På väg hem från skolskjutsen i de branta backarna upp till bergets topp fick jag syn på honom och henne. Runt tjugo. De kanske inte setts på väldigt länge. Eller också hade de bara varit ifrån varann några minuter. Jag vet inte. Såg bara hur de såg på varann. Hur de tog varann i famnen. Hur de kysstes så där fullständigt hämningslöst som bara riktigt förälskade gör. Länge.
Varför slutar vi göra så?
Inlägg
9 kommentarer:
Jag fick ett slag i magen!
Du skriv det i en stund jag reflekterade over hur kanndes det att vara tjugo och nyforalskad!
det ar ingen konst att bli ALSKAD -konsten ar att ALSKA sjalv
Om du faller pladask for nagon da ar du riktig foralskad!
och kyssarna kommer, kommer,
och hela varlden stannar upp, da finns bara kyssen ,munnen, ogonen, doften , varmen, passionen ..och
foralskelsen
haller tummarna
Krys
Ja varför? Så svårt att hålla kvar den där första berusande fantastiska känslan och den totala lyckan av att få lära känna en annan människa.
Men ömheten blir större tycker jag även om det är tuffa tider nu med en bebis hemma. Inte mycket tid till att vårda relationen och trötthet skapar bråk.
"Längs sömnlösa snårstigar kan en människa så lätt bli ett djur" (Peter LeMarc)
Lite sorgset inlägg, hoppas ändå dagen blir ljus. Illustrationen var så söt, hoppfull ändå. Lyckliga i tunneln som tar slut...
Kram Kristina
....hittade länken nu! Såg filmen bara häromnatten. Min kompis blev så förvånad när jag sa det; gillar du den filmen, den är ju inte särskilt feministisk?!
Nej det är den ju inte alls men så tänkte jag inte när jag såg den när jag var ung och det är bara att erkänna jag blir alldeles lycklig av slutet.
"What can I say, I'm a sucker for romance" :)
Och låten är så fin!!!!
Kram igen Kristina
Vilka vi???
Slutat med vadå?? *skrattar*Gör man det får man faktiskt skylla sig själv om man tillåter sig själv att gå miste om det!
Bara lätträknat vem som ger känslan att göra det med *asg*kemi kemi...och steget dit är längre nuförtiden än förr;)
Jag förlorade min M.. han som var bra på att skapa såna vibbar förra året i januari.Inget etablerat förhållande direkt, vi hade inte hunnit dit. Jag blev förvånad själv nu över att det inte gått längre tid än så. Han lämnade jorden. Han är bland stjärnorna, som man ser på kvällen, nu! Jag har inte mkt sorg nu det har jag kommit förbi...rätt så bra! Just för att vi träffades så var han kvar på jorden lite längre. Men det fanns ingen chans för mig att hålla honom kvar på nåt sätt, vad jag än gjort. Det var för sent! Man kan aldrig låta sorg ta över ens tankar. Då blir man sorglig i sinnet. Man ska tänka på hur de var när de fanns.
Ingen behöver tänka åhhh så hemskt för han har det bra nu och jag med!
Karlar har blivit fegare nu. Oj jä*lar nu får jag nog på huvudet för att jag skrev så:)Hahahaha
Gahhaaa vad många sån karlar det skulle behövas i detta landet som gentlemannen i filmklippet.
Fast jag tycker inte att han är snygg... bara att filmen är bra.
Nyförälskad kan man ju vara varje dag, det bestämmer man själv!Sen gäller det att ha nån att dela den känslan med!Klurigare!
Way to go!
Puss Kram
/Susanne i Halmstad
Tja.. därför att det går över
En av världens bästa kärlekssånger är "Something". Geaorge Harrisons vackra låt till dåvarande frun Patti (Boyd).
Rebecca
Vill ytterligare säga att kanske beror det lite på vilken inställning man har i livet och hur man är som person. För mig är det alltid så där mycket kär- jag kan nog inte vara lite grann kär. Det är allt på en gång.
Som musiker är det lätt att känna starka känslor. När jag spelar mitt instrument gör den vackra musiken mig sensibel och lyhörd.
Rebecca
Åhhh,den filmen ( ja,den gick ju härom natten på TV igen)
Snacka om "det mest romantiska slutet" på en film! Blir tårögd bara jag tänker på det!
Och så är det nåt speciellt med uniformer! ;)
Skulle man vara förälskad hela tiden skulle kroppen inte palla!
Fast visst är det en speciell känsla..som man inte har för evigt.
"Ömhet är passion i vila"
/Joseph Joubert
Kram
Susanne
Den låten fick tårarna att komma fram. Minnen är starkare än man tror. Kanske man förskönar såhär i efterhand. Troligen.
Vi har väl alla en extra stark kärlek bakom oss, han som på något konstigt vis sitter kvar. Jag tror att en sådan känsla är ömsesidig även om livet blev annorlunda. Men man kanske förskönar här också, det tog ju inte slut utan anledning.
Det var ju passionen som tog slut, varför tar den slut när allt annat är bra?
Det kanske är så för alla. Eller så är man kanske omogen som inte kan nöja sig med en trevligt, kamratligt relation. Jo, så är det nog, tyvärr.
Ninni
Skicka en kommentar