söndag 11 januari 2009

Tonfisk















- Har du nåra fett varma skor? frågade S häromdagen.
Tänkte att han kanske, i det minusgradstinna klimatet som rådde, äntligen ville skona fötterna från Converse och spetsiga boots med lädersula. Samtidigt som jag med full kraft drabbades av insikten att vi numera har samma storlek. Mina skor kommer med andra ord plötsligt att börja försvinna. Gå sin egen väg. Eller snarare den vägen S går. Vet att han gillar många av mina pjuck och ser det som ett litet bevis på att jag fortfarande har en viss koll.
- Ja du kan ta dom där, sa jag och pekade på en ensamble av curlingsnitt.
- Behöver en sjukt grym jacka också, sa han då.
- Inga problem, sa jag och undrade sen vad det var han skulle göra. För spela gitarr, skriva låtar eller hångla var det ju uppenbarligen inte.
- Fiska! Regnbåge vettu! Vi ska upp klockan sex imorrn bitti och pilka.

Han rapporterade igår.
- Nio timmar. Inte en fisk fick jag.

Tänkte då att det var en utmärkt erfarhet.
Precis som låtskrivande. Man sitter där med reven vid sitt lilla uppborrade hål och rycker och rycker. Och det går timmar och dagar och nätter och ibland veckor och månader. Det imaginära flötet ligger och guppar retfullt men inte en enda låtjävel har lust att ens nafsa lite efter betet. Tanken på att ge upp ligger och pyr. Men att gå därifrån skulle kunna vara katastrofalt.
Så låt bli!

8 kommentarer:

Suzesan sa...

Haha tonfisk så kul:)
Fiskbullar i hummersås och ihopblandat..med makaroner..lite chilisås salt och peppar och grädde för att höja stämningen på fiskbullarna. Mumma.
Hahah kan se hur dina kläder börja vandra iväg med skorna. Idolpappan.
Inte så enkelt att vara låtskrivare då alltså. Inte bara att sätta sig och rafsa ner några rader som många tror.
Ge inte upp!

Min son gick länge i sina Converse och annat liknande sandaler..tills tårna började förfrysa.
Önskar dig en bra söndag.
Puss Kram
XXX
/Susanne i Halmstad

Susjos sa...

Ack ja,dessa tonåringar! Känner igen mej endel i det du skriver,bara det att jag kan inte ha mina söners kläder,eller SKOR! Och detta år har inte börjat så bra för mej. P.g.a denna kyla som rådde förra söndan så skulle jag vara snäll och ta ner MIN dunjacka till sonen,tänkte att den kanske skulle passa. Dessa unga herrar går ju omkring med tunna höstjackor. Sagt och gjort,uppför vinds stegen,hämta jackan och sen glida ner igen nerför trappen,ja gled var väl vad jag inte gjorde. Halkade på trappsteget där jackan landat,och swisch, en smärtsam stukad fot!
(som tur var så passade dunjackan sonen!) Och sen var det dax för dum morsa att tro att hon kunde jobba i torsdags,mina curlingskor passade icke,och vad gör hon! Jo panikartat på med sonens 44:or!! (se vidare : http://susjos.blogspot.com/2009/01/r-huvudet-dumt-fr-kroppen-lida.html )
Ack ja....sitter nu hemma med lindad fot,tårna är nu bara svagt blå,det börjar bli bättre.

Ha en trevlig söndagkväll!
Kram

Anna Karin sa...

Hej Niklas!

Känner igen det där att man inte får ha sina kläder ifred... Dottern är lika lång som jag och väger lika mycket - så hon lånar det mesta! Men, hon har större fötter än jag så mina skor kan hon inte låna!!

Tonfisk! Kul rubrik! Synd bara att det varken blev toner eller fisk ;-) !! Ge inte upp! Förr eller senare så kommer det! Det är kanske som med den berömda ketchupeffekten... Man väntar och väntar och sen när man minst anar det så kommer allt i en strid ström!

Jag hade hoppats att 2009 skulle bli ett toppen år med bara roliga och trevliga händelser - men så är tyvärr inte livet, redan nu har de planerna grusats... I fredags fick jag veta att min pappa har fått cancer... Denna hemska, fruktansvärda sjukdom som jag fullkomligt hatar! Den har redan tagit flera släktingar ifrån mig! Min älskade lilla pappa står inför en jobbig period i sitt liv och jag ska naturligtvis finnas där för honom. Vi ska fixa det här tillsammans!

Usch, jag menar inte att "gråta ut" i bloggen men jag ville skriva av mig lite! Både du, Niklas, och alla kommentatorer brukar ha så bra och uppmuntrande ord att komma med!

Önskar alla en trevlig söndagkväll!
Många varma kramar från Anna Karin

PS: Susjos - tråkigt med din fot! Hoppas du kryar på dig snabbt för snart börjar F&S igen! Lycka till!

Suzesan sa...

@AnnaKarin:
Så synd att den "jävla skitcancern" ens finns.

Det är många, många som får det nu har jag förstått.

Säg åt din far att han ska kämpa emot den om han kan.
Tänka på att den inte ska vinna! Om det är i en sån fas så det är möjligt. Hoppas.. hoppas.
Om ni kan och orkar så hjälp honom att bara ta in positivt hela tiden.
Det är nåt jag brukar "peppa" andra som är sjuka med.
Cancern har jag/vi aldrig mött. Hoppas jag slipper det. Möta den!
Kram
/Susanne i Halmstad

Anonym sa...

Ja du Anna Karin, cancern tog min mammas liv, endast 63 år ung. Man kan bara finnas där som stöd och hoppas på det bästa. Hoppas allt går bra för honom. Ha d.
/ Stefan

Susjos sa...

KRAM till Anna Karin!!

Niklas Strömstedt sa...

Anna Karin!
Förra året var ett sånt år för mig och min familj. Till slut gick det bra och nu är det ljusare.
Hoppas och håller tummarna att det ska gå bra.

/N

Anna Karin sa...

Tack snälla, söta, rara vänner! Tack för alla fina ord och kramar!!

Ni är bäst!!

Massor av varma kramar till er alla från Anna Karin