måndag 5 maj 2008

Hade glömt att jag minns! Del 7












Viola!
I en tid när alla hette Eva, Gunilla och Pia hette hon faktiskt så. Viola.
För en vecka sen hade vi kysst varann.

Vi gick på Rågsvedsgårn. Jag , Gegge och Janne. Disco på fredagarna och det var snö och vi hängde ute i lekparken innan och händerna blev alldeles frusna av att hålla mellanölsflaskorna som vi gömt bland de vinterkala smällbärsbuskarna. Det var konstiga flaskor. Halvliters i glas och det smakade för jävligt och innehållet var ofta avslaget långt innan det var uppdrucket. Jag var tolv och tuff.
Fyllan slog till inne i värmen och vimsig i kolan irrade jag runt i discorummet medan "Me and my life" med Tremeloes eller "My sweet lord" med George Harrison dundrade i öronen.
Var hon där ikväll?
Ställde mig en stund bredvid discjockeybåset och spanade. Ville bli discjockey förstås. En otrolig makt liksom att kunna bestämma vad folk skulle dansa till.
Janne och Gegge var fjorton och ännu tuffare. Janne hade köpt en femspännsbit rödlibb av nån pundare i Högdalen och nu låg den i en tändsticksask i hans ficka och var ett bevis på just oantastlig och oerhört tuff tuffhet.

Jag gick ut och tog lite luft för ölen anföll och raparna riskerade att bli mer än bara rapar.
I en klunga med massa andra tjejer stod hon! Som en lätt och lite löjligt härlig pirrig känsla i magen. Som en världsdel av hemligheter och skatter som jag den senaste veckan haft en miljon olika fantasier om.
Hon var så underbart jävla snygg!

8 kommentarer:

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sanna sa...

Hela livet består av vägval! Man vet aldrig vad som hade hänt om man valt den andra vägen! Att vara en god medmänniska är viktigast och alla har en ryggsäck med sig genom livet.
Mitt val idag blir Sportbaren för att se kvällens match.
Önskar jag kunde varit på Råsunda inför kvällens nyinspelning av "the last farewell". Vilken känsla! Tror och hoppas att vår kärlek räcker till seger ikväll. Nu kör vi!!
/Sanna

Anonym sa...

Hunting High And Low-AHA
/Krys

Anonym sa...

Hej Niklas!

Kul att läsa dina minnen... man känner igen sig själv. Visst har man varit på fritidsgården många gånger och undrat om just Han skulle vara där. Om Han var där var kvällen räddad, ibland räckte det att bara få se honom.

Jag var aldrig någon av de tuffa brudarna, drack aldrig öl och rökte inte. Men dansade, det gjorde jag, så mycket jag bara orkade!!

Viola, det är inte så många som heter det i vår ålder. Jag vet bara en som heter Viola och det är min mamma - men hon har Viola som andranamn. Så Viola kysste först dig men blev sen tillsammans med tuffe Janne... Oj, det kan jag då inte förstå!! Undrar om hon har ångrat det beslutet någon gång!

Visst är det härligt att vara kär och få den där underbara pirriga känslan i magen...

Många varma kramar från Anna Karin

PS: Susanne, tack för din fina berättelse. Ja, visst är det skönt att få prata ut. En tung sten faller från ens tunga "ryggsäck". Det blir lättare att gå vidare för er båda två då. Bra gjort!

Anonym sa...

...Smällbärsbuskarna var en höjdare! Krävdes inga dyra leksaker på den tiden "L".
Förälskerserna, för min del hette de; Johan, Christer, Tommy, Jan, mfl.
(nåja inte samtidigt, om mamma läser) var oerhört spännande. Tankarna på dessa pojkar uppfyllde hela tillvaron.
Den där hisnande stora känslan försvann med åren, vad de än kom att heta. Tråkigt. Vad säger ni här som är 40+, är det möjligt att få uppleva det igen? Förstår naturligtvis att det är individuellt men man undrar om det är sällsynt.
Ninni

Sanna sa...

Jadå, Ninni, den känslan finns fortfarande. Varje morgon jag vaknar och tittar på min sambo (11 år yngre) så blir jag tonåring igen.
/Sanna

ps! Han är en 08:a med ett "svart hjärta" :-)
ds

Anonym sa...

Jag var en musiknörd som bara tänkte på skivor, Beatles, posters m.m. När vi alla i klass 6 skulle på skolresa till Liseberg gick jag in i en skivaffär (de finns ju knappt längre...) och stannade nästan tills bussen skulle åka igen. Där gjorde jag ett av mitt livs svåraste val, "Beatles for sale" eller "Help". Det blev den första.
Jag struntade gladeligen i öl, killar, dans...fast gick gärna på rockkonserter. Såg Lundell när jag var 12. Så j-a bra. Så jag var en trist MUSIKNÖRD. Men ansågs ändå cool för jag hade svarta skinnkläder redan som 12-åring. OCH posters uppe med Kiss, Alice Cooper och Black Sabbath.

Det blev inten Led Zeppelin-period-det blev Marillion. "A script for a jesters tear". Underbar...

Ha en bra kväll.
Tack du gulliga Suzean för dina anekdoter!
Rebecca

Drömma-Lotta sa...

Vägval och vår i luften konstaterar jag.

Käraste flickorna och N, inte vänta på att någon (livet) skall se er på ungdomsgården någonsin igen.
Våga hoppa och möta varma ögon oavsett om det är barn, gamla tanter eller potetiella kärlekar!

Nyfikna och Nu.
Varm kram Lo