Jag hävdar att vi känt varandra i fyrtiofem år, men min kompis fotografen säger att det nog bara är fyrtiotvå.
Våra mammor var kompisar och det var sent sextiotal/tidigt sjuttiotal och vi såg ut som ungarna i Moodyssons "Tillsammans". Till fotografens mammas jättelika lägenhet på Hornsgatan (det hade hetat våning om den legat på Östermalm) följde jag med på olika fester och vi brukade sitta under pingisbordet i hörnrummet och lyssna på de vuxnas, i takt med rödvinsintaget, allt mer konstiga konversationer.
En svårt intellektuell miljö som vi, kan vi nu konstatera, klarade att hitta ut ur.
Vi spelade fotboll istället, i Älvsjö AIK och såsmåningom hamnade vi i samma klass och följdes åt ända till vi gick ut gymnasiet.
Och sen också.
Nåt speciellt med en vän som alltid funnits. Som aldrig krånglar till det. Som kan ta upp tråden där vi släppte den sist.
Han fyller femtio på lördag men drar utomlands redan idag.
Så vi fick fira igår. Jordgubbar och champagne, fotboll på tv och hans dotter med kompis och M som sprang runt i utklädningskläder och fick vara uppe så länge de ville nästan.
Och ett alldeles självklart flow.
Tack för det!
På lördag hurrar vi igen!
Så det hörs i hela världen.
Gamla vän.
My My Äppelpaj!
Inlägg
18 kommentarer:
Hej
Kul det här med gamla vänner. Jag har en kompis som jag flyttade hit till stockholm med för 31 år sedan. vi träffas nästan aldrig, för hon bor i göteborg. Men i april fyllde hon 50 år och jag åkte ner och överraska henne.Var jätte kul. Fast vi inte setts på så länge,var det som igår. Vi pratade som vi setts jätte ofta.
Själv har jag min 50 årsdag nästa år. Ser fram emot den för då blir det fest.
Hälsa kompisen och gratta.
Vågar knappt berätta om vad jag gjorde nyss,efter min berättelse om hundjakt igår. Men var på väg över gården från tvättstugan och plötsligt faller jag framstupa. Var betongplattor som rest sig av tallrötterna. Jag slog i vänster knä och sitter nu med en kylklamp på det och svor en lång ramsa. Det första jag tänkte på var ,såg någon mig. Är ju så pinsamt..ler.
Pratade med fastighetskillen och han tyckte jag skulle låsa in mig några dagar och bara ta det lugnt.
Men ikväll ska vi ju träffas i våran gemensamhets lokal och se matchen här vi grannar. Så får väl lirka dit försiktigt.
Ha en bra kväll
Kram anki
Hej Niklas!
Ja, visst är det underbart med sådana vänner :-) !! Riktiga vänner är oslagbara på alla sätt och vis!
Mmmm, jordgubbar och champagne... det är gott det ;-) !! Härligt med självklart flow - då är det bara att flyta med.
Kul att du valde precis den bilden på kamera - precis en sådan fick jag när jag var liten! Det var min farmors kamera men hon tog aldrig några kort så hon gav den till mig istället! Jag tog desto fler kort - på allt man kan tänka sig! Det är kul med fotografering :-) !!
Hoppas din vän får en trevlig födelsedag och en underbar resa! Kul att ni har varandra!
Många varma kramar från Anna Karin
Ja vad skulle man göra utan sina vänner?!
Hur ska det gå ikväll nu då? Vi ska in till skeppsbron och kolla. Hoppas på ett(eller flera) zznygga(ursäkta förföll till aftonbladet-rubrik) mål och en fin kväll.
Stefan! Stanna kvar i bloggen, alla välkomna säger jag. Trist om alla tycker likadant. Katterna behövs bland hermelinerna!
Heja Sverige!!!
Kram Kristina
Min svärmor fyllde 50 förra året, då var vi i Venezuela, det var härligt. I år åker vi till Gotland och firar min svärfar.
Men vänner är bra att ha, sanna vänner som stannar där i vått och torrt, dom ska man vara riktigt rädd om.
När jag blev sjuk och fick min diagnos på denna elaka sjukdom fick jag med sanningens vitöga se vilka som var mina riktiga vänner, inte var dom många om jag säger så. Ingen av mina så kallade vänner som jag umgicks med ville längre veta av mig, för man kan inte umgås med någon som går med Rullator eller sitter i rullstol, det är pinsamt fick min Sambo veta.
Nåja, inget som ni vill veta om men iaf det gjorde ont då..nu vårdar jag mina vänner som jag har kvar extra ömt istället, vad skulle man göra utan sanna vänner?
Du får hälsa din vän och gratta..
Det är ovärderligt med de genuint äkta vännerna. Det är de vännerna man känner en närhet till även om det går en tid mellan gångerna man ses. Det är inte säkert att man är nära varandra rent geografiskt heller. Men närheten består i en slags själslig samklang som gör att man tar vid där man slutade sist.
Jag blir orolig ibland att jag beter mig som om jag tar vänskap för given. Så känner jag när jag har varit dålig på att höra av mig. Jag vet inte hur man på bästa sätt ska kunna visa hur mycket man uppskattar sina käraste vänner. Skriva en dikt? En sång? Laga en god middag? Bara höra av sig och förklara hur man tänker och känner?
All vänskap är härlig att ha men visst det är något särskilt med de gamla. De vet det mesta av det som hände då man gjorde det man är för förståndig/tråkig och disciplinerad för idag. (ok. kort och koncis mening!?)
Kan många gånger bli full i skratt då vi mödrar friserar sanningen, använder väl valda ord samt undviker det mesta då vi pratar om "förr" med ungarna i närheten.
När vi dessutom vägleder dem, oerhört förnuftigt, vågar jag inte möta väninnans blick i risk för att bryta ihop av skratt.
...Men, men man vill ju dem väl. Det ser också lite annorlunda ut nu än för 20 år sedan.
Det som troligen är mest "komiskt" är att äpplet förmodligen inte faller långt ifrån trädet. HJÄLP!
Kram Ninni
Glömde en hälsning till Ica.
Riktigt tragiskt med sådana "vänner". Å andra sidan är det inte den typen av människor man vill ha omkring sig.
Således ingen förlust även om en stor besvikelse.
Ha det bra, stor kram; Ninni
Hej Ninni.
Tack, det är när man får sådana besked som jag fick som man behöver sina vänner. Men det har gått 3 år sedan jag fick diagnosen och nu känner jag som du säger, dom är inget att ha i a f.
Några av dom har varit och lyssnat på mina föreläsningar och har kommit fram efteråt och sagt några ord, jag är inte arg på dom längre, det är en chock att veta att ens nära och kära blir så svårt sjuka men det är fortfarande inte en ursäkt till deras handlingar.
kram Ica
Hallå på kvällskvisten och heja heja Sverige i dag !!
Ang, vänner... många, många bekanta har man haft genom åren, och några få gamla vänner som alltid funnits där, även om det går lång tid ibland mellan de gånger vi hörs och ses.
Och det är något speciellt... som syskon på nåt vis.
Och att fylla 50 "halvägs till framtiden" är inte fy skam.. man får sikta på 100 år, så det är hälften kvar.
Ha en trevlig kväll,
// Mia
Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur Hovets is är blank och klar. Och bönderna de gapar utav fasa och snutarna de spejar och de tar. Vi ser dom svarta tröjorna i AIK, vi vet att alla vägar bär oss rätt. Å vi e AIK.
Ibland så kalla det blåsa kalla stormar, ibland kan himlen vara ganska grå. Men när det gäller laget som vi älskar, så skiner solen snart ändå. Vi hört om stora tider som har svunnit, vi vet att snart så är det dags IGEN. Å vi e AIK.
Nu skiner solen snart över Innsbruck
/S
Ni får en sista innan jag lämnar.
Portugal vinner.
Nu i halvtid.
Daniel Andersson UT, Kim Källström IN. Johan Elmander UT, Sebastian Larsson IN. Fredrik Stoor UT, Marcus Allbäck IN.
Pinsam halvlek
Take care all
/Stefan
Håller med Stoor är LITEN. pinsamt
Jenny
En analys. Ryssland körde in som U137 manglade, totalkörde in i svenskt territorium. LLL, Lasse Lagoms Lag. Ett lag som visade sig i VM 2006 vara på tapp. Alla skrek över Grekland, Spanien var OK, dagens träningspass för Ryssland var vet e fan.
Kallar man in (vädjar) en jämnårig Henrik Larsson (VM 2014?), ett kall på desperation. Men Kalles Kaviar och Mellanmjölk och allemansrätten tog ut rätten. Man hånler lite åt denna hysteri runt Sverige, när gemene man ska gå med Sverigetröja och folköl, för vart fjärde, vartannat år är vi lite lagom. Att alla ska bry sig, utan genuint fotbollsintresse, nåt att enligt svensk lag, prata om vid fikabordet på jobbet. Visst, enligt jantelag, ska man ta ställning (integritet), men låt Fredrik Ljungberg pensionera sig o visa paketet i nya ICA Maxi kalsonger.
Landet lagom regerar. En liten o sista krönika, för Kristinas skull.
/Stefan
PS. Glömde PORTUGAL
Stefan, du får inte sluta skriva, tårarna rinner av skratt.
J
Visst är det underbart med gamla vänner! Vi har väl alla några gamla godingar som det är underbart att träffa och bara fortsätta där man slutade sist!
En av mina gamla kompisar från tonårstiden bor här i stan,och vi brukar ses två ggr/år och bjuda varandra på lunch,och det är runt våra födelsedagar. Åh va det är roligt! Man har så mycket roliga minnen ( som ens barn inte får höra! Brrr!) Och vi har svårt att fatta att vi närmar oss 50 !!?? Vi var ju nyss 17 år,och satt i skogarna runt Hofors och drack mellanöl( eller annan starkare dryck..) och plankade in på "Folkan",och såg Tomas Ledin, och Björn Skifs och Jerry Willams...m.fl. Och som vi dansat till Sten och Stanley, Janne Önneruds, Flamingokvintetten,Streaplers, Max Fenders och allt vad de nu hette!
Och våra tonårshjärtan har gråtit över alla dessa tonårskärlekar som tog slut...bitterljuva minnen!
Kram till alla på bloggen!
Ps. Ryssland var bäst i kväll...Ds
Susanne
T o m jag såg på fotbollen, och
t o m jag som inte kan nånting om det såg att Ryssland var bättre. Svenskarna såg trötta och slitna ut jämfört med de pigga yngre ryssarna.
Rebecca
Skicka en kommentar