måndag 31 mars 2008

Nattskiftet















Jag kommer aldrig ihåg de där råden som sömnterapeuterna strör omkring sig. Jo när det är ljusan dag och jag är alldeles vaken finns de där nånstans - att man inte ska ligga kvar och vrida sig om man inte kan somna, att man ska gå upp och vänta på nästa sömntåg. Jag har gjort det nångång och de där förbannade tågen brukar i alla fall inte stanna vid min station, så klockan går och där har man fastnat i nån bok eller nåt meningslöst på tv:n och så är hon plötsligt åtta minuter i sex och då är det liksom ingen mening längre. Att somna alltså.
Just som det blev inatt. Prick fyra. Eller tre om man nu vill klänga sig kvar i vintertiden en stund till. BING - klarvaken! Prövade den där avslappningsövningen först - "du känner hur vääääänster foooot blir tuuuuuuuuung"...funkade sådär. Prövade att räkna gymnasielärare men mindes bara två. Försökte komma ihåg låtlistan från Ripp Rapp-turnén med Lundell 1979. Gick ganska bra. Tvekade lite på om "Håll mig, åh ingenting" kom före "Hav utan hamnar" eller om det var tvärtom. Vi började hur som helst med "På fri fot".

Min son sov sjutton timmar natten till igår.
Han var pigg i plugget idag.

Hade glömt att jag minns! Del 3










En dag hade Doktor Treis (uttalades Trajs) köpt ny bil. En vit Chevrolet Impala. Gigantisk var den och jag och hans son skulle få föja med när han körde in den. Alltså inte i garaget eller nån annanstans. Man körde in bilar på den tiden - så att de liksom skulle få frid, rätt varvtal och känna sig hemma med motor och olja och sånt. Röd skinnklädsel och vi i det största baksäte jag sett medan doktorn körde till Södertälje och sen till Nynäshamn och sen till ännu fler ställen. Det var mörkt när vi kom hem och minst ett paket John Silver utan filter hade vi passivt rökt där bak, men det spelade inte så stor roll för jag tyckte det var kul eftersom vi inte hade nån bil just då. Vi hade haft en gul Opel Kapitän när vi bodde i Lund men det var längesen nu och den minns jag inte.

Gegges farsa hade en Folka fast det var ingen bubbla utan en sån där 1600-nånting som såg lite sportig ut.
Labitzkis hade en Borgward Isabella. Som en Amazon ungefär fast MYCKET coolare.
Såsmåningom köpte morsan en Fort Cortina. Registreringsnumret var AB 6181. Nej förresten, det var Taunusen som hade det. Cortinan hade AB 36116.
Och vårt telefonnummer var 08-99 52 77.

Måndags-människor

söndag 30 mars 2008

Ljus och mörker















Sommartid. Äntligen! Det är något alldeles speciellt med den där timmen man förlorar. Att de ynka sextio minuterna kan skapa så mycket ljus så man blir alldeles lycklig.

En klarblå himmel över Stockholm när vi tog oss ut till Solna. 26 och ett halvt tusen pers på allsvensk premiär och många bekanta ansikten som strålade ikapp och som berättade om pirret i magen och "så härligt att det äntligen är igång". M med AIK-mössan nästan ner över ögonen satt bredvid en Johan Mjällby som levde sig in och spände fötterna när det drog ihop sig till närkamp på planen. 10-åringens analys i halvtid: - Ja, det går ju inte så bra, men det är kul!
Ja det ÄR kul. Men! Trist också.
Vi måste sätta chanserna. Nästa gång - då jävlar!

Efterlyser lite sköna aprilskämt, så har ni några får ni gärna dela med er.
Och imorgon är påsklovet över. Livet börjar om. Tidigt. Och 0-0 är inte att tänka på!



Råsunda Fotbollstadion kl. 15.00








"Å bönderna de gapar utav fasa..." - Vi säger välkomna Kalmar FF!

Söndags-socker

lördag 29 mars 2008

Stämband













Joe Walsh är sextiosju år. De andra tre runt sextiotvå. Så nyss i Globen var inte direkt första gången de stod på scen. De sjunger som gudar och har en låtskatt från himmelen. Sen slänger de in en och annan dötrist "rockig, funkig och tuff och lite mer upptempo". Man får stå ut med det när de i nästa ögonblick slår an ett paradisiskt G-dur och lägger sina änglastämmor.
Saknade "New kid in town" men fick "Take it to the limit" och "Boys of summer" istället.
Och - kostym, vit skjorta och slips. Stil och klass!
Skulle kunna sälja ett finger för Don Henleys röst. Kanske...eller en tå då. Säg två...

Hade sällskap av alla åldrar och ingen var besviken och ledsen att vi inte var på Debaser istället. Eagles is the new Håkan Hellström! 

Örnkoll!













10 låtar jag hoppas att Eagles spelar ikväll.

Desperado
Peaceful easy feeling
Take it easy
Waiting in the weeds
Lyin´ eyes
New kid in town
One of these nights
Ol´55
Wasted time
The sad café

Och skulle Don Henley få slänga iväg "Heart of the matter" skulle jag inte heller protestera.

Märks det hur mycket jag gillar deras upptempolåtar...?

Hade glömt att jag minns! Del 2















I vår port bor bara jag som jag känner. Och Micke Treis. Vi lekte ibland när jag var mindre och inte hade nån annan att leka med. Lego och sånt. Och bilar. En gång gick vi på utflykt. Vi - eller rättare sagt våra mammor - hade packat ryggsäckar med saft och bullar och så gav vi oss iväg till skogen som låg ungefär väldigt nära. Minns inget av utflykten.
Micke Treis farsa var läkare och hade både sin bostad och sin praktik i vår port. På tvåan. Vet inte vad det var för sorts läkare han var men det var han som sa till mamma att hon hade järnbrist. Då gick hon till Metro och köpte persilja för det är bra mot järnbrist. Men i sin iver att bekämpa den (järnbristen alltså, inte persiljan) så skulle hon, redan i hissen upp till sjunde våningen där vi bodde, gräva i kassen och få upp en lagom liten kvist. Hon missade munnen och fick in persilja i näsan och den vägrade komma ut så hon fick gå till doktor Treis igen. Han kunde inte heller få ut den och på kvällen värkte det ut en liten bit persilja ur mammas ena öga. Den hade visst tagit vägen över tårkanalen. Det kom tårar också. Har glömt om jag såg henne gråta nån annan gång.

Ensam. Het!

Sex and the City-trend?
Fru V. Ensamsson - hon i M:s Sims-värld - är hon egentligen inte värd en egen liten novell? Ordet "ensam" ger 5 370 000 Google-träffar. Ordet "lonely" 78 400 000. Hon har en målgrupp, Vendela...

Lördags-lögn

fredag 28 mars 2008

MARIA ÖÖÖÖHRMANNN!



















45 hårda minuter på crossmaskinen gjorde av med 1250 kalorier. Nytt Mariatorgsrekord tror jag. Men allvarligt - kan det stämma? Eller är det en SIMS-maskin som M har manipulerat. Men å andra sidan - skit samma, jag blev helt färdig och smuttar nu på en Zinfandel och väntar på att Tony Richardsson ska ge oss en troschock.

Får jag lov?

Simsalabim!

Finansminister Anders Borg















De har naturligtvis tre hundar, Kex, Flex och Rex. Familjen Ensamsson. Mamma Vendela och barnen Alex och Mona. Vi snackar Sims och de bor i ett gult, ganska avlångt hus. (Det blev så för att övervåningen byggdes först...???)
Var Vendelas man är kan ingen svara på. Han kanske är flygkapten eller så. Men fru Ensamsson saknar honom tydligen inte - vi vet inte riktigt för det är svårt att få reda på vad hon egentligen känner.

I staden finns åtta djuraffärer och ett kasino förutom alla privatbostäder. Lite oklart alltså var man köper mat. Eller äter alla Whiskas kanske...?
M är just i färd med att låta sin sextonde familj flytta in. Tidigare ingick jag i en familj men jag brann opp. Men sen återuppstod jag visst igen. För det var inte sejvat.
Undrar om det här riktiga livet är sejvat?
Och M säger att hon har koden till pengarna så att ingen någonsin behöver vara fattig.

Så Anders - skicka dit Maud Olofsson - det verkar finnas barnbidrag att spara.

Fredags-fundering

torsdag 27 mars 2008

Hade glömt att jag minns! Del 1














Det dammar över Hagsätra Torg och den svarta skulpturgubben som sitter och spelar fiol i mitten av plaskdammen blänker i solen. Han ska visst föreställa Näcken. Vattnet sprutar ur fontänen och blir, när det landat på den urgröpta och gatstensklädda marken, snabbt skitigt och fullt av fimpar och kolapapper. Glasskiosken jag en gång cyklade in i så att pungkulorna värkte i flera dar är fortfarande stängd. Men det är vår.

Jag går i sexan och sniffar ibland bensin direkt ur moppetankar. I vår klass finns en kille som vi kallar "Brynet" för att han har så stora och långa ögonbryn. De sitter liksom ihop. Han gillar inte att bli kallad "Brynet" och får aldrig vara med och spela fotboll med tennisboll som vi gör på rasterna.
Men han är fortfarande den enda jag minns från vår klass. Det finns en musiklärare som heter Salsjö. Han delar ut belöning till den som kan peka ut nån som knarkar. Han är en jävligt kass musiklärare. Minns ingen lektion eller nån sång vi sjöng.

Rivaldos Morsa

Måste bara ta tillfället i akt och verkligen gratulera Hammarby till ett strålande nyförvärv! Lasse Eriksson som är en väldigt trevlig och duktig Hammarbyare kommer att få lära ut allt han kan om hur det är att stå mellan stolpar.

Men å andra sidan, med tanke på vad jag häromdan skrev om vice brandchefer, lotsar och hockeymålvakter - han ville ju så väl Rami. Och dessutom har Adam haft hans mamma som fröken på fritis. Det förlåter allt! 

Och just det ja - här är filmningarnas urmoder. Glenn Strömberg har inte en chans! (Brought to you by Strömstedt & Gollne)

Torsdags-topp

onsdag 26 mars 2008

Den var aldrig inne

image52
Alltså det finns många sätt. Många förklaringar och inte minst, många bortförklaringar. Som han, sjungartisten som efter att han lagt sillen i galen hall (nudge, nudge) fick förkylning på fel ställe. Han sa till sin lagvigda att "du älskling, jag börjar känna mig lite krasslig och doktorn trodde det var halsfluss typ så han tyckte att du också, i förebyggande syfte, skulle sätta i dig en dos Vibramycin, som är så gott. Här ska du se gumman, jag har redan varit på apoteket...vi ska ju på semester snart och det vore ju tråkigt om..."
Om hon svalde kuren och storyn vet jag inte, men de är fortfarande gifta tror jag.

Idag berättade mitt lunchsällskap en annan hisnande historia som jag ska försöka göra bloggvänligt kort och koncis.
Frun bortrest. Mannen insnärjd i ny brud som tror att han är frånskild med fyra barn. Ny brud, som inte är från trakten ska bo i lägenheten där frun alltså inte är just nu. Mannen måste alltså bli av med fruns alla klänningar, kjolar och blusar i garderoben. Samt skor, smycken och annat krafs. Och foton och Gud vet allt.
Rafs, räfs, rafs! Ner i svarta plastsäckar med skiten och vips är det så tomt och fint i the walk-in-closet. Ny brud kommer. Misstänker inget - parfym och andra kvinnoattiraljer i badrummet kan ju vara spår efter döttrar. Så ny brud får några fina dagar och nätter i våningen (nudge, nudge).
Fru kommer hem lite för tidigt för att mannen ska ha hunnit hänga tillbaka allt. Hon undrar förstås varför hennes prylar ligger i plastsäckar. Och varför hon hittar den inramade bröllopsbilden under skärbrädorna i nedersta lådan i köket.
- Älskling, du förstår det kom in en JÄTTESTOR RÅTTA i våningen (tre trappor upp mitt i stan) och jag var tvungen att rädda alla dina saker så att inte den GIGANTISKA BESTEN skulle äta upp dem. Sen slog jag ihjäl den med en bandyklubba och nu har jag bara inte hunnit plocka tillbaka alla sakerna...men jag ska.

Pulsen slår!

Prassel, prassel! Verkar jobbigt. 
Och så omodernt!



Vargtimmen

griffeltavla
Man kan ligga och tänka på mycket. Vaknade en stund imorse alldeles för tidigt och landade funderingarna i bloggbiten från igår som handlade om vice brandchefen i Varnhem och det där...
Hette han Gunnar? Alltså min klassföreståndare i nian. Jag ville ju egentligen bara somna om och istället för olika kognetiva avslappningsövningar eller att helt enkelt bara börja räkna får så gick jag igenom alla lärare jag mindes från högstadiet. Det var halta Björkman i biologi, Johan Hult i gympa - han lirade allsvensk fotboll i Bajen förresten. Dagny Jönsson, trind engelskafröken, som satte mig och Mattias E i "splended isolation" för att vi snackade för mycket. Och som vi alltid, alltid, alltid sa emot. Visst är det intressant? Jaså inte...ni slipper resten då.

Hur som helst. Han hette inte Gunnar. Han hette Göran. Och om man gäspade sa han - fortfarande på sin småländska - ska du visa hela morrrrrrrgonmålet?

Och ja, jag somnade om ganska fort.

Onsdags-orkester

tisdag 25 mars 2008

Veckans ögonsten

MB 220 SEb Cabrio rotMB 220 SEb Cabrio rot innen
MB 220 SEb Cabrio rot
Mercedes 220 SEb Cab 1962 års model.

Tvåa på bollen

- Visst kan vi det, sa vice brandchefen i Varnhem en dag för sådär 30 år sen. 
Jag minns bilden av honom på Expressens förstasida dagen efter. Det småpyrde lite i bakgrunden och vice brandchefens ansiktsuttryck var minst sagt bedrövat. Gud, så ledsen han var. Hans alldeles självklara yttrande dagen innan visade sig vara fel. Eller kanske inte fel, men ett understatement. Vad han och de flinka brandmännen var säkra på att de visst skulle klara av var att bränna ner en gammal ladugård som ingen längre ville veta av. Problemet var att det blåste lite och att tjugoen andra byggnader och sådär ett hundratal grisar brann opp. Eller ner om man så vill. På köpet liksom...

Det var synd om honom. Och det var synd om lotsen som lotsade det där fartyget Star Clipper rakt in i Tjörnbron. Och om Tommy Salo som missbedömde det där skottet ifrån Vitryssen. Otur och synd om.
När det liksom är försent och det inte går att göra något åt. Fast man egentligen bara ville så väl. 

Nya tag dårå! På´n igen!
Som min klassföreståndare i nian Gunnar Bärring sa på sin småländska:
- Världen är full av tappade sugar. Håll i den hårt! Först på bollen!

Buzz Aldrin var ju visserligen tvåa, men ändå...framtiden måste väl ändå vara ljus! Även om man står på månen. Eller...?

Tisdags-tango

måndag 24 mars 2008

Indie-lista























1. Lotten S
3. Titleist Pro V1
4. Mariatorget
5. Pinot Noir
6. Saga Motion

Så vitt, jag vet


Men varför? Det är ju så onödigt att den kommer nu. Snön. Men lite bra också va? Som ett välkommet skönt och kallt förband på klimatsåret. Jag menar, så att vi vet att det fortfarande finns snö och kyla att tillgå. Trots alla våra misstag. 

Men mest onödigt är det. Onödigt! Onödigt! Onödigt!
Minns påsken som en tid då man går i Jack Purcell och sitter ute och dricker god kopp och kisar mot nya drömmar.

En vecka till sommartid. Jaga bort istappar och blötsnö! Heja Heja!

Annandags-allsång

söndag 23 mars 2008

Imorgon är en annandag














"Scener ur ett äktenskap" för trettiofem år sen. Liv Ullmans Marianne och Erland Josefssons Johan gjorde, just då, oförklarigt stora intryck på mig när de bråkade och skilde sig i TV:n. Mina föräldrar satt klistrade men jag som knappt fyllt femton och bara snappade upp en och annan replik när jag passerade blev ändå tagen och sparade fraser, tonfall och blickar i minnet.
Såg om den - hela serien på en gång - för några år sen och då förstod jag förstås varför.

Igår gick jag på bio och såg "Himlens hjärta", ni vet filmen där Micke Persbrandt är gift med Lena Endre men är otrogen med Maria Lundqvist som är gift med Jakob Eklund. Fast de heter ju nåt annat i filmen. Men det har jag redan glömt. Och där ligger just problemet. Men Lena Endre var väldigt, väldigt bra.

Och nu - nåt helt annat!

Påskdags-protest

lördag 22 mars 2008

Tunga politiker

Men vad gör han, Göran...?
Hur som helst - ska se till att han och Anitra får ett ex.

I ljus glömska bevarad



















Skönt att vi hade det där lilla samtalet om döden häromdagen.
För igår var det drama!
Fredag och byte av förälder. Mamman hade redan innan förvarnat pappan om att en av det två guldfiskarna i Majas akvarium inte var i sitt livs form längre och att det nog var bra om båda föräldrarna kunde vara med när hon skulle få budet. Eller kanske snarare prognosen.

Den var verkligen grönsak, guldfisken. Låg där under nåt blad och kippade efter liv. På rätt köl visserligen men ändå. Bengt Ekerot med lien i högsta hugg var klart i antågande.
- Den kanske repar sig, sa jag.
- Kan vi inte ta den till veterinären, frågade M.
Vi tittade på varandra och jag såg framför mig guldfisk i plastpåse, ilfärd till...ja vart då...googla veterinär och sen ilfärd, guldfisk på operationsbord och familjen väntande och gående av och an i korridorer och sen till slut doktorn som visar sig och redan innan han hinner säga något så syns det på honom att - tyvärr, vi gjorde allt. Vårt yttersta. Men jag beklagar, han är borta nu.
- Nej, man tar inte fiskar till veterinärer, sa M:s mamma och jag sa inte emot.

Senare på kvällen mötte den sin skapare. M berättade i telefon att de tagit upp den ur akvariet och att det kändes som om den ville dö. Den var förlamad på ena sidan, sa hon. Och den kommer komma till samma himmel som alla andra.
Snabb begravning intill Shark - de var tre från början o Shark togs ifrån oss för ett halvår sen. Tända ljus och "Empty Room". Jag kunde tyvärr inte närvara vid akten.

M blev plötsligt väldigt orolig för att det bara är en enda liten ynklig guldfisk kvar och att den ska känna sig ensam och sakna och sörja. Sen kom hon på att de ju faktiskt har väldigt taskigt minne. Som ostron, typ.
- Och det är ju bra, sa hon men fortsatte sen lite sorgset, då kanske den inte minns mig heller...jag måste vara med den mer! Då kanske.



Påskaftons-Pop

fredag 21 mars 2008

Spik i foten

Crosses Calvary
Krya på dig Jonas.  En tröst är att Jesus inte heller hade det så lätt. Speciellt inte en sån här dag. 

Lååååååångfredags-falsett

torsdag 20 mars 2008

Stockholm City

image349
Log lite när jag läste en recension i gratistidningen City. En Adrian Hörnquist tyckte att det blev helt för mycket och obeskrivligt löjligt när jag sjunger att jag vill ha en häst och en hund och en pool när jag fyller år. Och att alla ska vara glada och sams och bo tillsammans eftersom det är bökigt att ha två hem.

Ja, Adrian, det blir skitfånigt! Störtkorkat! På allvar. Jag håller med. 

Läste för en tid sen "Hennes mjukaste röst" av Bengt Ohlsson. En roman som handlar om en kvinna i Nova Scotia och historien berättas utifrån hennes perspektiv. I jag-form. 
Men allvarligt Benke, så kan du väl inte skriva, det blir ju helt bort-i-tok-fånigt - skulle kanske Adrian tänka - du är ju inte tjej. Och du bor ju för fan på Södermalm!
Och Mikael Wiehe, kom igen, du är ju helt fläng om du vill få oss att tro att du var med på "Titanic"...och att du dessutom skulle ha överlevt.

Jag vill med dessa små exempel absolut inte jämföra mig med vare sig Bengt Ohlsson eller Mikael Wiehe. Det hoppas jag ni förstår.

Men Adrian - ett litet tips om detta enkla budskap på nån märklig cyberväg skulle nå dig. Livet är fullt av överraskningar och allt är inte alltid som det ser ut vid första anblicken. En ros är inte alltid en ros. Den kan vara en tagg också. Och tvärtom.
Fantasi, Adrian. Livet blir så löjligt trist annars.

Ungefär vid Danvikstull

Vi talade om långfredagen i bilen hem från skolan.
Och om döden.

- Har man kläder när man är död, frågade M. Alltså när man ligger i kistan?
- Det har man nog, sa jag. Annars blir det väl kallt...
- Jag undrar vad som händer sen?
- Vad tror du?
- Alla kommer till himlen - Helvetet är bara påhittat. Och alla får en hund om dom vill. Eller vilket djur som helst. Flodhäst till och med. Och så är alla snälla så då behövs det inga fängelser. Och så finns det en jättestor golfbana. Och en stor, stor bokskog där det sitter författare och skriver.
- Är man ledig om man vill?
- Ja, om man vill. Men vill man inte så kan man jobba. Det vill författarna. Jag skulle kunna bli knappletare. Men mest för skojs skull. För allt i himlen är gratis.

Helvete - var är mina mina polare?















Över tjugosex miljoner visningar på Youtube. Kanske har många redan sett det. Skit samma. Det skulle vara kul att få snacka med regissören en stund. Kanske såsmåningom. Eller inte. I alla fall inte de närmsta dagarna. Det är mycket nu till påsk kan jag tänka...

Ingen är förvånad











AIK slog Djurgården med 2-0 igår. Visserligen bara en träningsmatch i Portugal men ändå...alltid, alltid, alltid lika skönt att dänga till just dem.
Läste i DN att Kalmar tydligen är favorit till guldet i år och det kan kanske vara ett tips till er som inte lämnat in bidrag till tävlingen "De fyra första".

När vi ändå är inne på sport - vi har nog alla mål i livet men ibland blir det inte riktigt som vi tänkt oss. (Jag har snott klippet från den här alldeles utmärkta bloggen. Tack Grabbar!)

Torsdags-tempo

onsdag 19 mars 2008

Veckans ögonsten!




















Gretsch Country Gentleman 1963 års modell

Dagis Nyheter















Men se med en sån Pete Townshend-aktig ackuratess Johan Norberg handskas med sin ombyggda Gibson 330. Man kan av farten luras att tro att det är själva Pete. Och en 335:a. Men icke. Sa Nicke. Tar han ett...ja vad är det för ackord egentligen?

Klockan fem i morse, när vi för länge sen redan gjort soundcheck, kom Anders Kraft förbi och undrade om vi också ville ha rutiga skjortor. Han hade ett helt gäng. Nystrukna och alldeles så där smårutiga som jag gillar. Lite preppy liksom. Tänk Kennedy. Har svårt för chinos bara. Nej förresten, inte svårt för - tycker bara inte att jag riktigt passar i chinos. Önskar att mitt förhållande till dem var på ett annat plan. Nåt att jobba på. Absolut nåt att jobba på. Det är ju snyggt. Preppy is the new nice!

Releasedag är ju alltid lite speciellt. Att släppa en ny skiva är ungefär som att lämna sitt barn ensam på dagis första gången. Hur ska det gå? Ska de andra ungarna vara snälla och bjuda in till lek? Eller ska de kasta byggklossar och brandbilar i huvudet på det? Well, well...

Skulle vilja tacka alla som ropar glada saker i kommentarer här på bloggen och på min MySpace-sida. Ni är bäst!
Och när ni lyssnat och tagit in plattan får ni gärna komma med åsikter.

Och...ett sånt väder vi har fått!

Onsdags-order

Vakna!

3:06:54
Glamour.

tisdag 18 mars 2008

Förlåt Förlåt Förlåt!

Man ska inte skämta om förståndshandikapp. Och tydligen har jag gjort bröderna Schulman ledsna och arga. Att försöka vara rolig på andras bekostnad är väldigt dumt. Och väldigt mycket 2006. Jag ber om ursäkt. För alla kan ju se - och läsa - att de är helt normala.


Och igen

Naturens egen multivitamin är ägg. Trots det så äter vi här i Sverige inte så många ägg som man egentligen borde göra.
Läste för nån månad sedan att de i Irak bestämt sig för att ta hand om alla förståndshandikappade så att de inte luras att bli självmordsbombare. 

Tänkte då att det kanske är dags för oss här i Sverige att börja ta lite ansvar för bröderna Schulman.

Det var det tydligen ingen som gjorde.

Tisdags-tro




















Och en

Äntligen!


Imorgon kommer plattan. Den heter "Två Vägar" och kommer att finnas i en skivaffär nära dig. Problemet är bara att det inte finns så många skivaffärer längre. Väl? Så vart går man? Själv brukar jag på onsdagsmornarna gå direkt ifrån skivrecensionerna till Itunes.  Låtsas att jag, när jag klickar och lyssnar, greppar två såna där telefonlurar som det fanns i de gamla skivbutikerna. Likadana som de hade i Hagsätra Radio & TV där jag lyssnade på "Ticket to Ride". I bakelit. Det är väldigt mycket bakelit i bredbandet om man bara anstränger sig för att upptäcka det.
 
Så vad gör skivhandlarna numera då? Hyr ut dvd:s? TV-spel? Skriver schlagers? Spelar bingo?
En gång i tiden tog de emot med kaffe och enorma goa längder när man kom och skulle signera plattor. Hade man tur och en skaplig hit så hände det att kön i butiken var lång, fin och tålmodig. Så att man precis hann klara av den på den där timmen som var avsatt. I värsta fall kunde man inte kalla kön för kö utan mer för en liten klump. Då kanske tre ville köpa en skiva och de andra var mer där för själva "happeningen" liksom. Och okey då, en autograf till mamma kunde de ju ta. Mycket kvar av timmen när det var avklarat och då gick man runt där i butiken och glodde och fingrade på en platta här och där och när längden var uppäten och kaffet slut så kunde det hända att man slängde iväg en och annan pliktskyldig fråga till handlaren. - Jaha, hur går det? Vad är det som säljer? Och bilen går bra...?

Så imorrn då. Skivrelease. Och morgonsoffa i TV4. Ställ klockan.
Nu ska vi repetera!

måndag 17 mars 2008

Alldeles Säkert

Väldigt bra!

Hero?

Svenska fans hejar fram landslaget under matchen mot Danmark. Foto: Janek Skarzynski/AFP/Pressens Bild
Domaren har just blåst av matchen. Det gick inte som man ville. Det gick precis tvärtom. I själen ett lätt vemod. Ett stråk av sorg och tomhet och allt det där blåa och gula som man målat i ansiktet skulle man egetligen vilja vara utan i det här ögonblicket. För att inte tala om vikingahjälmen. Lite skämmigt är det allt.
 
När man liksom sticker ut och vill visa världen att här, här kommer nåt alldeles speciellt. Det kan handla om allt möjligt - en cerise sammetskavaj, en rustning från fan-vet-var med en tårtkrake under skägget, en häxa bränd på bål.

Det funkar när man vinner. Tänk Lordi. Tänk Rålambshovsparken.
Det funkar sämre annars.
I det måndagsbleka ljuset. Lite skämmigt.
Och så ont om telefonkiosker nuförtiden. Att gömma sig i alltså.
För inte ens Stålmannen vill ju gå i långkallingar dygnet runt.


Måndags-melodimelankoli

söndag 16 mars 2008

Hur ska det gå? Norra stå Norra stå!















Kanske vi ska ha en liten vadslagningstävling här på bloggen...
BWO kommer inte att vinna allsvenskan i fotboll heller.
Men vem blir det?
Tippa de fyra första så kan det vankas nåt slags pris sent i höst.
Lycka till!

Vift på svans


Ett bra sätt är att räkna hundar. Säger man det till sin tioåriga dotter - ska vi inte gå ut och räkna hundar ett tag - så är det som att hon glömmer att det egentligen handlar om en helt vanlig promenad. Och lång blir den. Helt utan klag. En grillad nere vid vattnet när vi passerat Drakenberg. Sen en pudel...en boxer. Vi kollar om det stämmer att hundar och mattar/hussar är lika varandra. Det är de. Ibland så till den milda grad att det är svårt att låta bli att fnissa och tänka på att de kanske stått framför spegeln innan de gått ut. Tillsammans. För att fixa den där gemensamma looken.

Och en sån vår i luften. Två veckor kvar till sommartid. Något slags hopp ändå. Sånt där som svingar sig i tankarna när solen börjar värma på riktigt. När det ändå inte är så långt mellan jorden och himlen.

Sextiotre blev det till slut. Hundar alltså.
Människorna räknade vi inte. Men de flesta såg väldigt glada ut trots att de kanske tyckte att fel låt vann. Vi är inte långsinta här inte!
Sen en, nej två, riktigt goda koppar på ett söndags-över-crowded Kaffebar.

Söndags-sång

lördag 15 mars 2008

Och inget bra på TV ikväll är det heller...

Jag är inte bitter.

I hope we passed the audition...


Skolan hade bara en våning. Det var en sån där barrack och vi hade baxat upp trummor, en liten sånganläggning och förstärkare på taket. Operation Dagsverke hette det. När man i stället för matte, engelska och syslöjd skulle plocka skräp en hel dag och sen få lite skoj på kvällen.
Jag med en gitarr och Gegge med en annan. Trummisen hette Åke tror jag. Minns inte hur han såg ut ens. Konstigt. Och ingen bassist hade vi. Gegge var så blyg att han satt gömd bakom sin förstärkare och spelade. Jag sjöng. Vi hade köpt en ny mikrofon. Den första snudd på exploderade när vi stoppade in sladden - som hade en banankontakt - rakt in i ett elurtag i väggen. Pang, sa det. Men vi kom undan med livet i behåll. Undrar hur vi tänkte egentligen?

Men nu alltså en ny mick. På skoltaket och tolv år. Den första riktiga spelningen. 
I should have known better, Chirpy Chirpy Cheep Cheep och Du skänker mening åt mitt liv.
Det var större än Melodifestivalen!


Lördags-lycka

fredag 14 mars 2008

Kolik

Janne Josefsson. Foto: PG Andersson / SVT
Nej, inte ändrar man några vanor så lätt. Nån får väl lägga en dold kamera i varukorgen vid tillfälle. Vad är det som - trots att jag läste kommentaren om Morrissey och "Meat is murder" - ligger i kylen och väntar på att bli middag idag då? Mald ko - inhandlad på ICA(!!!???!!!) på Torkel Knutssonsgatan. Själva dyr-ica. Den förhoppningsvis nymalda och på rätt sida om bäst-före-datumet-färsen ska tillsammans med alla de där andra tex-mex-ingredienserna bli till anständiga tacos. En annan av de svenskaste husmansrätterna.


Ha en bra kväll!


Folk i farten















Såg ni "Uppdrag Granskning" häromkvällen? Börja genast tänka på att det snart (eller nu va?) gäller att få livet att dansa utan att behöva ta till oxfilé, högrev och innanlår. Att vissa vegetarianer länge påstått att kött fördärvar klimatet INNE i kroppen är ju ingen nyhet. Men att det indirekt också bidrar till den globala koldioxidförödelsen var, visade det sig, lite av en överraskning.
Dom fiser dom jävlarna. Och rapar. Och man kan lätt föreställa sig hur många det blir per dag. Rapar och fisar. (Undrar om Maja är för gammal eller om hon fortfarande skulle fnissa åt "fis" om hon läste det här inlägget?) Hur många kan det bli tro? De har ju fyra magar också, kossorna.
Och hur många kor finns det på jorden? Kycklingar var tydligen ok. Måste vara små, små pyttefisar som kommer från dem.

Men en stor fråga återstår: Vi då? Vi är ganska många människor numera på den här planeten och sen det blev förbjudet att röka på krogen så står det fullkomligt klart att vi också släpper ut en hiskelig massa.

Dagens Utsläppsrätt: Bruna bönor med fläsk. 375 kronor


Fredags-frestelse

ruskigt billiga gelehallon
Vill du ha? Varsågod!

Färdigkranat

Det är lugnt nu. Näsan vädrar morgonluft och Finnen har dragit sig tillbaka och övar just nu förmodligen på att kasta spjut inför Finnkampen.
Obs! Känsliga bloggläsare varnas!!!

torsdag 13 mars 2008

Så lunka vi såsmåningom

Mariaberget vid Södermälarstrand.
Igår när jag parkerade bilen på Bellmansgatan stack plötsligt Jon ut huvet ur ett fönster på nedre botten. Jag brukar läsa hans blogg ibland och gillar hans språk och fantasi och musikalitet. Det kommer en roman, sa han. En bra! Och så lite gig med Docenterna. Gud, vad jag saknar att spela när jag tänker efter...till och med repa vore kul.

Det regnar och solar om vartannat här. Ser kallt ut. Sådär rått. Fleece och mössa. Dun och vantar.
En promenad i det råa tror jag. Riddarfjärden runt. Eller ner till Årstaviken och sen stranden förbi Tanto och bort mot Hornstull och Söder Mälarstrand. En lååååång promenad med Ipod.
Var för gammal för att gå igång på Morrissey när det var aktuellt men köpte Greatest Hitsen på Itunes. Jag är yngre nu. Så det blir den och så har jag ett lätt sug efter Kirsty MacColl. Och på ett konstigt sätt - Mandy med Barry Manilow.
Ska göra en ny spellista som ska heta April, April din dumma sill...

Och på tal om Barry Manilow - i eftermiddag är det premiär på klass 3b:s Forntidsmusikal. I klassrummet. Har köpt biljett!

Torsdags-skutt

onsdag 12 mars 2008

Durkom!

Ulf Malmros
Båda Bröderna Rongedahl (Heja, Heja!)
David Shutrick

Intelligens. Humor. Och värmländska.

Hävuns vittu!









En Finne! En finne i själva näsan! Jävlar! Ont! Hur den smet in där har jag ingen aning om. Schengen...eller? På något sätt har jag säkert förtjänat den.

Onsdags-schlager

As time goes by

Klaviatur. Foto: Johnny Magnusson
Var tog de vägen, pianobarerna? Minns åttio och nittiotalen. Det fanns ju inte ett endaste litet hotell med självaktning som inte bjöd på en lite ostämd flygel. Med vidhängande, oftast blond pianissa. Colin Nutley gjorde till och med en film som handlade om en sån. Helena Bergström spelade förresten huvudrollen.
Som vi genom åren har kapat dem. (Ja, alltså inte pianissorna utan flyglarna.) Glada och lätt rusiga efter nån spelning. Jordnötter och öl. Och "Goodbye yellow brick road", The Load Out och Song for you. Och ett vanvettigt letande efter rätt ackord till "Eternal Flame". Skrål och skratt och lek och arga hovmästare och bartenders som svor och förbjöd. Utom han i Sundsvall som alltid bara ville höra "Feelings". Det var hans och hans frus låt. Alltså hade varit för hon hade som han sa "slitit sig"...

Nu är det mest såna där Dicky Duck-hak i alla hotell. Nån slags engelsk pubvariant. Men utan det engelska. Och med karaoke.
 

tisdag 11 mars 2008

Tisdags-låt

Veckans ögonsten!


Jaguar 420 G och Jaguar 420, 1967 års modell

I fädrens spår...

Kolla här!
Och kolla där!

Enter

Offensive T-Shirts - You Say Tomato I Say Fuck You, T Shirts
Färgband. Finns det att köpa fortfarande? Såna där svarta och röda...
Min pappa skriver fortfarande på skrivmaskin. Han har visserligen gått ifrån den akustiska varianten (sån där som han Gijo, som skrev "Arn" - orkar inte googla och se hur hans namn stavas - skriver på. Och hur slött är det att inte ens orka googla det...?). Han använder numera en elektrisk. Pappa alltså.
Har försökt få honom att fatta det fiffiga med att skriva på en dator och en gång, när just färgbandet knosplat ihop sig och vägrade att funka, lånade han en Mac och prövade. Han var helt övertygad om att han var ute och surfade på nätet när han till slut hittade in i Word...
Jag vet. Det är en rädsla att inte fatta. En ovilja att släppa tag. En jag-orkar-fan-inte-lära-mig-och-det-har-gått-så-bra-hittils-känsla som kan ta över när högen av manualer blir en skyskrapa av ångest.

Och handen på hjärtat - Blir inte copy+paste i skrivmaskinsvärlden lite mer bokstavligt? På farsans skrivbord är det fortfarande pysselverksad på riktigt. Det klipps och tejpas och tipexas med stor elegans.
Det är som om varje ord väger lite tyngre. Är lite dyrare. Lite klokare. Tar lite längre tid och någon extra reflektion. Skrivmaskin och riktigt papper.

Kanske har vi alla något att lära av det? Vi som snabbt som attan - gärna i lite affekt - hasplar ur oss hyfsat oövertänkta meningar och med ett tangenttryck kan göra dem till sanningar som en sekund senare kan läsas i hela världen...
Ibland, alltså. Bara ibland.

Indie-lista

Roland Cedermark
1. Alison Krauss
2. Cykel
3. Sopranos säsong 6 del 2
4. Gretsch
5. Södersjukhuset
6. Myspace

måndag 10 mars 2008

Be en bön, lilla gumman...


En klok människa som jag känner kom just hem från Kongo. Hon berättade bland annat att det där försvinner tusentals flickor varje dag. De rövas bort av gerillan och våldtas, lemlästas, misshandlas och förnedras på de mest fasansfulla sätt. Ofta har de fått se på när hela eller delar av deras familj mördats. Lyckas de fly ifrån helvetet och har kvar sin familj är de i de allra flesta fall ändå inte välkomna tillbaka eftersom de anses har dragit skam över familjen.

Jag läser om att vi i det här landet numera lär "hata" en viss refrängsångerska. Visst finns det många skadeglada hånleenden i branchen, men jag tror ändå inte att den där sångerskan är så hatad, som tidningarna - och kanske hon själv - vill påskina.
Refrängsångerskan blev utslagen i en sångtävling och uttalade sig efteråt i termer som "Smärtan var fruktansvärd" och "Det kändes som att bli bränd på bål!"

Inte blir man väl provocerad av sånt?