söndag 2 mars 2008

Kroppen, Sälen och Huvudspåret

Dåvarande spaningsledaren Hans Holmér förevisar revolvertypen - Foto: Pressens Bild
Just det! Första söndan i mars. Blåbärssoppa, Oxberg och Ragrundsvallarna. Stava rätt grabbar. Och tjejer. Får tjejer åka vanliga, stora, fina Vasaloppet numera förresten? Utan att behöva ha lösskägg alltså.
Har en kompis - en stor och stark och redig karl som för några år sedan låg hemma i sin säng den där första söndan i mars. Tidigt var det och tv:n i sovrummet svepte ut bilder ifrån den där platten i Sälen där starten går.
Min vän bevittnade andlöst åkarna. Och började gråta. Rörd över att så många samlats på en och samma gång för att tillsammans åka alla de där kilometrarna till Mora. I Fädrens spår! Han tänkte på hur mycket varje liten gubbe måste ha tränat. På träningsvärken och skavsåren. Hur de vallfärdat till Dalarna i sina bilar och stannat på OKQ8 och fyllt på spolarvätska och ätit en banan. På hur deras fruar hela vintern hejat och peppat och kanske till och med hjälpt till med vallan.
Allt detta tänkte han när hans hulkande hjälpte de stora, stora tårarna att lämna blöta spår på kinden.

Den där första söndan i mars.
Han var svårt bakfull, min kompis.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Stackarn,
din kompis alltså- själv beundrar jag alla som orkar ta sig de nio milen på skidor...
Ang. vasaloppet lite minnen att dela:
Minns söndagen-92 då jag låg på BB i Falun och varje sjuksyster skulle ha radion på - jag trodde jag skulle bli "tokig" allt jag ville var att ha lugn och ro mellan värkarna, bad dem stänga av men de brydde sig inte- på kvällen föddes sonen - efter en lång dags vånda - värsta vasaloppet och bästa långloppet i mitt liv...
Delade känslor inför vasaloppet idag...
/ Ulla

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Du é bäst!!!!
/ Annika i Lund

e-lisa sa...

Jag satte klockan tidigt och smög upp när resten av huset sov. Åt Konsumlimpa med prickig korv och O´boy. Sen tittade jag och längtade. Det diagonalades och stakades.Det var istappar i toppluvorna. I skäggen. Det var snor som rann i mustacherna. Jag längtade. Ville också. Sen åkte jag. Ammade innan och ammade efter. Jag undrade "Vad handlar det om". Sen när jag visste ville jag igen. Det var ju inte värre. Än så. Den starka frun klarade det galant och den less bemedlade mannen stod bredvid och hejade på. Jag gjorde det igen. Jag visste ju. Sen ville jag prestera. Så då gjorde jag det igen. Sen visste jag ju t o m vad jag kunde när jag ville prestera mer. Been there, done it, seen it. Du vet. Men det är klart. Det är alltid härligt när man brinner och fortfarande tror. Att Be-There-Again. :-) Ta hand om dig Niklas och alla dina sköna bloggande damer. /e

e-lisa sa...

Mustasch. Just det. Mustasch. :-)

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kristina sa...

Hej!

Åh, älskar Monthy Python och Life of Brian, så kul!

Tittade lite på vasaloppet igår men visst får tjejer åka det vanliga numera! Min sambo åkte öppet spår för ett par år sen och det är häftigt att se när de kommer in mot Mora passerar kyrkan och så in mot mål.
Såg att man kunde chatta med dig idag men jag ska träffa en kompis så jag missar det tyvärr. Vore kul att prata "direkt" med dig.
Lite avis på den Susanne som var på samma hotell som dig. Jag hade nog inte kunnat hålla mig från att säga någonting även om jag ofta känner mig som en nervös fjortis när man ska prata med någon artist man beundrar och tycker om. Konstigt egentligen, jag antar att du mest blir glad av att höra att människor uppskattar det du gör. Sen måste man ju respektera ditt privatliv naturligtvis. Men jag vågade ju i alla fall prata lite med dig efter Torsbyspelningen förra sommaren.Även om jag kände mig lite fånig efteråt...

Ha en bra måndag.
Kram Kristina