Den var aldrig inne

Alltså det finns många sätt. Många förklaringar och inte minst, många bortförklaringar. Som han, sjungartisten som efter att han lagt sillen i galen hall (nudge, nudge) fick förkylning på fel ställe. Han sa till sin lagvigda att "du älskling, jag börjar känna mig lite krasslig och doktorn trodde det var halsfluss typ så han tyckte att du också, i förebyggande syfte, skulle sätta i dig en dos Vibramycin, som är så gott. Här ska du se gumman, jag har redan varit på apoteket...vi ska ju på semester snart och det vore ju tråkigt om..."

Om hon svalde kuren och storyn vet jag inte, men de är fortfarande gifta tror jag.

Idag berättade mitt lunchsällskap en annan hisnande historia som jag ska försöka göra bloggvänligt kort och koncis.

Frun bortrest. Mannen insnärjd i ny brud som tror att han är frånskild med fyra barn. Ny brud, som inte är från trakten ska bo i lägenheten där frun alltså inte är just nu. Mannen måste alltså bli av med fruns alla klänningar, kjolar och blusar i garderoben. Samt skor, smycken och annat krafs. Och foton och Gud vet allt.

Rafs, räfs, rafs! Ner i svarta plastsäckar med skiten och vips är det så tomt och fint i the walk-in-closet. Ny brud kommer. Misstänker inget - parfym och andra kvinnoattiraljer i badrummet kan ju vara spår efter döttrar. Så ny brud får några fina dagar och nätter i våningen (nudge, nudge).

Fru kommer hem lite för tidigt för att mannen ska ha hunnit hänga tillbaka allt. Hon undrar förstås varför hennes prylar ligger i plastsäckar. Och varför hon hittar den inramade bröllopsbilden under skärbrädorna i nedersta lådan i köket.

- Älskling, du förstår det kom in en JÄTTESTOR RÅTTA i våningen (tre trappor upp mitt i stan) och jag var tvungen att rädda alla dina saker så att inte den GIGANTISKA BESTEN skulle äta upp dem. Sen slog jag ihjäl den med en bandyklubba och nu har jag bara inte hunnit plocka tillbaka alla sakerna...men jag ska.

Pulsen slår!

Prassel, prassel! Verkar jobbigt. 

Och så omodernt!