Skolan hade bara en våning. Det var en sån där barrack och vi hade baxat upp trummor, en liten sånganläggning och förstärkare på taket. Operation Dagsverke hette det. När man i stället för matte, engelska och syslöjd skulle plocka skräp en hel dag och sen få lite skoj på kvällen.
Jag med en gitarr och Gegge med en annan. Trummisen hette Åke tror jag. Minns inte hur han såg ut ens. Konstigt. Och ingen bassist hade vi. Gegge var så blyg att han satt gömd bakom sin förstärkare och spelade. Jag sjöng. Vi hade köpt en ny mikrofon. Den första snudd på exploderade när vi stoppade in sladden - som hade en banankontakt - rakt in i ett elurtag i väggen. Pang, sa det. Men vi kom undan med livet i behåll. Undrar hur vi tänkte egentligen?
Men nu alltså en ny mick. På skoltaket och tolv år. Den första riktiga spelningen.
I should have known better, Chirpy Chirpy Cheep Cheep och Du skänker mening åt mitt liv.
Det var större än Melodifestivalen!
Inlägg
4 kommentarer:
Vilken underhållande blogg du har! Hoppas du tycker det är ok om jag länkar till den.
Minns klassfesterna då en raspig vinylskiva hördes i de små högtalarna som spottade ut mer diskant än bas. Några år senare kom Middle of the road till Sverige på turné. Spelade i Vämöparken i Karlskrona. Det var en stort!!
/Sanna
Åh,JA Chirpy Chirpy Chip Chip!!! Den singeln köpte jag och spelade den hela sommaren! Tror jag var 11 år,och min kusin lärde mej dyka! Puh, det var stort!!
Vilka minnen poppar upp när jag läser din blogg!!!
Puss&Kram
Susanne i S-tuna
Skicka en kommentar