Sanningen

Har liksom skjutit på det. Tills idag. Då jag resonerade mig fram till att det inte är någon idé att ljuga längre. Hade satt Ipod-lurarna på plats och bläddrat fram Brian Wilsons sprillans nya och lagligt nedladdade album "That Lucky Old Sun". Tänkte på Brian och hur slut i rutan han var när jag såg Beach Boys på Grönan nångång alldeles i början av åttiotalet. Det sas att det stod vakter utanför hans hotellrum så att han inte skulle kunna rymma eller bara ge sig ut och virra runt på stan. Piller piller. Han satt där på scenen bakom flygeln men spelade knappt alls. Då och då, som om han ville retas, hoppade brorsan Dennis upp på flygellocket och dansade och då blev Brian galen och började putsa instrumentet med en putsduk. Mycket tragiskt att se.

Men nu alltså - ny platta som doftar Californien, sol och fantasier om flickor i hästsvans.

Lögnen då...?

Jo det är ju så att när man sätter igång den där crossträningsmaskinen så ska man knappa in ålder och vikt och sånt.

Har fram till idag inte talat sanning för maskinen. I alla fall inte när det gäller ålder. Femtio. Har känts oöverstigligt och obegripligt och ja...jag vet inte vad.

Men nu - kanske med hjälp av Brian Wilson - har vi sett varandra rakt i ögonen utan att fladdra med vare sig blick eller siffror.