanske upplever det på nåt annat sätt.

Vilken vacker tanke.
"Lekfullt smeker synapser och blåser hemligheter i tårkanaler." Det kan nog inte uttryckas bättre än så. Väldigt fint.
Så där vill jag att det skall vara för det var så fint.
Det är nåt man refererar till och minns på nåt sätt. Det når fram till nåt hemligt.
Så det stämmer alldeles säkert.

Att vara

På riktigt.

Fint.
Hoppas din dag är bra
Visst var det magiskt när Aretha Franklin sjöng.

Puss Kram
XXX
/Susanne i Halmstad

Filifjonkan 1 sa...

Hej. Japp precis så är det i knottrornas rike!

Anonym sa...

Jag har upplevt det, svårt att förklara.. men det händer när man har närvaro. Härligt skrivet.

Susjos sa...

M kommer att få uppleva det...snart så :)
Själv händer det ofta på mitt jobb,så klart,att jag blir berörd...en underbar härlig känsla!
Minns särskilt vid ett tillfälle,ett alldeles nyfött barn,knappt avnavlat,där nybliven mor och far började sjunga för barnet, i stämmor :"Sov på min arm"..gissa om jag fick knottror och tårar i ögonen!

Ha en trevlig fortsatt onsdagkväll...
Kram

Storarvid sa...

Du träffar nog rätt där om det där när något är "på riktigt" Tror det är när något liksom tilltalar oss, något vi förknippar eller sätter i ett positivt sammanhang som upplevs starkt.
Hur känner du när du står på scenen? Det måste vär vara positivt när du ser att "den där" låten funkade precis som jag vill denna gången, eller om du river ned applåder och uppskattning för det du och dina musiker gör på scenen.
Själv blir jag knottrig på huden o får "ståpäls" av vissa låtar, en distad Hammond orgel.
När jag ser JAS 39 Gripen på TV, eller när en "kärra" som jag varit med och byggt dånar på fullt pådrag och högsta EBK och stiger till väders och utför halsbrytande konster där uppe och vet att jag varit med och byggt den då får jag ståpäls. Det är VERKLIGT.
Tyvärr missade jag Obamas installation.

Anonym sa...

Hej Niklas, en av mina bloggläsare tyckte att jag skulle visa den här för dig, så jag gör väl det :)

Jag gjorde ett bildspel till en av mina favoritlåtar: "Sista morgonen."

Bilderna är på min lillebror med tjej från förra sommaren.

Hoppas du inte misstycker.
Du kan se filmen i det här inlägget:
http://www.mysmasken.se/wp/?p=1776

Anonym sa...

Det var fina ord! Visst är det konstigt hur känslan kan komma när man minst anar det... Från att helt förfärat se på när min lilla monstervalp, som är en blandning av krokodil och allt möjligt annat, biter i allt och lever om som en galning, så kan känslan plötsligt infinna sig när hon sover sött. Hon är bara en sju veckors övergiven valp o vi fick ta hand om henne för två veckor sen. Vi vet inte ens hur länge hon fick vara med sin mamma, men vi gör vårt bästa för att hon ska trivas med oss o katterna...
Kram
Marie

Kristina sa...

Visst var det magiskt igår. Som att känna historiens vingslag.

Vackert skrivet.

Kram Kristina

Pssst...det är snart februari.... ;)