tisdag 27 maj 2008

Face it!











Det började komma virtuella kuddar flygande. Fjädrarna yrde i cyberspace. Det var sådär ett halvår sen. Just då hade jag nog laddat ner sådär femton miljoner olika applikationer som ingen tordes leva en minut till utan. Gick in flera gånger om dan och uppdaterade "Niklas is...", pratade i korta meddelanden med människor jag kanske träffat nångång. Hade dock en princip när det gällde att bli riktig kompis och den var att det skulle kännas naturligt att säga hej och småtjata lite om man träffades på gatan.
Minns inte exakt hur många jag tyckte uppfyllt det kravet när jag loggade ut för gott efter knappt två veckor. När kuddarna kom fick jag nog och kände att jag nästan - men bara nästan - blivit tillfångatagen av en Tamagotchi för vuxna.

"Herren vänder sitt ansikte till dig och giver dig frid..."

7 kommentarer:

Hanna sa...

Jag håller med dig, det började bli FÖR tramsigt! Jag har också loggat ut för gott...

Kristina sa...

Jag loggade aldrig in jag, trots vänners försäkran att det var såå kul. Lika bra det visade det sig....

Kram Kristina

P.s Sanna; angående "sandlåda", visst har du delvis rätt i det men ibland blir jag så irriterad på inlägg som bara känns illvilliga och orättvisa på något sätt att jag bara måste svara. Kan inte hejda mig :)

Suzesan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tea sa...

Hittade hit via en vän till en vän. Blev kvar en stund och fick skratta lite - mycket välbehövligt för närvarande. Så, tack! Jag bokmärker och kommer tillbaka.

Ica sa...

fast jag är ju av den yngre generationen och kan tycka att facebook är ganska bra att ha. Har tex hittat släktingar och barndomsvänner där som jag tappat kontakten med... men att facebook är jätte kul, det tycker jag inte heller, förutom den stunden då man hittar någon man inte pratat med på 20 år....

Susjos sa...

Mm,jag är fast!

Kram
Susanne

Anonym sa...

Är inte med i Facebook.
Din blogg är det enda jag hinner gå in på datorn, du är med andra otd "utvald".

Rebecca