söndag 30 november 2008

Och söndag










Dagens motto: Förbanna inte mörkret - dansa i neon!

lördag 29 november 2008

Lördag bara...















Dagens motto: Förbanna inte mörkret - lek allsångsledare!

fredag 28 november 2008

En ganska vanlig fredag










Dagens fråga: Var är mina glasögon?
Dagens konstaterande: Bäddmadrasser ska inte underskattas.
Dagens låt: Carry On med Crosby, Stills, Nash & Young
Dagens vara: Manchester
Dagens ord: Tack
Dagens mmmm: Amarone
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - blek håret!

Zzzzzzzzzzzzzz









Morgonen kan vara en kamp ibland. Ett tjat. Suckande och lätt uppgivna samtal över ett alldeles för stressat frukostbord.
- Hur ska vi göra? Vi kan inte ha det så här?
Det handlar förstås om uppvaknande. Att vakna kan vara ett helvetes elände. Klockan, eller numera oftast nån galopperande trudelutt på mobilen, sätter igång och man vill inte ta farväl av natt och bolster. Själv hoppar jag nästan varje morgon högt av signaturen till radions sportextra. Jag säger bara - nästa gång ni hör den så lyssna på tamburinen. Den kräver medvetande.

Men då är det de andra i familjen. M är en zombie. Hon släpar sig, efter att ha snoozat i en knapp halvtimme, upp och allting blir bara en härva av skynda dig, skynda dig och framför allt - skynda dig.
I morse ställde hon sin egen mobilväckning. Hade hon kommit ihåg att ställa om klockan i den till vintertid? Icke! Var hon påklädd, frukostäten, tandborstad och färdig klockan sex? Japp!

Så går det när man tänker på hundar hela tiden.
Men ändå - en positiv utveckling.
Ska hjälpa henne att ställa om klockan.

torsdag 27 november 2008

Logik?

Hur tänkte jag?
När jag sa att man kunde önska sig tre ekologiska träd.
Ek-ologiska...hm kanske. Eko-logiska...sannolikt. Men ekologiska...?
Finns det såna?

Om torsdag














Dagens göra: Rent
Dagens fel: Fyra små (nä, inte rätt rätt den här gången heller...)
Dagens låt: One way ticket med Neil Sedaka
Dagens fynd: Jonas Karlssons novellsamling "Det andra målet"
Dagens ord: Skilsmässoguru
Dagens instrument: Ukulele
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - skärp dig!

Gå mot solen!









Utanför Mariahallen vid Torkel Knutssonsgatan står det en kille och spelar ledmotivet till "Gudfadern" på trumpet. Inte särskilt bra, men den där melodin är ju så speciell att något i kroppen och hjärnan ändå reagerar. Lite vemod. Lite knuten näve i fickan. Fortsätter österut längs Hornsgatan och i hörnet vid Timmermansgatan hör jag en karaktäristisk röst. Inte Marlon Brandos men ändå.
Mannen med de många hattarna - tidigare förste värvare i AIK, ropar mitt namn och jag hejdar mina beslutsamma vintersteg.
- Dålig säsong, säger han. Rena skiten!
- Ja, suckar jag, vafan vad det som hände?
Vi står där en stund och talar om laget i våra hjärtan och kommer fram till att det kanske är just den varan som saknas. Hjärtan alltså.
- Johan Mjällby som assisterande! Där kan vi snacka om hjärta! Säger Stefan Söderberg och går vidare mot Slussen. Åt soluppgångshållet.

Johan Mjällby!
Let´s give him an offer he can´t refuse!

Fel svar är rätt!









Igår gjorde jag en liten, liten telefonintervju med Metro. De ville veta lite om stundande allsång. Yo!
- Och vad önskar du dig i julklapp då, undrade intervjuerskan till slut.
Om man då i det läget inte vet (eller faktiskt även om man är helt säker på) att man absolut önskar sig ett hylsnyckelset, en sodastream eller tre ekologiska träd så blir man svarslös och slänger till slut - om reportern verkar ha humor - ur sig: Fred på jorden! Och så fnissar man lite ikapp och båda förstår hur fånigt och klyschigt det lät. Hoppas man.
I stunden är det svårt att komma på smarta svar på den typen av frågor.

Tänker på det ibland när jag läser "Hej Konsument" i DN:s På Stan-bilaga. Jag kan se framför mig hur den som sitter och ska svara på enkätfrågorna blir svårartat uppstressad, suger på pennan och anstränger sig till bristningsgränsen för att hitta så hippa och udda svar som möjligt. Mest för att inte verka svenneaktig inför sina coola polare. Förstås. Ett ironiskt "Fred på jorden" skulle kunna platsa om man svarar "En vit likkista i marmor" på frågan om vad som är en bra gå-bort-present.
Och om det dyraste man nånsin köpt inte är en bostadsrätt, en bil eller nån annan kapitalvara utan en jävligt svåråtkomlig bootleg. Som man sen lyssnar på iförd sin favorithuvudbonad - en tysk stridshjälm från andra världskriget. Trots att man har David Niven som modeförebild.

Tänk vad vi är rörande ängsliga ibland!

onsdag 26 november 2008

På onsdagsbordet















Dagens rätt: Pannbiff med lök
Dagens låt: Trapped again med Southside Johnny and the Asbury Jukes
Dagens fråga: Varför inte?
Dagens plagg: Flanellskjorta (gammal)
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - hitta ett fönster!
Dagens tempo: 114 bpm
Dagens yrke: Pianostämmare

Fynd på hallmattan










Café Opera Golf on Tour!
Spanien.
Mitten av april.
Guld Bronz!
I´ll be there!
Och S kan väl aldrig vinna i Spanien?
Inte ens om Sally är med.

Gläns över sjö och strand














Ska alltså praktisera som allsångsledare på lördag. Och lördan därpå.
Äntligen! Är jag inte egentligen lite lik Lasse Berghagen? Fast kortare då. Eftersom jag har krympt. Varför har inte han krympt förresten?
Så nu ska jag sätta tänderna i allsångerna, titta på dem från olika håll och snickra ihop några väl valda ord att slänga ut i luften så att emergensen blir total sen när alla stämband sluter upp kring samma sång.
Körigt alltså!

tisdag 25 november 2008

Hej Konsument!









Är det kanske aningen maniskt att leka triathlon på gymmet? Att stappla hemåt över torget efter att ha avverkat nittio minuter på tre olika konditionsmaskiner och genomblöt av svett kryssa in på Konsum och lassa i pepparkakor, klementiner (är det klementiner som inte har kärnor? Varför heter det Satsumas ibland och varför har de egentligen kärnor alls  - det är väl ingen som vill ha...) och fil, som jag ska äta, inte dela.
Höll i det höga tempot nästan på att skrämma ihjäl och köra över familjen Glorious som stod bland grönsakerna och letade efter sparris. Unga fröken Glorious hade vuxit och kan numera köra en egen liten kundvagn. Där hon till exempel stoppade ner en chokladsak som var en bra bit längre än hon är själv.

Tänkte också på det här med de nya korgarna. Som har hjul. Händer det något med oss när vi slipper bära? Nån har räknat ut en smula! Förmodligen va...så lassar vi på lite extra. Hm...ett kilo parmesan på extrapris, och en rulle grillfolie som jag längtat efter så länge, kanske ett paket kräftor vore trevligt så här till advent...

Men just det ja - kanske aningen maniskt med triathlon va?
Bengt Lagerqvist kör aldrig triathlon.
Hade ELO i öronen idag.
Zoom-plattan är underskattad.

Jag vet. Bilden blev åt fel håll. Men se den som en kärnfull installation. Satsumans hämnd!

CV

På tal om anställning - har jag nån gång nämnt att jag är revisorsuppleant i bostadsrättsföreningen?
Mycket ansvarsfullt!

I tisdagstinningen










Dagens ord: Drömmål
Dagens höjdhoppare: PO Enquist
Dagens låt: It isn´t gonna be that way med Steve Forbert
Dagens plagg: Filttofflor
Dagens gröda: Samvete
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - skriv en låt!
Dagens ackord: Hm7-5

Oh mama!














Jag hade anställning en stund för länge sen. Ett ordentligt jobb alltså. Räknar inte riktigt de där knäcken i olika skivaffärer eller som DJ. Här snackar vi anställning. Som A&R-människa och producent på multinationellt grammofonbolag. Lyssnade alltså på demos, sprang på klubbar och konserter och försökte hitta nya band och artister att producera. I mitten av åttiotalet. Egentligen har det inte alls med det här blogginlägget att göra. Men när jag la in den här bilden på råa fiskar kom jag på att jag en gång föreslog artistnamnet "The Flying Päivärintas" till två tjejer jag hittat, skrivit låtar till och gjort en platta med. Tyckte det lät mycket tjusigt. Som en cirkusgrupp liksom och de hette ju dessutom Päivärinta i efternamn. Svårslaget!
Själva tyckte de att "Lili & Sussi" var mycket bättre och det var det nog också. Även om jag i smyg sa "Sill & Sushi".

Nu ska jag strax äta rå fisk tillsammans med två skrivarkamrater från förr.
Det blir gott!
Och nej, det var inte låtar vi skrev.

måndag 24 november 2008

Rumsrent














M är hemma i sitt andra hem och dresserar hund att inte skita på mattorna.
Tufft jobb.
Kräver tålamod och närvaro.
Kräver tålamod och frånvaro.
Kanske kommer hon hit imorgon kväll.
Hoppas det.
Hon fattas liksom.

I måndagshuvet














Dagens plagg: Stormhatt
Dagens känsla: Barndom
Dagens ord: Liftkort
Dagens låt: Varning för ras med Lasse Winnerbäck
Dagens effekt: Tremolo
Dagens köp: Luciakonsertbiljetter
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - bygg en snögubbe!

Tre hål i nacken!














Vet inte varför, men det känns lite som på Strindbergs tid när det plötsligt blir så här snöigt på gatorna. Kanske för att det så sällan blir det nuförtiden och att folk plötsligt talar med varandra på det där sättet som man bara gör vid kollektiva kriser. Språkade exempelvis med brevbäraren en stund. Bistert var det att sladda omkring med cykel, brev, avier och allt. Tyckte han. Som så sent som förra veckan faktiskt bar shorts.
Kanske lite överdrivet att kalla det kris, jag vet. Det är ju bara snö. Dessutom vackert och skönt.
Likt Arvid Falk ska jag strax fälla upp kragen och ge mig ut och halka runt i Mariabegets backar. Som på Ååååååågusts dagar. Se upp!

söndag 23 november 2008

Äntligen söndag!

Dagens tips: Vila en stund
Dagens glöm inte: Dagens tips

Alltså...tomorrow.

lördag 22 november 2008

Äntligen lördag!














Dagens ljus: Snö
Dagens plagg: Morgonrock
Dagens stad: Uppsala
Dagens låt: Do it again med Steely Dan
Dagens ord: Marängswiss
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - byt kanal!
Dagens verktyg: Strängvev och kofot

fredag 21 november 2008

Basfiol och flöjt

Fick lite skäll - med all rätt - för att jag tidigare skrivit att jag skulle åka ut och spela lite nu i höst och sen helt fräckt bara skiter i det.
Det finns förklaring - det kom barn i vägen. Eller inte i vägen. Men barn kom det. Gitarristbarn och gitarristen själv hade då givetvis inte tid med nån annan sträng än den från naveln.
Kunde jag inte ta nån annan gitarrist då, undrar ni.
Nä det kunde jag inte! Det ville jag inte.
Så det var bara att skjuta på hela midevitten en stund och nu siktar vi på februari. 
Om inte lågkonjunkturen drar en stor svart filt över hela existensen förstås.

En och en halv timme på olika konditionsmaskiner. Är nött och trött. Men nöjd. Anna-Maria Espinosas nya album i Ipoden. Överraskande bra.
Dusch!
Nu!

Hur kan man använda ett ord som midevitten?
Otroligt fånigt!

Äntligen fredag!


















Dagens skånska morgonmark: Frostig
Dagens motto: Det går!
Dagens låt: What is life med George Harrison
Dagens produkt: Mössa
Dagens nej tack: Dansa i bild
Dagens sport: Innebandy
Dagens ord: Knospel

Knyttet 21 XI 08














Dagens tröstare: Björn Ulvaeus

Vem är Knyttet?
En ensam arbetare i en industrilokal där man så sent som dagen innan hade tillverkat bildelar. Jag såg det just på TV, det var ett inslag från Tyskland. Mannen var ungefär 45 kanske och såg precis så rädd och vilsen ut som jag tycker att Knyttet gör. Han, mannen, hade fått veta att den arbetsplats där han hade jobbat i 25 år skulle läggas ned. Hopplösheten i hans ansikte symboliserar hela den här fruktansvärda lågkonjunkturen som vi verkar stå inför.

Hur tröstar du?
Nu vet jag ju inte om den stackaren också var ensamstående och alkoholist, men annars skulle jag nog säga: 
"Du har i alla fall dina nära och kära. Arbetet kan inte, får inte vara det enda som betyder något för din identitet. Du lever i ett land där man tar hand om de svaga, de som råkar ut för en plötslig, oväntad katastrof."
Och jag skulle nog tillåta mig att låta lite som Dr. Phil:
"En kris öppnar också för nya möjligheter. Försök att hålla utkik efter dom."

torsdag 20 november 2008

Omspel














Vi hade spelat i Strömstad. Vintern nittio. Tror att vi gjorde sådär sextio spelningar den turnén. Konserthus, klubbar, inomhus i Folkparker av alla de slag men just den här kvällen alltså på ett disko i Strömstad. Ett jävla liv var det. Starkt på scen och rätt kass medhörning och sen förstås hänga kvar och skrika ikapp med den starkölsstinna publiken och JBL-lådorna som dånade Pet Shop Boys, Inner Circle och "Together we´re lost" med Erika.
Sicket pucko! Inte Erika alltså, utan jag.

Vaknade morgonen därpå och allt ljud var borta. De ord och läten min hjärna beordrade stämbanden att forma fanns inte. Inte en decibel tog sig ut i världen.
Lång historia kort - vi skulle spela i Trelleborg på kvällen. I Söderslättshallen. Reste genom mörk och sen höst de där, vad kan det va...fyrtio milen mellan Strömstad och Trelle och hade kallat doktor till sporthallen. Han gjorde sitt bästa med kortison och hokuspokus och voodoo men det var tvärtyst.
Vi ställde in. För övrigt den enda gången jag varit med om det. Bittert. Tråkigt. Lååååångt hem! Men jag lovade att komma tillbaka.

Ikväll gjorde jag det.
Publiken var äldre än sist.
Möjligen även jag.

Äntligen Torsdag!














Dagens kust: Syd
Dagens ord: Fubbik
Dagens låt: I was a fool to care med James Taylor
Dagens brott: Mer än 100 ml
Dagens utsikt: Horisonten
Dagens blomma: Stjärnöga
Dagens plagg: Cardigan
Dagens rätt: Ingen

Tjoho!














Det är något sympatiskt över Bromma flygplats. Nära och hanterbar. Nostalgi och gamla DC-3:or när man blundar liksom. Malmö Aviation har inga men är ändå ett alldeles utmärkt litet flygbolag. Med karaktär. Som Skåne.
Är alltså på väg.

Väntar in svar från människor som eventuellt har tröstande ord till olika Knytten men man ska aldrig stressa i såna sammanhang - då blir det inte på riktigt.
Magen full av sillar, laxar och klenäter. Nej, faktiskt inte klenäter - nån slags gräns får det väl ändå finnas den nittonde november.
Men nu ska inte en endaste skinkbit förbi denna grind innan det är jul på riktigt.

Idag fyller en del människor år.
En är Anders Glenmark.
En annan är Ulf Lundell.
Grattis grabbar!

onsdag 19 november 2008

Speldjävulen














Jag lämnar in femveckors-lotto. Går omkring med kvittona i plånboken men kollar dem nästan aldrig. I alla fall inte efter själva dragningarna. Nån gång under den där femveckorsperioden slinker jag in i tobaksaffären och ber dem att kolla. Förstås. Det vore ju liksom helt kocko annars.
Men det finns något pirrigt och härligt med att inte kolla hela tiden. Att gå omkring och veta att det fortfarande finns en möjlighet att just jag vunnit hundratjugogotremiljoner. Och att ingen i hela världen vet om det. Inte ens jag...
Nyss gick jag förbi den där tobaksaffären och kände att jag var beredd att få veta på riktigt. Beredd att möta innehavarens blick där på andra sidan disken. Den där blicken som inte riktigt tror sina ögon.
- Shit mannen, du har sju rätt!

Det blev tjugofyra spänn i alla fall. Jag la till en och tog en Triss-lott.
Nu ligger den i bakfickan. Oskrapad.
Faan vad S och J kommer att bli förvånade när jag dyker upp i morgonstudion för att skrapa fram en miljard i månaden i hundratusen år...

Äntligen onsdag!














Dagens ord: Halka
Dagens låt: Kärleken vet med Mikael Wiehe
Dagens yrke: Pirat
Dagens rätt: Julbord
Dagens shopping: Bäddmadrass
Dagens motto: Förbanna inte mörkret - somna om!
Dagens färg: Röd

tisdag 18 november 2008

Knyttet 18 XI 08

Tårtorkare: Lasse Berghagen

Vem är Knyttet?
"Förmodligen en bankdirektör som fått ut 150 miljoner i bonus och upptäcker att han inte är värd det.
Jag ger honom några bankaktier som är totalt värdelösa så han kan tända en brasa och värma sig i dessa gråväderstider."

Äntligen tisdag!










Dagens citat: "En dag ska vi dö. Resten av dagarna ska vi leva." PO Enquist
Dagens låt: Broken Harpoon med Jayhawks
Dagens väder: Skit!
Dagens glädjeämne: Spotyify
Dagens drog: Sömn

Och Dagens Knytte-tröstare: Lasse Berghagen, som på sin mail har två frågor:
1. Vem eller vad är Knyttet just idag och just för dig?
2. Hur tröstar du?

Pengarna tillbaka!

Chefredaktören och förlagschefen för tidningen Dorian satt i morgonsoffan och talade om att de inte vill bli äldre. Ja de sa faktiskt precis så.
Två män i trettiofemårsåldern hade lösningen. Lite kittlande sensationellt. Men självklart jämlikt.
- Fettdepåerna under hakan och på magen har sugits bort, sa den ena.
- Botoxbehandlingar och restylane, sa den andre och visade stolt upp sin förstorade haka.
Vad förvånade de ska vara om sisådär tjugofem år.

Och på tal om äldre - på nyheterna återigen en historia om en gammal och dement kvinna som i nästan ett helt dygn glömts bort på ett äldreboende i Täby.
Där det allt som allt bor nio personer.
Ansvarig...Attendo WeDontCare förstås. Igen.

måndag 17 november 2008

Vem öppnar famnen?














Vem ska trösta Knyttet?
Så fel det var att ställa den frågan eftersom alla är så upptagna och visslar och tittar bort eller i taket eller helt enkelt spelar blinda, döva och stumma och tänker att - näe, det där får allt nån annan göra.
Så jag har tänkt om.
Jag kommer varje dag att utse och via mail kontakta en Knyttet-tröstare som får svara på hur just han eller hon kommer att göra för att trösta.

Kan bli kul.
Vad är tröst?
Vad, eller vem är Knyttet?
Vem blir bloggens första Knyttet-tröstare?
Svar kommer imorgon.

Gud må förlåta mig somliga rader








Jag har lovat att jag ska göra en liten grej på lördag och har nu suttit några timmar med gitarren i knät och tagit mig tillbaka i tiden. Repat in låtar som jag nästan glömt att jag skrivit. Texter som naturligtvis finns kvar där på nån av hårddiskarna i hjärnan. En dammig gammal disk längst in i skrubben där det sällan eller aldrig knackas på.
Sångerna liksom förvånade att åter bli sedda. Bli klappade på.
Oj, skrev jag så? Hur tänkte jag där? Nångång också...hm...inte så illa.
Ser på bilderna. En betydligt yngre man än den som möter mig i spegeln numera.
Försöker minnas tankar och känslor.
Vad vet jag nu som jag inte visste då?
Och tvärtom - vad visste jag då som jag glömt?

Tonarterna var högre förr.
Nu sänker jag dem.
Så jag slipper stå på tå.

Äntligen måndag!










Dagens överrasknng: Sol
Dagens läsning: Niklas Rådström i DN
Dagens låt: Sleep´s Dark and Silent Gate med Jackson Browne
Dagens Left Overs: Expressen och Aftonbladet
Dagens färg: Blå
Dagens lag: BP
Dagens ord: Förståelse
Dagens undran: Vem ska trösta Knyttet?

söndag 16 november 2008

Sen frukost















Ja det var ett konstigt inlägg det där förra. Men det är ju det som är så skönt med en blogg - att den just precis får vara som den blir. Inga regler. Ingen annan som bestämmer. I me mine!
Tänker från och med nu sluta att publicera några som helst kommentarer som handlar om fildelningsdebatten eftersom vissa personer i piratlobbyn tycker att det är lämpligt och spännande att vara hotfulla och faktiskt ganska vidriga. Naturligtvis är inte alla kommentatorer lagda åt det hållet och jag tackar för många kloka tankar. Men nu tar vi alltså den diskussionen på andra håll istället.

Annars då?
Zlatan får guldbollen imorgon förstås. Synd att juryn inte vågar freaka ut lite och ge den till Mats Rubarth...
Snö i luften nyss - den for skyggt förbi som ett sällsynt och utrotningshotat djur. En stor kopp kaffe och en lång och ganska bra intervju med Lundell i DN. Om rastlösheten och att försöka hitta ett hem. Bland annat.
"- Det enda hem man kan hitta kan man hitta bakom pannbenet."
Så sant.
Så nära.
Så långt bort.

hihihi

lol2.0

lördag 15 november 2008

Punkt










Vad tråkig världen vore utan författare!

fredag 14 november 2008

Deg















Ditt och datt. Diggiloo Diggilej. Liten träff på Rival. Ola, Arja, Brolle och Nicke-Picke träffade en inte helt klockrent påläst brud från Expressen som mest undrade om vi var oroliga för att det ska regna i sommar.
Det ska inte regna i sommar. Ifall inte nån sätter fart.

Sen då - 86 stycken var det. På en filmproduktion som jag inte direkt skulle kalla gigantisk.
Tårtan var ganska äcklig. Men det var förbluffande lätt att ladda hem den. Inget kladd alls - gick bara in på thepiratebake.com och där kunde man välja och vraka. Princess, Tosca, muffins, finska pinnar ja...i princip vad man ville ha.
Bagarna är jävligt sura har jag hört. De vill ha betalt och nu snackas det om nån lag som heter Ibread. Puckon!
Fattar de inte att det är nya tider nu? De får väl för fan tjäna pengar på nåt annat. Typ sälja T-shirts. Eller brödkavlar.

Det våras för stumfilmen















Åh en sån dag det blev igår.
Vilket drag!
Det blir lugnare idag - denna fredag i november.
Peter Kondrup i tv4 sa just att ett omfattande regnområde ska passera.
Först lite plikter.
Men sen - en eftermiddag som gjord för att räkna hur många personers namn som rullar förbi i eftertexterna till en helt vanlig långfilm.
Sen ska jag ladda ner en Schwarzwaldtårta. Jag har nämligen en alldeles ny dator som faktiskt klarar av det.

torsdag 13 november 2008

Godnatt!










Eftersom min blogg började likna ett miniforum för (den ofta anonyma) piratlobbyn så har jag tagit mig friheten att göra det lite, lite krångligare att kommentera. Hoppas att ni har överseende med det.
Men alla får finnas. Alla har rätten att tycka vad de vill utan att kallas korkade pajasar.
Det är ju också diskussion och lite mer nyanserad argumentation som kan leda till förändring. Till att människor tänker efter och kanske till och med ändrar inställning lite. Så även jag. Givetvis.

Vad är rimligt?
Låt oss tänka på det.

Oj!

Ser att det fortfarande inte är en enda person som försökt svara på frågan jag ställde i förra inlägget.
Kan förresten tillägga att han, teknikern/producenten/studioägaren, blir hungrig ibland. Att han har kostnader för att bo. Och att han har en familj att försörja.

Annars kan jag säga att jag läser era kommentarer med stort intresse. Att sen alla kommentatorer inte bryr sig om att läsa det jag skrivit är väl möjligtvis smällar man får ta. Gjorde de det skulle de slippa ställa frågor som jag redan skrivit svaren på.

Nöt

Bilden ovanför det förra inlägget föreställer en svensk Popko och den är tagen av undertecknad. Kon går i en hage utanför en studio som ligger mitt i den skånska myllan. En mycket trevlig och inspirerande studio. Studioinnehavaren, som även är producent och tekniker, har lagt ner mycket tid, möda, fantasi och pengar på att få den så. Han gillar sitt jobb och vill inget hellre än att fortsätta med det och göra studion ännu mer trevlig och inspirerande.
Hur löser vi det?

Halvvägs till framtiden









Synd att debatten om fildelning och upphovsrätt blir så svart eller vit.
Förmodligen måste den väl - tyvärr - i det här läget vara det.
Märker också att den blir svårartat infekterad och väcker starka känslor.

Jag anser att principen att man ska få betalt för något man producerat är självklar. Något som faktiskt finns att köpa. Som man lagt ner tid, kraft och tankar på. Sen må det vara en låt, en sko, en film, en Schwarzwaldtårta  eller ett dataprogram.
Hur ska vi få människor att på heltid vilja syssla med att hitta på saker om de inte kan leva på det? För vi kan väl ändå enas om att det är trevligt att leva i en värld där människor hittar på saker?

I den bästa av världar - och den kanske finns på sikt - kommer diskussionen förhoppningsvis vara mer nyanserad. I den världen är det absurt att jaga enskilda människor som surfar in och tittar på YouTube-klipp. Ska jag vara ärlig så tror jag aldrig att det kommer att hända. Inte ens i den här världen.
Och ja, jag skriver det igen - jag kanske har stirrat mig blind på den illegala nedladdningen av musik och samtidigt varit obetänksam och lagt upp en massa videos på bloggen.
Klantigt och skämmigt och jag har fått mig en rejäl tankeställare.
- Ja ja ditt jävla klantarsel - tror du att ett tack och förlåt hjälper? skriks det i kör bland kommentatorerna.
Kanske inte. Men om det går upp för tillräckligt många att just ett "tack och förlåt, jag tänkte konstigt och ska tänka på ett lite annat sätt i framtiden" är det ett steg i rätt riktning.

Självklart har jag tyckt att det varit festligt att presentera musik jag gillar. Nu får jag göra det på något annat sätt istället.
Ska hitta på ett...

Tack & Förlåt!















Apropå debattartikeln om fildelning i dagens DN.
Läser förstås alla era kommentarer om upphovsrätt och ersättning.
Och ja, ni har alldeles rätt att jag publicerat en hel del material här på bloggen som jag inte har betalat för.
Bilder från nätet och låtar från YouTube.
Tanklöst och naturligtvis helt fel.
Och självklart ska jag sluta med det.

Så från och med nu - inga bilder och ingen musik som jag inte är fullständigt säker på att jag kan använda.

onsdag 12 november 2008

Shave the world

Minns en dokumentär som Gert Fylking gjorde om Christer Pettersson. Hur han halkade omkring och skrämde folk där ute i Sollentuna Centrum. Fast mest rädd var han förmodligen själv.
Jag minns en scen i filmen där han, svårt på arslet, skulle raka sig. Med hyvel. Det gick sådär. Han liksom högg hyveln här och var i ansiktet och med ojämna mellanrum så fick han väl loss ett och annat strå också.

Kommer alltid att tänka på just det när jag rakar mig konstigt. Nyss till exempel när rakbladet hälsade på hos örsnibben. Mycket opraktiskt och dumt. Hur faan kan man raka sig i örsnibben, tänker ni säkert.
Om ni kommer på svaret så skulle jag gärna vilja ta del av det jag med...
Förmodligen har man bråttom och ska iförd smoking vara nån helt annanstans ja...nu.
Jag ska dela ut pris minsann. Dock inte till Susjos som var duktig och hade tre rätt av fyra i "Tippa Allsvenskan-tävlingen". Hon kan se fram emot en annan överraskning.
Nej ikväll har jag lovat att hjälpa min kamrat Stig Fram att dela ut ett annat pris.
I Blå hallen.
I smoking.
Flott värre!

tisdag 11 november 2008

Äpple från kunskapens träd

Idag skulle jag testa och öva lite på min superheta föreläsning.
Liksom få se mina galna och vilsna irrfärder genom PowerPoint-djungeln i en större ruta än datorns. Bli sådär hänförd av färg, form, storlek och typsnitt och få en chans att mumla en smula till bilderna.
Cyklade till O som har kontor i den fina stadsdelen. Femtiofyra sekunder efter ankomst hade jag en riktigt god kopp framför mig och i konferensrummet hade han riggat upp projektormaskin och allt.
Bra!
Eller...?
Näe. För se det gick då rakt inte att koppla in min dator där.
Maskinen var på något sätt reserverad för PC.
Och jag har Mac.
Självklart har jag Mac!
Hur kan man ha PC? Fattar det inte!

Är helt säker på att även O slänger sin snart. Den har förresten kraschat.
Men kaffet var utmärkt.
Och det får gå som det går med resten.
Hur som helst kommer allt att bli bra.
Precis allt faktiskt.
Bara så ni vet.

Öppna mål

Nanne Bergstrand ska få en egen gata.
Bröderna Elm har ju redan en.
Nesjo får ingenting dessvärre.
Trots att bara det där målet mot Barcelona vore värt en hel stadsdel.
Mycket som är synd i AIK-härvan.
Bland annat att vi som inte vet inte vet ett skit.

Markoolio vill att man reser en Markoolio-staty i Orminge.
Vad säger Lundell?

måndag 10 november 2008

Tjänare Tränare

Trodde nog att Norling ändå skulle bli kvar.
Det känns som att byta mest för bytandets skull. Och Ola A går också. Av bara farten verkar det som.
Och Nebojsa...rider han mot solnedgången han med?

Nanne Bergstrand gjorde en kort vända i Kalmar i slutet av nittiotalet och kom sen tillbaka och har varit där sen nolltre. Haft tid. Lugn och ro. Ett titta-framåt-förtroende hos fans och styrelse. Samt ett koppel hårt bultande Kalmarhjärtan.

Is i magen. Bygga ett år eller två. Inte tokvärva halva Sydamerika och tro att det är vägen till frälsning.
Jag är övertygad om att vi står ut med det, vi gaphalsar.
Egna talanger, någon? Klart att de finns där.
Daniel Tjernström, den gamla Örebroaren, är den enda riktiga AIKsjäl som är kvar i laget. Om han ens är det nästa år.

I februari börjar träningsmatcherna på Skytteholm.
Undrar om Rickard Norling är där då?
Det är nämligen inte alls omöjligt.

Ide är ingen dum idé

Måndag.
Har varit ute en sväng på landet och i bilen tillbaka har klockan hunnit bli halv ett.
Och det börjar redan mörkna.
Trött! Tröttsamt.
Vågar inte väga ögonlocken.
Tyngre och tyngre för varje år.
Börjar tro att jag är en björn.
På riktigt.
Men dun och mjuka sängkläder finns även för björnar.
Lång sömn.
Och en bra dröm.
Ska ställa klockan på tionde mars.

söndag 9 november 2008

Riiispeckt!

IFK Norrköping-Hammarby 5-2
Djurgården-Trelleborg 1-3
GAIS-AIK 0-2

Hammarby nia och Djurgården tolva.
AIK femma.
Ja, vad säger man?
Jo, bäst i stan säger man.
Självklart!
Och grattis Kalmar. Ni var bäst!
Och tråkigt Norrköping. Kom snart tillbaka!

Gick också tillbaka och kollade en del gamla tips.
Måste säga att de var rätt usla.
Ingen vann.
Nu laddar vi inför nästa år - ok?

Lelles granne

Det händer att jag tänker att jag ska byta morgontidning. Att DN är för trist och att Svenskan kanske vore en frisk fläkt till kaffet. Lite som att göra slut och gå vidare liksom. Nya samtal och vinklar. Ett annat tilltal. Men det stannar oftast bara vid tanken. Att jag inte tar mig för. Inte orkar. Glömmer. Betalar den där prenumerationsinbetalningen när den dimper ner och tänker att...hm det här är i alla fall sista gången.
Men det finns ju något tryggt också även om På Stan-bilagan väl ändå blivit lite väl...liten.

Johan Esk heter DN:s sportkrönikör. Jag gillar Johan Esk. För att jag tycker att han verkar vara en bra person. Långt ifrån sportjournalistikens uråldriga klichéer. Sällan förutsägbar. Bra flyt och snabbt språk. Mänskliga reflektioner. Och så har han bra musiksmak.
Och så är han granne med Lennart Johansson.
Idag skulle han skriva en krönika om allsvenskan.
Annat kom emellan så det blev istället en om livet.
Jag hittade den tyvärr inte på nätet annars hade jag självklart länkat.

Var är min slips?

Nu har jag legat kvar i sängen alldeles för länge.
Hör fortfarande ingen slamra med kaffe-på-sängen-bricka där utanför dörren.
Det kan i och för sig bero på att inget barn är hemma. Men ändå...
Är det Fars dag så är det! 
Visserligen en hel del timmar kvar. De har tid på sig.
Och ja, jag ska gratulera min egen i eftermiddag. 
Och jag vet att ni tänker på era. Var de än må vara.

lördag 8 november 2008

Musse Pigg-kunskap

S kommer och meddelar saker med jämna mellanrum. För nån timme sen, när jag satt vid flygeln och försökte spela "Without you" (bra jobbat där!!!)  sådär lite löst och frånvarande som man liksom kan spela den en lördagseftermiddag kom han och meddelade att det ska vara ett g-moll7 med C i basen just där på "give anymoooooore..." och inte alls det Csus som jag klafsade till på tangenterna.
Se där - en lärdom.
Nästa lärdom kom alldeles nyss. Super Mario är idag mer känd än Kalle Anka.
Vi snackar Superceleb!
Ingen kan dock svara på om han har absolut gehör eller inte.

Kanske världens farligaste hund...






fredag 7 november 2008

August

Kom att tänka på min morfar när jag såg den där bilden från Hylands Hörna.
Han gillade att glo på tv men fick tyvärr inte vara med om mer än en kanal.
Å andra sidan såg han allt som sändes där. Och jag menar verkligen allt från början till slut. Hyland till exempel.

En dag i den allra mest dallrande början av sjuttiotalet hade han en god stund varit ute i potatislandet och jobbat. Han var över åttio år och det tog förstås på krafterna.
Men när skymningen föll så tog han plats i favoritfåtöljen och såg fram emot TV-nytt, Vi i Femman och Helgonet och Gud vet vad.
Det är också bara han, Gud alltså, som vet exakt i vilket program det hände, men plötsligt slutade morfars hjärta att slå och sen var det inte mer med det.

Mormor ringde min mamma och berättade vad som hänt. Öppningsfrasen löd - och det är alldeles sant:
- Ja, nu kan man verkligen säga att han satt sin sista potatis!

Varm eller kall sång?

Fredag igen. Veckorna är som tvål. Det känns som om de halkar ur greppet innan man ens hinner packa upp dem. Väntar in de som hänger här varannan. Kanske till och med den stora långa kommer på besök. Ser framför mig en pastamiddag med barn och kompisar och syskon och ja...hur många som helst faktiskt. Sådär härligt rörigt som det kan vara på film. Som ett varmt och rött filter på linsen. Samtal som flyger över bordet som vilda men glada fåglar och riktigt sagolikt goda tomater som smakar Capri. Och självklart Mozzarella och en olivolja från himmelen.

Sen säger S att de ska se Idol. Såg Desmond Child - specialappearancesupersongwriterjurymember - på morgon-tv imorse. Svårt störd över att Lars inte hade nån lust att sjunga nån av hans låtar.
- I want to sing a real rocksong, lär han ha sagt till Mr. Child. (Är inte uttrycket Mr. Child ganska kul förresten ...?)
Ska hur som helst bli spännande att se vad "a real rocksong" är för något.
Och vad Lars ska ha på sig.
Eller inte ha på sig kanske...
Och TV4 ler i smyg.

torsdag 6 november 2008

Kaka söker maka

Det har tydligen gått i sexton år. Radioprogrammet Meny i P1. Om mat och dryck och recept och säkert också om dukning, servettvikning och kristallglas.
Fascinerad satt jag i bilen och lyssnade och förstod att det också gick att efterlysa saker. Kakor till exempel. I förra programmet var det en viss sorts kakboll som tidigare - för sådär trettio år sen - kunde köpas både här och där men nu var praktiskt taget helt utrotad. Någon lyssnare, en hon, hade såna enorma begär efter detta bakverk att hon inte längre tyckte livet riktigt skoj.
Redaktionen hade jobbat vill jag lova och stolt meddelade programledaren att de hittat den. Ett kondis i Umeå sålde den fortfarande. Kanske kunde de släppa iväg receptet. I annat fall kunde tanten kanske ordna en prenumeration av nåt slag.
En sån lycka!

Tänk vad mycket det är som man skulle vilja efterlysa ibland. Smaker javisst. Eller dofter. Eller kanske framför allt känslor av olika slag. 
Skulle någon kunna vara så snäll att springa ut i världen och hitta den där känslan som jag hade när jag fick spela på en riktig Fender Telecaster första gången?
Eller har någon sett den där känslan av total lycka i hela kroppen som till exempel ett mål i semifinalen av S:t Erikscupen kan framkalla?
Eller att, när det är mil till den man lever med, skicka ut en efterlysning av känslan som fanns där en gång och var så självklar att man aldrig i livet trodde att den skulle rymma.

Kanske skulle skriva ett programförslag...
P.S. Bilden föreställer Cardinal Jules Mazarin. Indirekt upphovsman till "Här kommer alla känslorna på en och samma gång". 

onsdag 5 november 2008

I have a dream till

Vita Huset? Hm...

007:00 ska det vara mjölkat och klart!

Om det står BOND-DANIEL på löpsedeln (och det gör det ju faktiskt jävligt ofta nuförtiden) - hur ska man då veta om det är James eller nån kärlekskrank jordbrukare det handlar om?

Växtvärk

Kommer just från ett möte där vi plötsligt började prata om blommor. Som jag tidigare skrivit är ju mitt förhållande till just växter inte det allra bästa. Jag glömmer ju liksom bort dem. Hade till exempel den där som till slut, efter tjugofem års samlevnad, blev som en parodi på Norman Bates morsa. Stendöd i fönstret ett helt år. Av sentimentala skäl.

Men nu, när precis allt är möjligt, kanske någon smart nörd på teknis kan komma på en slags anordning som gör så att blommorna kan meddela när de vill ha vatten. Eller kärlek. Eller bara nån att tala lite med. Ser framför mig hur det exempelvis skulle kunna tändas en liten lampa i jorden som fångar människans uppmärksamhet. Eller en högtalare i pistillen och en mjuk och alldeles lagom trevlig röst som plötsligt - utan att man hoppar till av förskräckelse - säger:
- Hej Niklas, jag saknar dig! Har du tid en stund?

Om nörden fixar det säger jag som de skulle gjort i Göteborg.
- Det hade vatten höjdare!

tisdag 4 november 2008

Hundliv

- Pappa jag tycker det är jättemysigt att vara med dig. Det vet du! Jag kan komma på fredag och äta middag och sen sova över till lördag. Men sen måste jag faktiskt tillbaka till valpen. Den behöver mig förstår du...

I have a dream

- Program till matchen! Med signalsystemet! Femti öre!

Sent sextiotal och tidigt sjuttiotal. Tuffa tider. Utkommenderad innanför grindarna på Råsunda. Alla som spelade i AIK:s pojklag skulle dra sina strån till stacken.
Bröderna Leback, Dag Szepanski och Roffe Zetterlund slet och kämpade men vann sällan. Krigade för att inte ramla ur. Hamnade nia, tia, ibland sjua. Hårda tider. Motgång.
Aldrig fick vi vara som Åtvidaberg. Eller Malmö FF. Vi var dömda att för evigt klafsa runt i bottenträsket.

Kom att tänka på det där häromkvällen när jag såg en nyhetsreporter som intervjuade en drygt åttioårig afroamerikan (väldigt politiskt korrekt uttryck, jag vet. Men det känns rätt i det här sammanhanget.) som bott hela sitt liv nere i bomulls-södern och inte riktigt kunde fatta att en av presidentkandidaterna faktiskt också är just precis det. Afroamerikan.
- I can´t believe it! Just can´t!
Hur möjligheten att det en dag skulle kunna hända i USA inte ens varit en avlägsen fantasi.
Han nöp sig i armen. Och jag fick faktiskt tårar i ögonen.
Allt är möjligt!

Tjugofemte oktober nittiotvå satt jag på Malmö Stadion och såg Gary Sundgren kanonskjuta vinstmålet mot MFF. 3-2! För första gången på femtiofem år var AIK Svenska Mästare. Jag nöp mig i armen.

I januari kan Obama få svära presidenteden.
Låt oss hoppas att det blir så.
Allt är nämligen möjligt.
Fråga folk i Kalmar!

måndag 3 november 2008

More is more!

Minns när jag packat upp min första Atari-dator nångång där mot slutet av åttiotalet. Hur jag kopplade in syntar och sampler och gick loss som en dåre i ljuddjungeln. Allt var möjligt och dygnen bara försvann bakom trettiotvåondelar och intron - det ena sjukare än det andra.
Lyssna bara på "Flickor talar om kärleken" så fattar ni. Tekniken när den används mest för att man blir förvånad över vad som är möjligt. Inte alls för att det blir speciellt bra.

Just nu är jag där och bökar i den åkern igen. Om nån vecka ska jag stå och berätta saker inför en grupp människor och jag bestämde att jag ska visa lite bilder också. Hahaha!
En korrekt och erfaren Powerpoint-människa skulle ta sig för pannan.
Jag går fullständigt i spinn när jag märker hur bilder och text kan åka fram och tillbaka och studsa hit och dit.
Det är som modern konst.
Eller inte.

Excel...hm...kan inte vara så svårt va...

Finansisen

SUV. Begreppet används inte längre. Svårartat omodernt.
Nu heter det Crossover istället.

Det lär stå tjugofem sprillans nya Porsche Cayenne i Malmö.
I Göteborg ligger en jättehög av blänkande Volvo XC 90. Mest V 8:or.
Man kan inte säga att kunderna slåss om dem.
Finns inga pengar att skita ner för.
Så kanske är är krisen och isen egentligen kompisar...

söndag 2 november 2008

Målfokus

Det var kallt på Råsunda. Men varmt.
Dunjackor, vantar, tre poäng och säsongens snyggaste mål. En yttersida i Daniel Anderssons högra kryss. Som riktigt bra konst och musik. Knottror alltså. Om jag varit Gabriel Özkan hade det målet gjort att jag dansat och fnittrat inombords ända fram till jul. 
Mats Rubarth tackade för sig och slängde upp alla sina kläder till publiken. Publiken på Norra Stå tackade tillbaka och slängde för en gångs skull inget men tjoade vilt. Mest för Rickard Norling som de utan tvekan vill ha kvar som tränare. 
Jaja, en omgång kvar och sen får vi se.
Hipp hurra för Kalmar förresten. Kan vi väl ändå kosta på oss va...?

Men så är det också dagen D. Den lyckligaste hittills i M:s hela långa liv. Var där och hälsade på nyss. Hund. En alldeles riktig. Liten och brun. Såklart helt oemotståndlig.
Och som om allt detta inte vore nog denna novembersöndag - klockan 11.43 blev min vän gitarristen trebarnsfar. Hurra Hurra! Ut ur fru gitarrist sprintade en liten kille och nu har gitarristen lovat att hålla igen en smula på  görabarnfronten så att vi kan få spela lite...

Råsunda Fotbollstadion kl. 15.00

"Och bönderna de gapar utav fasa..."
Vi säger välkomna till Helsingborgs IF!

Nästa år - snart är vi där...då...jävlar!
Och tack Mats Rubarth!

lördag 1 november 2008

Lalala

Lat.
Har suttit en bra stund i hotellets matsal och tuggat i mig buffé och kvällstidningar.
Skulle säga att de höll ungefär samma kvalité.
De hänger löst!

Det yvas om Idol-Lars. Jag är ingen fan av Idol - fick dålig smak i munnen redan första säsongen - och jag kan inte säga att jag sett speciellt mycket av det i år. Men jag såg faktiskt när den här Lars gjorde sin audition. När hans alldeles egna uttryck var det som bar fram honom. Som gjorde att Anders Bagge blev helt till sig och ville skriva skivkontrakt oavsett vad som hände.
Sen har jag också förstått att det var Lars som gjorde den där fruktansvärda versionen av Money, Money, Money förra lördan. Olidligt och gräsligt. Förstås. För Lars ska inte sjunga ABBA. Och Lars ska inte sjunga schlagerfestival. Lars ska sjunga Lars.
Men nu "rasas" det till höger och vänster. När Lars inte riktigt rättar sig i ledet. När han inte, som de flesta andra i programmet, går med på att bli slätstruken.
För det är nämligen precis vad som oftast händer.
Så vitt jag vet är väl Amande Jensen den enda artist som tagit sig igenom Idol utan att programkonceptet lyckats förstöra och släta ut hennes uttryck. Sällsynt alltså.

Och så läser jag att Lars också har mage att klaga i media. Att säga att konceptet är ett riktigt skitkoncept. Han, om någon, är ju precis den som ska göra det. Som sett det inifrån.
Bra där!
Låt lallarna lalla och sjung din egen sång!