torsdag 29 januari 2009

Skriet



















Apropå konst.
Om dess uppgift är att enbart vara provocerande så kan man ju lugnt säga att hon lyckats skapa ett mästerverk, Anna Odell. 
Ni vet, hon som stod på Liljeholmsbron och hivade kläder i vattnet och som hotade att även slänga i sig själv. När Polisen kom så slogs och sparkade Anna såpass ivrigt att konstaplarna inte såg nån annan råd än att köra henne till psykakuten. Där förklarade hon att hon bara simulerat och att hennes psyke var helt i sin ordning och att hela föreställningen ingick i ett konstprojekt.
Sen promenerade hon iväg hem igen.

När jag läste om det här blev jag superprovocerad och tänkte att hon borde ha fått stanna där på psyket. Att en och annan lös skruv behövde dras åt.
Men det är inte det provocerande i själva tilltaget jag tänker så mycket på just nu. Hon kommer få ta konsekvenser så småningom.

Nej det jag tänker på är var gränsen går. Finns det lika många gränser som det finns individer?
Syftet med Anna Odells "konstverk" vet vi ju inte än eftersom det inte fullt ut redovisas förrän vid Konstfacks slututställning senare i vår.

Det går runt i mitt huvud. Är skruvarna för hårt åtdragna? Jag förstår inte. Vad är ok in the name of konst?
Och hur ställer man ut ett simulerat självmordförsök?
Eller är det annat hon ska hänga upp? Kanske tavlor som vi nu - när vi vet vem hon är - är beredda att betala bra för? Är det så hon har tänkt?

Kanske konst det också...

4 kommentarer:

vardagslyx sa...

Kan inte tänka på konst i detta fall. Men det är inte KONSTigt att samhället ser ut som det gör när så välbehövda resurser ska gå åt till "hjälp" i onödan!
Skicka en faktura från staten!

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag skulle vilja hävda att ditt blogginlägg (och nu även min kommentar - motvilligt dock) blir en del av verket. Jag är så fruktansvärt trött på detta massmediala genomslag en sån här sak får och hur man skriver om det(och paradoxalt nog understödjer ju även jag det hela nu genom att kommentera det på din blogg). Varje gång kvällstidningarna skriver om modern konst är det i samma gamla sedvanliga jargong. Skandal! Skandal! Skandal! Man matar folk med det man vet att dom vill ha - dvs bekräftelse på hur dålig och omoralisk den moderna konsten är. Dock skriver man aldrig om de samtida konstnärer som använder sig av andra, mer subtila, uttrycksmedel. Kvällstidningarna är bara ute efter att stryka folks (ja, jag vet att jag generaliserar och drar alla över en kam) uppfattningar medhårs. Det är så jädrans tröttsamt!!!

Susjos sa...

Kränka de psykiskt sjuka,det är vad hon gör. Konst är det inte!
Man blir alldeles matt och fruktansvärt upprörd!

Kram