Jag blev naturligtvis lika bestört och obehaglig till mods som de flesta andra och tankarna studsade mellan Englas föräldrar och min egen lilla dotter som låg och sov där inne i sitt rum.
Det känns som om den här historien är den första som drabbat henne på allvar. En liten tjej som är lika gammal. Försvunnen.
Och nu detta otäcka och fruktansvärt skrämmande.
Hon såg förstås DN imorse och vi talade om det. Om att det finns människor som är sjuka och som inte förstår var gränserna går. Om ondska. Om att aldrig följa med okända. Om rädsla.
- Det är så svårt att fatta, sa M.
- Ja, sa jag, det är väldigt, väldigt svårt.
En morgon när allt inte längre var som vanligt.
Inlägg
6 kommentarer:
Ja det är verkligen svårt att fatta precis som din M sa. Tur att hon hade dig där så ni kunde prata och hon kunde få svar på sin frågor. Även om det ibland kanske inte finns några svar på varför sånt här händer. Blir illa till mods av medias rapportering av hennes försvinnande. Känns så osmakligt att stå på deras gårdsplan och rapportera direkt. Som om inte mardrömmen är tillräcklig ändå utan kvällstidningarnas snaskiga rubriker. Vågar man hoppas att de visar familjen respekt i deras sorg?
Tittar ut genom fönstret och trots allt; "Himlen är oskyldigt blå".
Ta hand om dig och din M, jag håller hårt i min lilla dotter idag.
Kram Kristina
Jag såg det på de sena nyheterna igår kväll. TV:n var på i bakgrunden medan jag bar kartonger och försökte ordna lite ordning i kaoset. Jag hörde namnet Engla, ställde ner kartongen jag bar på och gick bort till TV:n och höjde volymen. Usch! Fy! Otäckt! Fruktansvärt! Finns inga ord starka nog känns det som. Vilken oerhörd olycka. Tårarna rann ner för mina kinder, tänkte på Engla och funderade på hur hennes sista minuter (timmar?) i livet var. Orkade inte tänka för mycket, bilderna jag såg framför mig i mitt inre var inte så trevliga... Tänkte på mina egna barn, på Englas familj och vänner.
Ja, visst har man svårt att förstå, kan inte riktigt fatta. Det blir så många "Varför?".
Men, jag har också pratat med mina barn om sjuka människor och om ondska, om främlingar och rädsla.
Kramar, Anna Karin
Jag trodde och hoppades att han hade gömt henne. Att hon fanns kvar. Det går ju inte förklara för ett barn varför barn måste dö. Men man får göra sitt bästa.
Jag skrek högt när jag läste nyheten. Jag mådde illa, ville kräkas och frös och tårarna rann. Tankarna går ju om vad han kan ha gjort. Den där.. ondskan personifierad.. it.. han som det är bild på i tidningen!! Jag tänker på mamman så jag vill gråta. Jag vill ta lite av hennes sorg. Jag hoppas hennes sorg är uthärdlig!!!! Hon letade varje dag!!!!
Bra och tryggt att M har dig så hon kan prata om det. Jag minns Helena i Höör som mördades. Då var min dotter liten hmm 6 eller 7 år.På Löpsedeln var ett foto och jag ringde tidningen och skällde på dem för att de hade ordet mördad/död och hennes söta söta ansikte på alla löpsedlar.Men samtidigt så om de inte rapporterar så får vi ju inte veta.
Jag hoppas, hur hemskt det än är att tänka. Att det har gått fort så hon inte behövde lida. Engla ska vila i frid...det hörs på hennes namn. Vi såg en film igår kväll om en leksaksaffär där alla barn var glada.Den var lite tokig och lite magisk och alla kunde önska sig vad de ville leka med. Jag sa spontant mitt i filmen att "Jag hoppas lilla Engla har det så nu". Att hon är i en sån leksaksaffär där hon kan leka stoja och vara glad.
Ja det är extra viktigt nu att berätta för små barn, att inte följa med okända och att de ska skrika allt vad de orkar om nån försöker lura med dem. Så skönt för den andra flickan Pernilla att de fick en mördares ansikte. Jag skänker dem en tanke oxå.
Puss Kram
/Susanne i Halmstad
Precis som alla andra här så känner jag likadant! Det finns inga ord att beskriva detta. Och vi vuxna får göra det bästa för våra barn:Att finnas där för dem!
Hur blir vi människor så grymma? Vilka spratt kan utspelas i vår hjärna,jag förstår inte?
Frågorna är många.
Kram
Susanne
Det finns inga människor i världen jag tycker så synd om, så hjärtat vill gå sönder, som för de som mist ett barn.
Jag tycker så oerhört synd om de anhöriga och tänker på dem. Jag är så ledsen att lilla Engla dödades.
Även jag kommer hålla om barn idag.
Barn är det viktigaste som finns.
Rebecca
"Halvbrodern säger att han och Anders Eklund aldrig hade någon kontakt. De hejade på varandra när ”de träffades på macken”.
– Han var inte min typ." "
Ondskan har olika former och handlingar
K
Skicka en kommentar