Jag går inte i kyrkan speciellt ofta. Nåt infall ibland att slinka in i Maria och tända ett ljus för någon eller något. Men annars nästan aldrig och när det är planerat ligger det antingen risgryn eller pappersservetter i fickan. Igår var det servetter. Det var en väldigt fin begravning och den stora kyrkporten var öppen under hela akten och vårsolen tog sig in och som en förstående nära och kär vän smekte den oss som satt där i bänkarna. Som om den ville försöka trösta.
Eller var det kanske Gud?
Man ska inte dö när man är 43 år.
Det är för jävligt!
Benson - skål!
Inlägg
6 kommentarer:
Beklagar sorgen, Niklas. Jag är hemskt ledsen för din skull. Att mista en vän är fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har själv mist två nära vänner, en var 35 år, den andra nyss fyllda 49. Nej, jag håller med dig, man ska inte dö när man är så ung! Definitivt inte!
Min mormor sa ofta att hon såg en fågel, en liten domherre som brukade komma och "hälsa" på henne. Hon fick ofta känslan av att den hade en hälsning med sig, det var som om den ville säga henne något. Nu är det några år sedan mormor dog men både jag och min mamma har sett en liten domherre komma och hälsa på, antingen på mormors födelsedag (mitt i sommaren!) eller på hennes dödsdag (i april). Hälsning från mormor? Vårsolen som tog sig in i kyrkan i går, den tröstande smekningen du kände där du satt i kyrkbänken kan väl mycket väl ha varit en fin och ljus hälsning som ville trösta!
Skål för Benson!
Kramar från Anna Karin
Beklagar också sorgen, livet är inte rättvist,,, ord saknas/Kram
Snyft,
en tankeställare som heter duga.
Kram,
Natti
Beklagar sorgen Niklas
"Alla dessa dagar som kom och gick,inte visste jag att det var livet" (Stig Johansson)
Beklagar också sorgen Niklas...
KRAM
Susanne i S-tuna
Skicka en kommentar