E ringer och berättar och jag går in och läser på nätet.
Jo, det är sant.
En blå espressomaskin som han fått i present på onsdagskvällen är borta.
Allt blir bara så overkligt.
Han var fyrtiofyra år.
Och väldigt varm och rolig.
Vad är det här för värld?
Inlägg
8 kommentarer:
Hej Niklas!
Jag beklagar sorgen. Jag beklagar verkligen att din vän blev misshandlad. Misshandlad till döds - vilken fruktansvärd hemsk och otäck väg att gå mot slutet. Usch, så fruktansvärt tråkigt, så hemskt och otäckt! Jag hoppas han har det bra där han är nu i alla fall - att han har det bra och slipper ha ont och lida.
Fyrtiofyra år är alldeles för ungt för att inte få leva längre. En varm och rolig människa som har all rätt att leva så länge han själv kan och vill och behagar. Vem kan ta på sig rätten att spela Gud? Vem kan gå så långt att döda för sitt eget "nöjes skull". Har man verkligen sjunkit så lågt att det enda sättet att höja sin egen "självkänsla" är att nedvärdera och misshandla en annan människa? Då har man sjunkit så lågt att det går helt enkelt inte att sjunka längre. Vad är det för människor? Vad är det för värld?
Ja, du Niklas, man kan verkligen fråga sig vad det är för värld vi lever i. Tack för att du drar ditt strå till stacken för att få en bättre, mänskligare, kärleksfullare, generösare och trevligare värld. Tack för att du är en bra och trevlig kompis och medmänniska!
Jag tänker på dig och din vän. Hoppas att du kan sova gott i natt trots allt och hoppas att din vän har det bra, fri från det onda.
God natt och sov gott, många kramar från Anna Karin
Jag bara undrar.. att om man rycks ifråns ens trygghet i livet (mamma) vad händer då? Man stannar och väntar på signalen som säger att nu är det över.. Naturligt ja, ovärdigt ja, men livet har sin gång, en sjukdom ej att besegra. Onödig död är så menlös.
/Stefan
Jag beklagar sorgen.
Är så hemskt denna våldstendens vi lever i nu. Hur får man stopp på allt detta. Tänker på din väns nära och kära och på dig. Alldeles för ung för att lämna oss.
Kram Anki
JA,
detta meningslösa våld, såg om honom i tidningen.....tragiskt !
Vart är vi påväg, ska vi inte
få känna oss trygga ens när vi
är påväg hem från en restaurang !
GOD BLESS !
Jag skulle vilja skriva att jag finner inga ord. Orden blir liksom överflödiga. Jag skickar varm energi genom tankar istället, kan vi väl säga.
Däremot är det väl just ord vi måste använda, inte bara genom skrift, utan även genom tal. Det är som om våldsbenägna människor håller på och tar över i vårt samhälle (och ändå är det väl förhoppningsvis inte så), som om fler och fler verkar tro att det är deras rättighet att möta andra människor respektlöst och ta vad de vill ha av sina medmänniskor - deras liv liksom materiella ting.
Hur blev det så? Hur formades dessa människor?
Hemskt ledsen.
Vad ska man göra? Det kommer dessvärre att bli värre om vi inte drar i handbromsen. Skrev för någon dag sedan att det är dags att satsa resurser på ett trygga det samhälle som vi lever i, ta problemen på mycket större allvar.
Hur kan vi bidra? Vad kan vi göra?
Kram Ninni
Jag undrar också...
Och jag beklagar sorgen...
Har inga ord....
Kram
Susanne
Skicka en kommentar