Hallå Världen! Är du där?

Yuppienalle.

Vaknade av att det låg en mobil under högra skinkan och just för att den hamnat där i sängen kom jag att tänka på det där gamla åttiotalsordet.

Det fanns en kort period när det var lite skämmigt att tala i mobiltelefon in public. Och det gick ju inte att dölja när man gjorde det - luren var ju stor som Närke nästan. Mer släpbar än bärbar liksom.

Men nu då? Ingen skam längre. Har vi blivit yuppies allihopa?

Det finns en tant som brukar gå omkring vid Torkel Knutssonsgatan. Med en rätt cool keps på huvet rantar hon runt där och pratar/skriker för sig själv och hötter med näven åt random folk.

Ibland plockar nån konstapel bort henne men hon kommer alltid tillbaka. Ilsk är hon. Och hon kanske har all anledning - vad vet jag?

Det är många som springer runt lösa och snackar med sig själva. Tror man. Ofta hoppar jag till och tror att just jag blivit tilltalad. Sen ser jag den där lilla rymdmicken som sitter fäst i örat på prataren. Och hör fortsättningen av nåt samtal jag absolut inte bett om att få ta del av.

Tycker den där lilla sladdlösa handsfreemanicken ser så fånig ut på nåt sätt. Ska-vi-leka-Månbas-Alfa liksom...

Då är tanten med kepsen bättre. Hennes utomjordingar är på riktigt.