Vet inte varför, men det känns lite som på Strindbergs tid när det plötsligt blir så här snöigt på gatorna. Kanske för att det så sällan blir det nuförtiden och att folk plötsligt talar med varandra på det där sättet som man bara gör vid kollektiva kriser. Språkade exempelvis med brevbäraren en stund. Bistert var det att sladda omkring med cykel, brev, avier och allt. Tyckte han. Som så sent som förra veckan faktiskt bar shorts.
Kanske lite överdrivet att kalla det kris, jag vet. Det är ju bara snö. Dessutom vackert och skönt.
Likt Arvid Falk ska jag strax fälla upp kragen och ge mig ut och halka runt i Mariabegets backar. Som på Ååååååågusts dagar. Se upp!
Inlägg
5 kommentarer:
wow! nice picture!
Det var mer snö på första bilden...;)
Kram!
Det finns sakert manga fler for det kollektiva sprakandet.
Sist med en aldre dam om kris i Triss.
Den lilla figuren pa bilden liknar en staty av Evert Taube pa Jarntorget!
Tid finns i bilden
Lite mindre snö här på västkusten men vi har tagit vara på varenda snöflinga, åkt pulka i timmar på gräs med frosttäcke på, funkar också!
Skicka en kommentar