- Det var en jäsig cykel, skulle min mormor sagt. Bra ord. Jäsig it was!
Gegge och Janne var två år äldre och gick i sexan i Hagsätraskolan. Jag i fyran i Adolf Hitlers Musikskola inne i stan. Gosskör, vit skjorta och klubbkavaj. I mitten av femman fick jag inte gå kvar där längre. Allmänt ligistartad och helt enkelt en liten värsting och jag hade väl samlat ihop till det, antar jag. Droppen blev när jag ställde mig upp på kristendomslektionen och hävdade att jag inte alls var tvungen att läsa kristendom eftersom det i Sverige råder religionsfrihet.
Vi cyklade mycket. Ner till Ormkärr där det fanns dammar med grodyngel och dit ingen vuxen någonsin tog sig. Vi brukade sitta på ett berg alldeles bredvid järnvägen där godstågen rasslade förbi. Och Expresståg. Det hette väl så för att de var snabba och lika brandgula som våra cyklar. Ibland så la vi mynt på rälsen. Femöringar mest och när ett tåg kört över en sån så blev den jättestor och jätteplatt.
En gång cyklade vi kanske längre än någon människa någonsin tidigare gjort. Bort från torget, förbi Älvsjöbadet och de där stora brandgula (Jesus vad allt var brandgult på den tiden!) byggnaderna som senare skulle bli Mässan, över Årstafältet och till slut kom vi fram till en bro och på andra sidan bron låg själva staden.
Vi vågade inte cykla över den. Då.
Dessutom ville vi fort hem. För det var Sverige-Sovjet i VM på TV.
Vi missade middan. Och matchen.
Sverige torskade med 3-2.
Inlägg
5 kommentarer:
Hej Niklas!
Vilka häftiga och roliga minnen du har! Jättekul att läsa :-)!! Tänker på min storerbror när jag läser dina minnen, det låter nästan som honom! Fast vi härjade inte söder om stan som du, vi bodde i Norrviken, Sollentuna när vi var små och "härjade" där istället.
Min bror hade också en "jäsig" cykel (håller med dig, jäsig är ett bra ord!) men den var röd. Vi cyklade ibland bort till sjön Ravalen (Raval'n som vi sa) men vi fick ju egentligen inte vara där själva... Min bror var ute på fler äventyr naturligtvis, på pojkars vis, men det fick ju aldrig jag vara med på!!
Jag kommer ihåg att jag skulle gå bort till Häggvik en gång och gick då längs järnvägsspåret. Det fick man ju inte heller göra - egentligen... Det var en gammal farbror som såg mig och sa till mig. Jag fick bråttom upp på vägen igen. Minns faktiskt inte om jag kom fram till Häggvik :-)!!
Kramar från Anna Karin på Minnenas Café
Vilken härlig berättelse!Jag skrattade så åt din NamnBeskrivning av skolan hahaha. Jag såg det inte först!Så roligt!
Bra att säga ifrån ödmjukt men bestämt eller hur??!;)
Det gick ju bra ändå för dig utan de/n lektionen/erna.
Hoppas din dag är bra. Här är så skönt så jag har lust att sova på balkongen. Men det går inte för så skönt är det inte än. Sånt brukar man få konsekvenser av.
(Jag har gått och skrattat åt en "tejpad katt" på min promenad!Oavsett så var det roligt)
Puss Kram
/Susanne i Halmstad
Trevliga hågkomster. Tack för dem!
Igår köpte jag en ny strykbräda, den gamla gick sönder(hur går en strykbräda sönder egentligen?) för ett tag sedan. Hightech! Den var inte alls som den 30-år gamla, ett arvegods från någon moster. Den nya hade diverse spakar osv. Jag höll på att bli tokig, fick ej upp brädan! Ett ungt tonårigt barn gick förbi min tvättstuga och utan ett ord satte barnet upp nämnda strykbräda utan incidenter. "Vadlätt" sa barnet till sin mor som kände sig allmänt töntig som ej begrep den enkla konsruktionen med en gång.
Benämningen på skolan är kul. Detta säger jag trots att jag själv höll på att få ett jobb där.
hälsningar Rebecca
Kul läsning,men jag tror inte på att du varit en "värsting"..och om skolan hette som du skrev,så passade du väl bra in..!;) Hihi!
Det värsta jag har gjort det var nog att som 7-åring följa med min kompis Peter upp på vedbods taket! Skitläskigt var det! Men jag ville vara lika modig som han! Och jag vågade faktiskt!
Kram
Susanne
Niklas!
Du har inte funderat på att skriva ner dina minnen i en bok nångång? Tror det skulle bli riktigt bra. Eller skriva en låt eller två kanske? Tycker det senaste "minnet" klingar lite likt en låt av Tomas Andersson Wij. Och det är menat som en komplimang! :)
Tänk att du varit en liten ligist ;) Antar att du inte trivdes så bra. Fnissade när jag läste om kristendomslektionen. Bra gjort!
Jag var nog lite för snäll när jag gick i skolan, har först i vuxen ålder börjat säga ifrån och stå upp för vad jag tycker. Hade inte självförtroende till det när jag var liten tror jag.
Ser fram emot fler minnen :)
Cyklarna förresten, tänker omedelbart på killarna i min klass på lågstadiet, BMX och limpor. Vi satt och gungade och sjöng hejaramsor om de olika stockholmslagen."AIK är toppen , Hammarby är botten Djurgår`n har redan drunknat..." Jag var stolt över att vara AIK:are liksom Thomas i min klass. Han var alltid så snäll och passade till en när vi spelade fotboll. Även om man inte var så bra. Tänk vad man minns...
Kram Kristina
P.s En poäng är ju bra men vilka idioter det finns på läktarna...
Skicka en kommentar