I vår port bor bara jag som jag känner. Och Micke Treis. Vi lekte ibland när jag var mindre och inte hade nån annan att leka med. Lego och sånt. Och bilar. En gång gick vi på utflykt. Vi - eller rättare sagt våra mammor - hade packat ryggsäckar med saft och bullar och så gav vi oss iväg till skogen som låg ungefär väldigt nära. Minns inget av utflykten.
Micke Treis farsa var läkare och hade både sin bostad och sin praktik i vår port. På tvåan. Vet inte vad det var för sorts läkare han var men det var han som sa till mamma att hon hade järnbrist. Då gick hon till Metro och köpte persilja för det är bra mot järnbrist. Men i sin iver att bekämpa den (järnbristen alltså, inte persiljan) så skulle hon, redan i hissen upp till sjunde våningen där vi bodde, gräva i kassen och få upp en lagom liten kvist. Hon missade munnen och fick in persilja i näsan och den vägrade komma ut så hon fick gå till doktor Treis igen. Han kunde inte heller få ut den och på kvällen värkte det ut en liten bit persilja ur mammas ena öga. Den hade visst tagit vägen över tårkanalen. Det kom tårar också. Har glömt om jag såg henne gråta nån annan gång.
5 kommentarer:
Hej Nickas ,jag vet man borde inte skratta at andra men det var ganska roligt att lasa!mot jarnbrist -vandrande persiljan
Jag bodde pa Lerbackgrand och det var mitt forsta "riktiga hem "
Din Mamma har en blick som tittar genom en..
haller tummarna for henne
Läge för att be om ursäkt för mina tidigare spekulationer om för mycket aktiviteter i bensintanken. Förlåt.
Att komma ihåg, en så vardaglig händelse som, att det kommer persilja ur sin mors öga tyder på en mycket fräsch hjärna och ett förmodat skarpt intellekt! "L"
Ninni
Ojojoj, vilken story om din mamma,va jag skrattade! Tur att persiljan kom ut nån väg! *ler*!
Vilken grej!
Hon skulle ha provat blodpudding, alltså inte genom näsan hehe,men mycket järn finns i den goda puddingen! Blodpuddingen alltså!
Är nyfiken att läsa din mors bok " Natten innan de hängde Ruth Ellis.."
Kram
Susanne
Susanne
Skicka en kommentar