Omspel

Vi hade spelat i Strömstad. Vintern nittio. Tror att vi gjorde sådär sextio spelningar den turnén. Konserthus, klubbar, inomhus i Folkparker av alla de slag men just den här kvällen alltså på ett disko i Strömstad. Ett jävla liv var det. Starkt på scen och rätt kass medhörning och sen förstås hänga kvar och skrika ikapp med den starkölsstinna publiken och JBL-lådorna som dånade Pet Shop Boys, Inner Circle och "Together we´re lost" med Erika.

Sicket pucko! Inte Erika alltså, utan jag.

Vaknade morgonen därpå och allt ljud var borta. De ord och läten min hjärna beordrade stämbanden att forma fanns inte. Inte en decibel tog sig ut i världen.

Lång historia kort - vi skulle spela i Trelleborg på kvällen. I Söderslättshallen. Reste genom mörk och sen höst de där, vad kan det va...fyrtio milen mellan Strömstad och Trelle och hade kallat doktor till sporthallen. Han gjorde sitt bästa med kortison och hokuspokus och voodoo men det var tvärtyst.

Vi ställde in. För övrigt den enda gången jag varit med om det. Bittert. Tråkigt. Lååååångt hem! Men jag lovade att komma tillbaka.

Ikväll gjorde jag det.

Publiken var äldre än sist.

Möjligen även jag.