In-genom-näsan-och-ut-genom-munnen. Grund andning.
Jag minns kursen. Mattor på golvet, målmedvetna blivande mammor och så vi då. Tafatta killar.
Jag beundrar kvinnor av många anledningar. Inte minst för att de vågar föda barn. Jag skulle be om alla bedövningar som finns, ta till vartenda trick och självklart med förbundna ögon lära mig att hitta genom djungeln som leder till noll smärta. Och till och med då skulle jag vara skitskraj.
Det skulle vara kul att läsa en bok som beskriver killar i förlossningssalen. (Jag har ju en av Sveriges bästa barnmorskor bland kommentatorerna - borde du inte skriva den boken Susanne?)
Jag förmodar att det inte bara är jag som känt mig som tvåa på bollen. Eller tvåa...sjua kanske är mer sant.
Första gången höll jag på att få spö när jag skulle hjälpa till och uppmuntra pustandet. Fick ett kärleksfullt "DRA ÅT HELVETE!" när jag strök så där över ryggen som de sagt att man skulle göra.
Prövade lite lustgas för att försöka muntra upp en smula. På mig själv alltså. Ingen hit.
Att det ska vara så svårt och jobbigt att ploppa ut nånting som är så lätt och härligt att plantera.
Ni borde vinna pris och få medalj.
Tapperhet i fält.
Nu ska jag till tandläkaren...
Inlägg
5 kommentarer:
Ja, jag håller med! En bok för blivande pappor finns säkert, men mer av den varan. Själv sitter jag och väntar på att bebisen ska komma övh - det är det som är tricket, att det är jobbigare som höggravid än att vara rädd för det som kommer.
Tack för att du delar med dig tankar och känslor i en rolig och bra blogg!
God Morgon! Jadu har så rätt,profylaxen är på väg tillbaka. Många av de blivande föräldraparen har gått på dyra profylaxkurser,hoppas de får ut något av dem,de flesta vill ju i alla fall ha ryggbedövning till slut *ler*.
TACK för dina fina ord ;) Ska verkligen fundera på att skriva en bok...om papporna i ett förlossningsrum ,hihi,den skulle kunna bli riktigt rolig!
Vid ett tillfälle kom en bår rullande i korridoren,med en mamma tror man då förstås..på väg till operation eller nåt. Men det visade sig vara en pappa som svimmat på rummet och slagit i huvudet så illa,så han var på väg in till akuten för att sys!...
Och många är ni,stackars pappor som förtvivlat försöker lindra smärtan hos era kvinnor,och får höra både det ena och det andra från er kärleksfulla (?) kvinna!
Att föda barn...så himla svårt,men också en upplevelse för livet,som jag får vara med och göra det bästa av! Jo,jag har nog ett av världens häftigaste jobb...och tuffaste på många sätt...
Hoppas det gick bra hos tandläkaren,tog du bedövning,eller profylaxandades du? *hihi*
Kram
Hu jeda mig! Det är därför JAG aldrig fått några barn, har aldrig velat ha pga DEN SMÄRTAN, som om jag skulle veta hur det kändes? Nu kan jag inte få några men....jag har det bra ändå med en massa ungar i släkten osv. Tandläkaren däremot,,,,,Burr håller med Suzesan, ingenting att göra i min mun utan BEDÖVNING. Fy vad man kann vara mäkig och JAG skall föreställa Sjuksköterska. HaHa
PS. Du får från Hon/han som skall ha sitt andra barn?!!
Det är ju precis det vi får; "pris och medalj", det största priset av alla om jag får tycka.
...men det är klart hade inte själva inplanteringen varit av positiv karaktär så hade nog arbetslösheten varit lägre... (en långsökt och riktigt usel lustighet!)
Kram Ninni
Skicka en kommentar