tisdag 29 april 2008

Vacker tass












Igenkänningsfaktorn är hög.
Har läst ut Helena von Zweigbergks "Ur Vulkanens mun" och jag tyckte mycket om den även om jag, som jag skrivit tidigare, hade svårt att andas ibland.

Så många tankar som går genom huvet och som man på ett glasklart sätt verbaliserar för sig själv. Så här ska jag säga. Exakt så här.
Och så blir det, utan att man riktigt förstår hur det gick till, något helt annat som kommer ut. Dörren till mer syre förblir stängd en stund till. Och förnuftet säger: Jaja, det var inte läge. Jag tar det sen. Besvikelsen, ilskan, frustrationen, ensamheten, litenheten, rädslan, otryggheten, viljan, drömmarna, visionerna. Ja allt tar jag sen. Hela livet sitter i väntrummet och man hoppas att nån snart ska komma och bestämma. Ropa upp ens namn och säga: Varsågod, nu är det din tur! Det är nu det är dags att ta det!

Men inte precis just i det här nuet för nu måste vi försöka ha lite trevligt. Och jag ska inte vara jobbig.
Men känslan är ändå en skrikande önskan om att den andra ska se. Ska fatta. Titta inte bort då för helvete. Rör mig. På nåt sätt. Jag går under och sönder annars! Jag står visserligen här och ler och talar om hur skönt och varmt det är i vattnet och sen säger jag nåt snällt och sen svamlar jag nåt om ingenting alls. Och går under och sönder ännu mer. 

Och surheten. Som på ett osynligt sätt smyger sig in förgör. Som - när den väl lärt sig portkoden - hoppar ombord så fort man stänger av väckarklockan och sen följer med som en gammal våt filt över lusten resten av dan. Ända tills man somnar igen. Rygg mot rygg. Äntligen!
- Varför är du så sur?
- Jag är inte sur. Lite trött bara.
- Blev du sur för att jag...?

Det går ju inte. För surheter blir bara så futtiga när de kommer en och en.
Men plötsligt har det blivit ett helt sopberg av dem. Eller en vulkan. Som kan explodera.
Så kommer då ilskan som lava. Arg på allt men mest på sig själv.

En vecka i solen. En dröm. Eller en mardröm.
Har vaknat upp ur båda.

13 kommentarer:

Suzesan sa...

Men Niklas Oj oj oj oj oj vilken text. Så öppet och så tänkvärt!
Läser den bara och tänker. Den var så fin din text, så jag säger tack för att jag fick läsa den.

Jag får nog läsa din text ett par gånger till. Den var stark!
Hoppas du kan sova nu. Du har ett sånt vackert sätt att uttrycka dig.
Jag har ett tänk som jag har med mig i livet. "Somnar man osams så vaknar man osams"..så kanske man ska iväg och kommer hem och problemet är fortfarande inte löst och så....! Inte bra. Jag tycker inte om att vara osams alls.
Ja jag blev helt tagen av din text så..
GodNatt och SovGott
Puss Kram
/Susanne i Halmstad

Anonym sa...

Så gör jag. Väntar på att någon annan ska ta beslutet. Meanwhile hotar jag med flykt. Och är väldigt mycket patetisk.

Fint skrivet.

Anonym sa...

Niklas, vilken underbart fin text. Jag instämmer med de andra, du har ett mycket fint sätt att uttrycka dig. Hittar rätt ord så man förstår känslan precis. Men jag ska läsa igenom texten fler gånger. Jag ska skaffa Helenas bok och läsa den - även om den ger en andnöd.

Det var en öppen och ärlig text som kryper in, som dröjer sig kvar. Måste tänka igenom den, både lyssna och smaka på orden. Tack för den fina texten, Niklas. Jag kan säga dig att igenkänningsfaktorn är hög här också.

Nej, osams vill jag absolut inte vara. Det gnager i en och man får ju alldeles ont i magen. Det bästa är naturligtvis om man kan gå och lägga sig sams, att man är överens. Men ibland är det svårt eftersom man inte fick sagt det man hade tänkt sig. Då vill man somna från allt och hoppas det ska ha löst sig till morgonen - men det har det ju inte, det ligger där och väntar.

Tack än en gång för din fina text. Hoppas du har kunnat sova gott inatt i alla fall. Jag hoppas också att du kan njuta av skönt vårväder och en lång, härlig promenad. Mycket syre, mycket sol och många härliga vårkänslor vill vi ha!

Önskar dig en bra dag, Niklas.

Kramar från Anna Karin

Anonym sa...

Niklas!
Fin text!

Ska också läsa boken, tänkte jag.

Läser just nu "Jävla John" av Eva Dozzi. LÄS DEN!
Som Beatlesfantast är den mycket intressant.

Att vara sur är inget för mig. Jag är en person med jämnt och positivt humör.
Hoppas du mår bra.
Jag tror det mesta i livet handlar om STOR människokärlek, stor människotolerans, storsinthet, att förlåta, behandla andra väl, vara snäll, ömsint, god och uppriktig. Det är klart att allt inte är rosarött jämt. Men vilken inställning man har kan man ofta styra själv.
Att se varje dag som en ny möjlighet är ett slitet men ack så sant uttryck. Vi vet aldrig hur länge vi får vara med.
Ta hand om dig och de dina!
Detta gäller även mina medvänner som kommenterar dina bloggar. Många av dem innerliga och roliga människor.

Jag tycker om er alla!

Rebecca

Anonym sa...

Aloha,

vårvädret är på topp :)
så varför denna vånda ?

Känner vi inte det alla så ibland ?

Antingen låter du beslutet mogna fram, du gör ju bara dig själv illa annars och din partner, sur som citron,
"man måste våga för att vinna"
vad gör det lite om det blir fel ibland ?
Glädjen, lyckan, tilliten växer om man törs vara mogen och öppen, ibland har man en "bad day" inget är bra, säg det, då vet den andra att det inte är den det är fel på !
Prova får ni se !
-Ibland vill man vara ensam med sina tankar,
-Ibland vill man ju bara ha en kram utan krav, utan att behöva förklara, det handlar om förtroende och tillit och självklart - tro,
-på sig själv, sitt förhållande, sin käraste, sin familj, sina vänner - "You name it"
- en blogg kanske ?

Tack för - Peter Gabriel och Kate Bush - "Don´t give up" tidigare,
- lyssna på den och le :)

/ En underbar annan dag idag !

Anonym sa...

Själv är jag nyfiken på att läsa din bok, Niklas!
- Jag kan läsa in mycket av mig själv i det du skriver, ett rätt "tjejigt" beteende" om man får vara lite fördomsfull. Underbart att läsa om detta fenomen ur ett manligt perspektiv.

Ibland är det himla skönt att få "sura" en stund - det gäller bara stanna upp i tid, inte låta surheten få ta över, eller än värre bitterheten...

Drömma-Lotta sa...

Läser och känner igen, men vet också att jag aldrig mera kommer låta det hända i en ny relation.
Jag är en annan nu jag jag väntar fan inte längre på min tur :0)

Blommiga och berörda hälsningar från Gbg,
/Lo

Drömma-Lotta sa...

OCH jag väntar skulle det stå ;-)
Blev lite upphetsad och bestämd där, tss..

Anonym sa...

Otäckt ärligt, börjar bli förälskad i din personlighet... eller möjligen förmåga att uttrycka dej.
Om vi kunde lära oss att prata med varandra! Inte analysera sönder relationen och inte tiga ihjäl den.
Det där med väntrummet är nog sant för många av oss, och rätt som det är, är vi pensionärer. - vad hände? Vi som hade alla möjligheter - ...att "förvalta sitt pund" är inte så enkelt...
Ninni

Susjos sa...

Usch ja, jobbig text att läsa...för man känner igen sej. Varför är det så? Att man inte orkar ta itu med jobbiga saker,utan att ,som Ninni skriver analysera sönder..eller tiga ihjäl. Suck! Relationer är inte lätta,varför kan man inte hela tiden få vara förälskad....skratt!
Blir nyfiken på Helenas bok jag oxå!

Nåja,väntar vidare i väntrummet...

Nu är resväskan nere från vinden,dax att fylla den ikväll!
En av tjejerna spelar golf..och hon har hotat med att ta oss med till en golfbana....gulp!
Malaga,here we come!

Kram
Susanne

Anonym sa...

Oj Niklas vilken text!

Den gick rakt in, tårarna känns i ögonen och jag fick som du när du läste boken lite svårt att andas. Igenkänning, ja naturligtvis. Just det där om surheten som lägger sig på lager och tystnaden... det jag vill säga och det jag faktiskt säger. Svårigheten att formulera sina tankar i ord som någon annan kan förstå. Den orimliga önskan att han ska förstå ändå! Utan att jag säger något, bara genom att titta på mig.

Varför är det så svårt?

Fick för övrigt tårar i ögonen igår kväll också när jag hörde Ebba Forsberg och Mikael Wiehe tolka Dylan. Har aldrig varit något Dylanfan men Wiehes svenska texter och Ebbas röst bara gick rakt in på ett par låtar.
Tips om Youtubeklipp förresten; Thåström sjunger Keops pyramid när Wiehe fyllde 60. Rysningar...Magiskt.

Tack för din text Niklas och håll hoppet uppe!
Många kramar från Kristina

P.s Tack Rebecca!

Anonym sa...

Vilken text!
Ditt språk är så vackert och
så berörande.
Tänk att läsa en hel bok med ett sådant språk och sådana tankar. Fast det är kanske bara något man får drömma om, eller?

Anonym sa...

Hej Niklas och tack för texten. Är precis där. Man tror inte man ska gå i fällan igen men så sitter man där igen. Går det att bryta? Hoppas det.

Anna