onsdag 5 mars 2008

KULTUR-18s04-dn-865_368
Nej jag vägrar ha såna där snören på glasögonen. Egentligen vägrar jag att ha glasögon också, men då får jag sluta läsa, skriva och till och med äta tror jag. När DN eller Sydöstran eller Hudiksvalls Tidning eller vad man nu läser på morron plötsligt blir suddigare och suddigare för varje dag. När inte 40 watt räcker längre och när man inte klarar att hålla tidningsjäveln längre ifrån ögonen. Tror att det finns en del som känner igen sig. Man kan inte längre låtsas som om inget har hänt...
Så då går man och kollar brillor. Svårt! Finns lika många bågar som smågodissorter på ICA Maxi.
Hallonbåt eller cocosprick? Till slut väljer man då. Nåt lite tråkigt och opersonligt som inte sticker ut för mycket och som eventuellt klarar två modesvängningar. Progressiva glas. Svindyrt! Avtalspensionen kommer aldrig att räcka om jag behöver nya efter 65...
Och glasögonfodral som är stora som Gästrikland - att ha ett i fickan är bara att glömma. Så jag stoppar bågarna direkt i innerfickan.
Dom går av där. Skalmarna bryts. Två par har mött samma öde.
Så nu måste jag försöka hitta nya bågar som passar de gamla glasen. Tror jag.
För jag kan inte se om de går att laga.

8 kommentarer:

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lena sa...

Jag känner tyvärr igen mig i det mesta du skriver! Är ju bara 1 1/2 år äldre än du! Det är inte så himla kul att bli gammal, men om man tänker på alternativet ... då är det väl ok!

Anonym sa...

Problemet är ju att när glasögonen åker på (oavsett om det är Gucci eller 2,0 från Statoil) så slutar jag utmana ögat. Det är ungefär som att säga upp träningskortet och ligga på soffan resten av livet. Så dumt att jag inte visste det innan. Men träningskortet har jag kvar, så det gäller att stretcha ordentligt så armarna räcker, när glasögonen är av.

Anonym sa...

PS. Tror du väljer hallonbåt. Svart. DS

et sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Oj. Men. Då blir det ju ingen hallonbåt. Det blir ju en lakritsbåt.

Vicktoria sa...

Jag tror att jag är kär. Niklas, du skriver fantastiskt...

Susjos sa...

Jag känner också igen mej, suck! Och jag håller med dej "vägra senilsnören",fast jag skulle behöva dem...snören till alltså.
På jobbet åker glasögonen på och av på och av, ibland sitter de på huvudet,men efter ett tag får man lite lätt ont i tinningarna av dem..suck, av igen. Och så ska man till datorn igen..på med dem. Jag har mina i fickan, en skruv lossnade en gång ( på glasögonen alltså) den var så liten så att jag knappt såg den! Men en snäll kollega fick till slut dit den lilla skruven, så jag har fortfarande mina snyggaste läsglasögon på jobbet,röda, 1,0 ( behöver nog starkare snart) inköpta på apoteket för en billig penning..
Kram!
Susanne i S-tuna