En av ändstationerna på gröna linjen var Hagsätra och där bodde jag. Där gick alla kompisar i plugget och där fanns praktiskt taget hela det liv som var viktigt och riktigt. Åtminstone tyckte jag det.
Gosskör och noter. Kostym och vit skjorta var ju ganska coolt för det hade ju Beatles också. Men de slapp en massa konstiga tyska bitar som skulle framföras i kyrkor kors och tvärs över länet.
Har skrivit förut om hur jag fick kicken från skolan och det var egentligen inte därför jag började tänka på AF den här gången.
Det var det här med avstånd. Det var ju inte så att det gick att gå eller cykla till skolan. Tunnelbana, gå av vid T-centralen och springa till 47:ans buss som tog mig resten av biten.
Stor sak för en tioåring? Näe. Inte då i alla fall.
Nu håller vi på och övar jag och M. Jag har bestämt att det får vara slut på bilåkandet mellan Söder och Nacka.
Många - speciellt mormödrar och mammor och såna - blir alldeles oroliga i blicken när jag berättar det.
- Men oj...hur ska hon...kunna...ja, med buss och allt? Hon är ju så liten!
- Om du bara visste, svarar jag. Var inte orolig!
Liten sak som gör en tioåring stor.
Men pappan ringer och kollar förstås.
Hela tiden. Hela, hela tiden.
Inlägg
7 kommentarer:
Bra tänk.
Mammor är alltid oroliga!!!Everytime!
Mina barn har fått ansvarsuppgifter från när de varit tio år så det är en rätt bra ålder. Min "minste" har klarat det galant och inte tagit sig friheter och fördelar. Den stora hon har tagit sig friheter men med någorlunda respekt ändå*skrattar*prova går ju!
Hon kommer klara det galant. Skönt för M att få lite ansvarskänsla. Känna sig lite stor. Jahha så ni fick också sjunga "Fjäril vingad"... Det är därför du sjuger så himla bra det är jag säker på!!!!
Det var ju den jag stöp på i betyget bara för att jag "inte klarade av att ta den högsta tonen utan att byta" det är på ordet "mellan" som det inte går att fortsätta utan att sjunga på annat vis! För han hade satt mig på att sjunga högre än jag klarade.
Men läraren ville gärna sätta mig i fällan så det kunde jag bjuda på!
Om hundra år så gör ju det ingenting.
Nu ska jag ta mig ett bad...i "bubbelpoolen":)
GodNatt & Sov Gott
Puss Kram
/Susanne i Halmstad
det är kärlek det
Hej Niklas!
Ja, vi mammor kan vara allt bra oroliga ibland... Riktiga hönsmammor! Visst måste man ge barnen frihet och ansvar, de växer med uppgiften och blir stora! De kan oftast mer än man tror!
M kommer säkert att klara det här galant - det tror jag med!
Kramar från Anna Karin
KLart hon grejar det! Visst är det annorlunda idag..som vi "curlar" våra barn!...Men det är det bästa vi har,så varför inte *ler*.
Steve Gibbons band,no spitting on the bus, hade jag glömt bort!!!
Åren går...och vi med den!
Kram
Susanne
Ja, mammor är såna. Det är nog genetiskt. Pappor är som du beskriver, såna som ska utsätta barnen för en massa hemskheter. =)
Till mammornas förtret.
Mina söner är ofta inne i Stockholm, pga studier och flickvän. Jag är lika orolig för dem, trots att de är 23 och 21 år. Det går aldrig ur, tror jag.
Trevlig kväll!
Trots att jag inte bor i någon större stad har jag tyvärr dragit på mej en arbetsskada när det gäller sådant här. Är klart överbeskyddande även om jag inte vill vara det.
Svårt, då man vet hur många förvirrade/störda/aggressiva hjärnor som går omkring i samhället. Man vet hur de tänker eller snarare inte tänker. Avsaknaden av empati tillsammans med lite komplex, droger och en stor skopa hat och frustration....
Men jag vet att du gör rätt, barnen måste få växa och det går inte att vara rädd jämt. Själv var jag aldrig rädd som barn, tvärtom.
Skulle ändå hoppas på att din dotter har sällskap med någon kompis till och från skolan...
Kram Ninni
Har själv sprungit från linje 18 (det var innan det hette Gröna linjen) till 47:an för att trängas på bussen till AF. Själv gick jag i Mariaskolan i fyran, femman och sexan men minns fortfarande första gången på hösten i fyran när jag skulle åka hem från skolan själv.
Klart ett mellanstadiebarn kan åka själv med SL på ok tider.
Heja!
Skicka en kommentar