Kommer just från ett möte där vi plötsligt började prata om blommor. Som jag tidigare skrivit är ju mitt förhållande till just växter inte det allra bästa. Jag glömmer ju liksom bort dem. Hade till exempel den där som till slut, efter tjugofem års samlevnad, blev som en parodi på Norman Bates morsa. Stendöd i fönstret ett helt år. Av sentimentala skäl.
Men nu, när precis allt är möjligt, kanske någon smart nörd på teknis kan komma på en slags anordning som gör så att blommorna kan meddela när de vill ha vatten. Eller kärlek. Eller bara nån att tala lite med. Ser framför mig hur det exempelvis skulle kunna tändas en liten lampa i jorden som fångar människans uppmärksamhet. Eller en högtalare i pistillen och en mjuk och alldeles lagom trevlig röst som plötsligt - utan att man hoppar till av förskräckelse - säger:
- Hej Niklas, jag saknar dig! Har du tid en stund?
Om nörden fixar det säger jag som de skulle gjort i Göteborg.
- Det hade vatten höjdare!
Inlägg
4 kommentarer:
Min vattenkanna!
Men jag glömmer inte den, den står på diskbänken och diska måste man ju, eller?
Jag är precis som dej...glömmer att vattna blommorna! Så det är alltid i sista minuten,när de börjar hänga oroväckande som jag häller på lite vatten!
Nej,några gröna fingrar får jag aldrig...
De får gärna börja prata med mej i tid!
Kram!
En vän till mig fick en gång en blomma av sin mor med kommentaren "Fast egentligen ska man inte ge dig blommor. Det är som att sätta ut barn i skogen."
Fint sagt.
Men ärligt talat: är inte växter inomhus lite åttital?
Skicka en kommentar