Hero?

Domaren har just blåst av matchen. Det gick inte som man ville. Det gick precis tvärtom. I själen ett lätt vemod. Ett stråk av sorg och tomhet och allt det där blåa och gula som man målat i ansiktet skulle man egetligen vilja vara utan i det här ögonblicket. För att inte tala om vikingahjälmen. Lite skämmigt är det allt.

 

När man liksom sticker ut och vill visa världen att här, här kommer nåt alldeles speciellt. Det kan handla om allt möjligt - en cerise sammetskavaj, en rustning från fan-vet-var med en tårtkrake under skägget, en häxa bränd på bål.

Det funkar när man vinner. Tänk Lordi. Tänk Rålambshovsparken.

Det funkar sämre annars.

I det måndagsbleka ljuset. Lite skämmigt.

Och så ont om telefonkiosker nuförtiden. Att gömma sig i alltså.

För inte ens Stålmannen vill ju gå i långkallingar dygnet runt.