På tal om sorg och elände.
Hörde just av en välunderrättad källa att en mycket betydelsefull näringslivsmänniska sagt att det inte är nån konst att må bra.- Man bestämmer sig bara - antingen för att må bra. Eller för att må dåligt.
Tänk att det var så enkelt.
Inlägg
12 kommentarer:
för någon dag sedan stod det i DN (+ i andra lite mindre begåvade kvällstidningar) att nu är det det bevisat med forskning : rika människor är lyckligare än fattiga...
Hrm... funderar lite på vad jag ska känna inför den informationen...
Jag tror nog på den teorin.Väldigt mycket av det som vi människor håller på med är vår inställning till saker och ting. Vi styr ofta mer över våra tankar än vi tror.
Rebecca
Håller med att tankarna styr mycket av hur vi mår, men ibland är det skönt att få ha en dålig dag, känna sig lite nere så att man exvis lyssnar på någon bra låt exvis. Monthy Pytons "Always look on the bright side of life" så kan den få en att må bättre eller att man tar sig en promenad runt sjön eller i naturen, skogen, skärgården, funderar lite och andas, vara liten och ensam, och så sakta å börjar man må bättre igen - alla tankar som snurrar, behövs och ibland måste man ha tråkigt, slappna av och bara vara för att kunna ha skoj igen och känna äkta glädje :)
Musik är bästa terapin som finns för alla sinnesstämnigar - ger verkligen tröst, likaså en sådan här blogg - utbyte av tankar, erfarenheter, skämt, visdomsord, musik etc.
Ha nu alla en riktigt härlig försommar - kväll!
Natti Natti !
man säger att skriva är den bästa terapin, kanske inte på en blogg utan skriva av sig allt så tynger en i en dagbok eller liknande, det ska min terapeut som jag hade när jag blev sjuk.
Sen ang det som Smultonblomman skriver så är min kommentar: det beror ju helt på hur man definerar lycka. Vissa kanske blir lyckliga av pengar, andra av kärlek, andra av en frisk hälsa.
Jag njuter iaf mer av livet sen jag blitt kronisk sjuk än jag gjorde innan och en medPatient på neurologen sa att det kvittade att han levde på existensminimum nu när han var pensionerad i Sverige, för han har äntligen, efter 20 år, fått en medicin mot sin sjukdom som gett en smärtfri vardag, det var lycka för honom.
Det sägs ju att hoppet är det sista som överge en människa. Så visst kan vi styra en del av vår inställning till livet. Känner man ingen sorg så känner man ingen lycka. Tänk att gå igenom hela livet på ett "mellanläge" och aldrig känner någonting. Hemska tanke!
Vilka sköna låtar det varit idag på bloggen. Thx!
/Sanna
"Pengar gör en inte lycklig, men de lugnar nerverna!"
Ja, tänk om det var så enkelt! Då skulle vi alla gå omkring och vara glada och obekymrade :)
Men håller med Sanna,känner man ingen sorg,så känner man ingen lycka.
Så är det i livet!
Säger som Strindberg väl sa i "Ett drömspel" ; " Det är synd om människorna"
Vi har det inte lätt...
Kram
Susanne
Att det bara är att bestämma sej för att må bra eller dåligt låter grunt. ...Skulle tom. tro att en del kan uppfatta det som ett hån.
Det finns naturligtvis enormt mycket som spelar in då det gäller måendet, mycket som är svårt eller tom. omöjligt att påverka.
Håller dock helt med om att man kan lära sej tänka mer positivt, bli medveten om sina tankemönster och på det viset till en del påverka måendet. Att sortera bort de människor i sin omgivning som suger ur positiv energi är också ett aktivt val man kan göra.
...Men att säga till en av alla djupt deprimerade människor; "kom igen nu det är bara att du gör rätt val, bestäm dej, tänk positivt"???
De som mår dåligt får till sej att det i princip är deras eget fel. Nej det köper jag inte.
Ninni
Hej hopp!
Jag köper det inte heller.
Det var ironi.
Jo det förstod jag att DU förstod!
Ninni
Lustigt...
Jag skrev just ett inlägg om liknande åsikter på min blogg och så sa maken att han hade läst det här på din.
Undrar just vem den där "kloka" människan kan vara...
Jag är MYCKET oroad över att socialförsäkringsministern har sagt att "sorg inte är någon sjukdom" och därmed ska man inte kunna sjukskriva sig pga sorg. Läste just färdigt Malin Sävestams bok där hon beskriver sitt liv efter tsunamin som tog både hennes man och två av hennes tre barn. Jag behöver väl inte ens nämna att den damen inte var arbetsför ens ett år efter katastrofen.
Jag förstår inte uppriktigt sagt hur någon kan tro att en människa vars balans är så rubbad skulle kunna arbeta. Oavsett om hon ville?
Skicka en kommentar