Minns när jag packat upp min första Atari-dator nångång där mot slutet av åttiotalet. Hur jag kopplade in syntar och sampler och gick loss som en dåre i ljuddjungeln. Allt var möjligt och dygnen bara försvann bakom trettiotvåondelar och intron - det ena sjukare än det andra.
Lyssna bara på "Flickor talar om kärleken" så fattar ni. Tekniken när den används mest för att man blir förvånad över vad som är möjligt. Inte alls för att det blir speciellt bra.
Just nu är jag där och bökar i den åkern igen. Om nån vecka ska jag stå och berätta saker inför en grupp människor och jag bestämde att jag ska visa lite bilder också. Hahaha!
En korrekt och erfaren Powerpoint-människa skulle ta sig för pannan.
Jag går fullständigt i spinn när jag märker hur bilder och text kan åka fram och tillbaka och studsa hit och dit.
Det är som modern konst.
Eller inte.
Excel...hm...kan inte vara så svårt va...
Inlägg
5 kommentarer:
Haha, tro mig(eller hur Du vill),aven den korrekta och erfarna PowerPoint-,Excels- människan kan en och annan konst
/Krys
Du har så bra minne!
Själv minns jag knappt vad jag åt till frukost, tydligen stress som gör sådant med minnet.
Fast jag tycker nog att man borde klara mer stress än så här. Jag har min egen teori;
Excel har jag i alla fall aldrig några problem med.
Har begåvats med en hjärna som befinner sig helt i nuet, det funkar bra ihop med datorer och tekniska prylar!
Det där är nog typiskt för oss killar, att så fullständigt fascineras av tekniska möjligheter att vi glömmer bort att vi egentligen inte behöver dem. Jag känner verkligen igen det du beskriver.
Däremot längtar jag ibland tillbaka till den "analoga" tiden med alla "monstershyntar" o orglar som fanns.
Skulle vilja fråga dig Nickas när ändå ämnet tas upp ( Hoppas det är OK ), eftersom du är så att säga en "riktig" musiker ifall du inte längtar någon gång efter att få dra igång en gammal äkta Hammond B3 eller L100 o köra "John Lord" eller att få stå vid en äkta ”varm” Yamaha CS 80 o spela ELO / "Confusion" eller få leka Manfred Mann med en äkta Moog??
Skulle vara kul att få veta vad du tycker. Jag menar nu förstås att få stå och spela för den EGNA glädjen, alltså att spela o leka för sin egen del och glädje. En publik skulle nog kanske inte uppskatta det, utan helt för egen glädje för sig själv så att säga.
Själv tycker jag det är nästan magiskt att få slå an en Hammond B3 med en fet Leslie o spela "Whites Spade Of Pale", eller leka John Lord. Eller röja loss som "Manfred Mann" Tyvärr finns ju inte dessa monstermaskiner tillgängliga längre, vilket är synd. Nu för tiden är det mest ”blipp blopp” när tekniken används. Men jag kanske är gammalmodig.
Förresten Lycka till med Office Djungeln
Skicka en kommentar