lördag 22 mars 2008

I ljus glömska bevarad



















Skönt att vi hade det där lilla samtalet om döden häromdagen.
För igår var det drama!
Fredag och byte av förälder. Mamman hade redan innan förvarnat pappan om att en av det två guldfiskarna i Majas akvarium inte var i sitt livs form längre och att det nog var bra om båda föräldrarna kunde vara med när hon skulle få budet. Eller kanske snarare prognosen.

Den var verkligen grönsak, guldfisken. Låg där under nåt blad och kippade efter liv. På rätt köl visserligen men ändå. Bengt Ekerot med lien i högsta hugg var klart i antågande.
- Den kanske repar sig, sa jag.
- Kan vi inte ta den till veterinären, frågade M.
Vi tittade på varandra och jag såg framför mig guldfisk i plastpåse, ilfärd till...ja vart då...googla veterinär och sen ilfärd, guldfisk på operationsbord och familjen väntande och gående av och an i korridorer och sen till slut doktorn som visar sig och redan innan han hinner säga något så syns det på honom att - tyvärr, vi gjorde allt. Vårt yttersta. Men jag beklagar, han är borta nu.
- Nej, man tar inte fiskar till veterinärer, sa M:s mamma och jag sa inte emot.

Senare på kvällen mötte den sin skapare. M berättade i telefon att de tagit upp den ur akvariet och att det kändes som om den ville dö. Den var förlamad på ena sidan, sa hon. Och den kommer komma till samma himmel som alla andra.
Snabb begravning intill Shark - de var tre från början o Shark togs ifrån oss för ett halvår sen. Tända ljus och "Empty Room". Jag kunde tyvärr inte närvara vid akten.

M blev plötsligt väldigt orolig för att det bara är en enda liten ynklig guldfisk kvar och att den ska känna sig ensam och sakna och sörja. Sen kom hon på att de ju faktiskt har väldigt taskigt minne. Som ostron, typ.
- Och det är ju bra, sa hon men fortsatte sen lite sorgset, då kanske den inte minns mig heller...jag måste vara med den mer! Då kanske.



7 kommentarer:

Linnéa sa...

Vår katt dog i höstas. Jag var inte med på begravningen men mamma berättade att de sjungit kattpsalmer. Jag frågade vad det var och det var sånger som "lille katt" osv. Det är ganska roligt det där, hon gjorde det för sin egen skull. En fin begravning med kattpsalmer för både jag och mina syskon är gamla nog att hantera det ändå, jag är yngst och ändå arton. Sen sydde hon små hjärtan och hängde i ett litet träd ovanför graven. Hon är söt, min mamma

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Susjos sa...

Ja..livet och döden..vilken fin liten historia,inte riktigt lika "fin",men hiskeligt rolig e ju Monty Phytons döda papegoja *ler*...

GLAD PÅSK på dej!
Puss&Kram
Susanne i S-tuna

Ica sa...

Men usch då, stackars Maja.
Hoppas er påsk blir riktigt bra iaf :D
åh kanske blir hon lite gladare om hon
får besök av påskharen.

Glad påsk på er!

/C sa...

Hund, panik och en käck liten flicka ...!

”Du är pinsam mamma” hade min dotter vrålat rätt ut om jag skulle berätta vad jag gjorde häromdagen, vilket iof inte hör hit. Så därför säger jag inget. Det räcker med att jag vet det! Men hur som, vad jag än gjorde, så läste jag denna blogg idag. Där den lilla flickan hade förlorat en guldfisk som nu är i himlen bland alla andra där uppe. En klok liten flicka, enligt min mening. Hennes pappa verkar också vara ganska klok utifrån vad som går av bloggen. Han hade inte gett upp hoppet om denna lilla guldfisk, trots att den låg och kippade efter andan nere bland växtligheterna. Men flickan tänkte ett steg längre – så hon är nog en aningens klokare ändå. Eller om det bara var så, att det var ett desperat försök från hennes pappa att hålla modet uppe på hans dotter!

Min dotter som är ett antal år äldre en denna lilla flicka skall nu åka till Norge och jobba och jag har därmed blivit med hund för åtminstone två månader framåt. Jag känner en viss oro över detta eftersom lilla Julius är gammal, lever på övertid och han har sina krämpor. Tänk om det skulle hända honom något när hon är borta – den värsta tänkbara tanke som finns inom mig just nu. Panik. Vad skulle jag ta mig till!?

Men så kom jag att tänka på denna lilla flicka som hade sagt några kloka ord till sin pappa. Kanske jag ska fråga henne om råd om det skulle hända Julius något. Hon har säkert något klokt att säga mig.

M – kanske jag hör av mig!

Anonym sa...

Hej Niklas!
Tänkte bara snabbt kolla din blogg för att sen gå och lägga mig. Klockan är snart 01.00 och det är redan söndag - men jag bara måste skriva en kommentar till dramat som utspelade sig igår.
Min yngste son, Adam snart 8 år, pratar mycket om döden just nu. Han är inne i en period där han funderar mycket, han tänker på döden och vad som händer sen. Adam är också inne på att det verkligen finns en himmel och ett liv efter detta. Varje kväll när han ska sova måste vi först ha en allvarlig diskussion kring detta ämne... Vi har också haft husdjur som tyvärr mött sin skapare på lite olika sätt - och visst måste man ha en ceremoni för att ta adjö.
M verkar vara en mycket klok flicka. Hon är verkligen rädd om sina djur och deras kropp och själ. M tar stort ansvar för sina djur - all heder åt henne! Jag är säker på att guldfisken minns henne och simmar omkring glad och lycklig i sin himmel för all omtanke den fått av M!
Hoppas påsken kan vara glad ändå! Önskar er en fortsatt trevlig påsk och en god natt!
Sov gott, puss o kram!
Anna Karin

Borthy sa...

Vi hade också guldfiskar men de tog slut för några år sedan efter att de nog ätit något som inte var helt toppen för dem... mat som blivit lite fuktig...inte bra alls!

En gång när jag skulle hämta mina söner på dagis, ja det vara några år sedan så började den ena sonen plötsligt att gråta. Han frågade:
-Mamma, vem skall ta hand om våra guldfiskar när vi har dött?
Som sagt, det kom aldrig att bli något stort problem...

Ja, det är känsligt när husdjur dör. Utan vår katt kan jag knappt tänka mig livet, han är en fullvärdig familjemedlem.
Ganska illa var det dock i familjen när han lyckades få tag i ett av våra söners Marsvinsungar i julas, den processen blev kort och katten var allmänt hatad ett tag...
Vi har haft fina begravningar och Marsvinsungen ligger tryggt begravd brevid de 2 guldfiskarna.

MVH Borthy

Vad svarar man på det?