fredag 30 januari 2009

Lur















Jag går förbi någon som säger något till mig.
- Ursäkta, vad sa du...undrar jag.
Sen bli jag generad.
När jag ser den där pyttelilla bluetoothmanicken som sitter vid örat.

Jag kommer aldrig att vänja mig!
Och om jag inte tror att det är jag som blir tilltalad så är jag helt säker på att människan talar med sig själv. 
Och att personen i fråga är lite ja...eljest.

Det är därför jag inte använder min lilla snäcka.
Istället låter jag strålningen från mobilen gå rätt in i tinningen.
Snacka om idiot.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Har också en snäcka jag inte använder, av samma orsak. Kör istället med en handsfree MED sladd, då ser de flesta vad man sysslar med.

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Storarvid sa...

Jaa du du är inte ensam.
Jag minns första gången jag såg någon på håll prata med sig själv, det var dessutom någon jag kände o jag trodde det "slagit över i huvve't på'n"
När jag kom närmare förstod jag att han fortfarande var vid sina sinnens fulla bruk. Han pratade i telefonen men det var första gången jag råkade ut för detta.

Anonym sa...

"Lura" inte dig själv utan var klok o använd handsfree i alla fall. Vem vet hur strålningen påverkar oss i långa loppet? Ingen...
Va kul med gitarren, tänker att det måste vara ödet eller nåt som för dig till affären där den finns! Ha nu så roligt med den och skriv ännu en odödlig låt på den så att den känner igen sin "gamla husse". Kram från Cattis58

Anonym sa...

Ja, det här med strålningen är läskigt. Känner dock att denna insikt nått mig alldeles för sent. Särskilt med tanke på att jag i flera år gått med mobilen i jeansfickan. Detta sakförhållande har nu fått min hypokondriska läggning att emellanåt inbilla min hjärna att jag har testikelcancer och snart kommer att dö. I guess only time will tell...

Trevlig Helg, Niklas. Och hoppas gitarren lever upp till dina förväntningar. På tal om gitarrer, vilken fantastisk låt "My Guitar Gently Weeps" är. Klassiker!

Kristina sa...

Ja här är en idiot till... :)Gör ibland några halvhjärtade försök med handsfree.

Toppen att gitarren nu är i din ägo igen!

Kul att vara till hjälp i beslutsprocessen ;)

Ha en fin helg.

Kram Kristina

Gisan sa...

Där är vi två... //Gisan